Det var ett tag sen jag läste en av Indridasons isländska deckare. När jag läste den här kommer jag ihåg att de var ju riktigt trevliga. På det typiska vis som många av dagens icke hårdkokta deckare är.Det mest givande för mig är trots allt samtidsskildringen av Island, som bildar en självklar bakgrundsmiljö i dessa deckare. Det isländska samhället och naturmiljöerna förklaras och fördjupas inte. De bara finns där. Som små glimtar in i en annan värld. Och jag gillar det. Jag känner hur vackert det är. Och hur litet Island är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar