Boken valdes i min bokklubb och det är förmodligen en bok jag inte skulle läst annars. Men det är en av anledningarna till att jag vill vara med i en bokklubb. Jag vill läsa böcker utanför mina egna självklara val.
Två unga svenska tjejer drar till Tokyo för att fly livet hemma och söka efter något bättre. Värdinnelivet, en avart till den tradionella Geischarollen, är en vandring på en smal knivsegg; att få gästerna att dricka mer men att inte prostituera sig. Linnea och Emma klarar inte hålla sig kvar uppe på knivseggen.
Som bok tycker jag inte Barfotaänglar är särskilt bra. Men jag respekterar och imponeras av Linnea Willens modiga utlämnande skildring av sin uppväxttid samt tiden i Asien. Linnea och Emma är två trasiga, destruktiva och sårbara svenska tjejer. Och den självbiografiska skildringen av de utsatta tjejerna i Tokyos nattliv och bland backpackers på Koh Samui är närgången och levande. Och så männen, alla dessa män, som direkt ser att detta är tjejer som går att utnyttja. Jag förstår aldrig tjejerna, men uppenbarligen betedde de sig som Linnea skriver. Hur Linnea blivit den hon är, får vi veta lite om genom tillbakablickar. Och under uppväxtsåren sker det skrämmande saker. Förövaren får dock väldigt lite plats i förhållande till Linneas relation till sina svikande föräldrar.
Jag hade hellre läst boken i kronologisk ordning, än i ständiga hopp till före, under och efter Japan. Gärna med mer av den eftertänksamhet som finns i efterordet. Men det är Linneas berättelse.Och det är så här hon ville berätta den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar