Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Ungdomsbok och/eller Fantasy är helt klart ett tema det senaste halvåret för mig. Nu har det blivit en till. Cirkeln. Bra att jag tex läst Törst av Richelle Mead först, så att jag kan sätta in den här boken i sitt sammanhang; Det första svenska bidraget till den magiska tonårsvärlden.

Jag har inte så mycket att säga om de magiska inslagen i boken. Orkar inte riktigt engagera mig och tycker aldrig det är särskilt spännande. Däremot blir jag överraskad flera gånger. Det är positivt.

Det jag däremot verkligen gillar med den här boken är skildringen av personerna och dess relationer samt hela skolvärlden. Förvisso tycker jag mobbningen och intrigerna mer känns som högstadienivå, men kanske är det mer så på en mindre ort, där alla fortsätter på samma gymnasieskola. Jag tycker denna skildring har hög igenkänningsfaktor, trots att den är schablonartad och tillspetsad. Klart mest läsvärt i boken.

Sen gillar jag skildringen av Bergslagen och det tröstlösa livet i en liten f.d ort. Engelsfors som fått sitt vackra namn av Engelsberg och är något slags Norberg-Fagersta-Skinnskatteberg. Stora skogar, en nedlagd folkpark, en misslyckad galleria och kanelens svarta vatten.