Samtidigt på ett tak i Chinatown av Ingrid Rudefors

Den här boken gillade jag. Det mesta iallafall. Kanske inte slutet. Boken var liksom så häftigt skriven. Fragment här och där om de olika personerna i olika situationer på olika platser i mer eller mindre samma kvarter. I New York.

Handlingen utspelar sig under ett par dagar i början av 90-talet. Tvillingtornen är fortfarande kvar. Huvudpersonen är 48-åriga akademikern Alice som hastigt flyr till sin dotter. Men man får även följa dottern Babylonia och några andra personer. Dottern bor tillsammans med sin ungerska pojkvän i en sunkig lägenhet i Chinatown i New York. Att Alice flyr beror på den lilla lapp hon hittar i sin mans ficka. Jetlaggad, fortfarande chockad och väldigt svensk blir Alice utelåst på brandstegen. Och så drar Alice New York äventyr igång på riktigt. New Yorkborna gör det de brukar göra i staden som aldrig riktigt sover. Saker bara händer Alice. Hon möter en massa olika skumma eller inte skumma personer. Hon klarar sig, som någon av dem hon möter uttrycker det, genom sitt skyddsnät av oskuld. Och jag älskar det där att Alice bara är och på några timmar lär hon, utan avsikt, känna fler människor i dotterns kvarter än dottern lärt känna under hela den tid hon bott där.

Det sämsta i boken är slutet. För det är inget slut. Boken bara slutar. Så svårt kunde det väl inte vara att få till något slags slut...? Men jag förlåter icke-slutet.

Det bästa i boken, förutom hela upplägget, är den levande skildringen av New York. Jag känner igen mig och jag känner att jag är där. Och jag avslutar boken, utan behov av att åka tillbaks, men med känslan av att vara så glad att jag varit där. En gång, för numer länge sedan, då tvillingtornen fortfarande var kvar.