Hjärtblad av Aino Trosell

Det här är på sätt och vi en fortsättning på Aino Trosells släktbiografi En gränslös kärlekshistoria som jag läste förra sommaren. Jag tyckte väldigt mycket om En gränslös kärlekshistoria så jag ville verkligen läsa Hjärtblad också,

I Hjärtblad som utspelar sig under andra hälften av1800-talet, får vi följa Hulda. Hjärtblad är en roman och Hulda en fiktiv person men jag tvivlar inte på Huldas upplevelser är på riktigt. Aino Trosell kan sin historia.

Den första och längsta delen i boken skildrar Huldas uppväxt i den lilla byn Fors i Västerdalarna. Som barn upplever Hulda Sveriges sista svåra missväxtår. Svältåren präglar Huldas liv och hennes syn på livet. När Hulda är gammal nog ger hon sig ut på vandring, som så många andra kvinnor från Dalarna. Att vara vandringskulla var ett nödvändigt ont, men samtidigt gav det frihet och självständighet. Skildringen av uppväxtåren och vandringarna som kulla är riktigt bra. Det känns som om jag är med, i det lilla fjöset som Huldas familj bor i tillsamans med djuren, på fäbodvallen hela den långa sommaren och den långa vägen till fots till Romboland.

Den andra delen i boken är kortare och det är åren då Hulda etablerar sig som tjänstekvinna i Stockholm. Här tycker jag inte berättelsen är lika stark, den tappar liksom intensitet och fart, trots att händelserna  sveper förbi fortare. Hela tiden sker det ur kullans perspektiv men berättelsen blir en i mängden av många jag läst om livet som fattig i den stora staden.

Det är skildringen av livet i 1800-talets Västerdalarna, detaljrik och med inlevelse, som är boken styrka. Det är nöd och fattigdom men även glädje och gemenskap. Även vandringskullornas gemenskap och  livsvillkor berör mig och kommer följa med mig.

En del av er gick till Hälsingland för att karda ull...En del av er gick till Mälardalen där ni tvättade och stärkte och hängde i det oändliga...Några tog sig till sluparna i Stockholms ström där ni i konkurrens med moderna ångmaskiner rodde folk och kreatur och varor...

...Ni var grovarbeterna som bar kjol.

Ni färdades på egen fot. 

Ni rörde er över hela Mellansverige och ni kom alla från Dalarna.

Ni var de fria kvinnorna som gick dit de ville. 

Sättet ni försörjde er på förutsatte er frihet...

...Ni gick

Och ni gick tillbaka.

Det var identiteten, att ni inte stannade kvar. 

Ni gick tillbaka, till Dalarna...

...Stoltheten.

Bar de också med sig tillbaka.