Bloggvinterlov

Bloggen tar lov igen, denna gång vinterlov.

Månadens val - november

Mitt val i november blir Eowyn Iveys Snöbarnet. För den nära magiska stämningen i Alaskas nybyggarland.

Min novellutmaning 2013

Tack vare Anna på ochdagarnagårs novellutmaning 2013 har jag i år läst fler noveller än året innan. Inte svårt eftersom jag ytterst sällan läser noveller. 

Jag läste mina fyra planerade novellsamlingar Alice Munroes Kärlek, vänskap hat, Annie Proulxs Vilda vägar, Nam Les Båten och den indiska antologin Kärlek, uppror och kardemummakärnor. Dessutom ville jag läsa något franskt under semestern och det blev Anna Gavaldas Jag skulle vilja att någon väntade på mig.  På höstkanten blev det även barnboken berättelser från yttre förorten av Shaun Tan. En bok som i min värld får vara med bland novellerna.

Alla inlägg om novellutmaningen och novellerna jag läste 2013 återfinns genom ett klick här.

Alla novellsamlingarna var väldigt bra och jag är riktigt glad för att jag tog mig an denna utmaning. Att Alice Munro just i år vann nobelpriset var förstås extra roligt. Jag betvivlar att jag kommer läsa lika många noveller framöver som under detta år, men jag kommer förhoppningsvis oftare ge noveller en chans. Det skulle kunna vara att tex alltid eller åtminstone ofta ha en pågående novellsamling på gång, en samling som tillåts läsas långsamt.

- en novellvåg i bokbloggarhavet -

Tant Julia och författaren av Mario Vargas Llosa

Detta mitt första möte med Perus mest berömde författare tillika nobelpristagare faller väl ut. Jag gillar Tant Julia och författaren. Jag gillar Vargas Llosas prosa. Jag ville läsa något av Vargas Llosa och valet föll på Tant Julia och författaren då jag fann den i pocket. När jag sen läste på lite om boken fick jag förklarat för mig att denna bok tillhör en av Vargas Llosas lättsammare eller var det kanske lättilgängligare? Det var förmodligen bra som introduktion, för alltför tung läsning innebär ett visst motstånd. Nu är jag nyfiken på mer av Vargas Llosa. Till skillnad från Garcia Marques som jag faktiskt känner mig ganska klar med efter Kärlek i kolernas tid, så vill jag läsa fler av Vargas Llosa. Kanske Bockfesten?

Nåväl. I Tant Julia och författaren möter vi den unge Mario i hans kärleksförhållande till den ca 15 år äldre ingifta men frånskilda släktingen tant Julia. Mario är juridikstudent samtidigt som han jobbar som nyhetsredaktör på en radiostation och är aspirerande författare. Han skriver ständigt nya noveller som han förkastar. Kärleken till Julia börjar som en lek. Men blir snart allvar.

I boken varvas berättelsen med berättelser av den excentriske radioföljetongförfattaren Pedro Camacho som arbetar på systerradiostationen.  Vanligtvis föredrar jag när böckerna flyter på, utan avbrott i berättelsen men i den här boken går det bra. Radiosåporna lyfter berättelsen och berättelserna är närvarande i livet i Lima, hos Mario, hos Julia hos deras släktingar...alla lyssnar, alla följer dem.  De skruvade radioföljetongerna i form av noveller blir pauser i berättelsen och de har verkligen sin tjusning, trots sina absurditeter. Radioföljetongerna flippar alltmer ut i samma takt som Mario och Julia blir alltmer desperata i sin jakt på att kunna gifta sig.

Tant Julia och författaren är en läsvärd och riktigt underhållande roman!

En röd liten fågel i juletid av Fanny Flagg

Det här blir det tredje korta inlägget om en typ feelgood på några dagar. En röd liten fågel i juletid av Fanny Flagg har legat här hemma och väntat ett tag. Nu blev det av att jag läste den. Det gick fort. Den var lite väl puttenuttigt orealistisk gullig. Jag hade nog föredragit en Country Noir i samma lilla sydstatsby. Men nu var ju det här en feelgood. Det visste jag innan jag började läsa.

Oswald är en man i övre medelåldern i Chicago som får veta att han måste flytta till varmare trakter för att överleva julen. Hans dåliga hälsa sätter inom kort stopp annars. Han hamnar i Alabama i en liten by full av änkor och ogifta damer. I byns lanthandel har ägaren tagit hand om en liten skadad röd fågelunge och hela byns medelålders befolkning tar hand om en liten handikappad white trash flicka. Det slutar lyckligt.

Endera dan av Birgitta Stribe

Endera dan : en roman om en fulfoting av Birgitta Stribe är en kort och lättläst bok om en kvinna med fula knöliga fötter i ett litet sydsvenskt samhälle. Endera dan är humoristiskt skriven och kallas feelgood. Och det är den väl delvis. Kanske bara det att jag inte riktigt orkar bry mig i Britt-Marie och hennes knöliga fötter. Hon går och väntar på att endera dan kanske nått ska hända. Det känns bara så tråkigt alltihop. Hennes liv, hennes person, hennes vänner. Jag ser inte det roliga i det. Men visst lite dråpligt är det då och då och det drar iväg lite och saker händer, men det lyfter aldrig tillräckligt för min smak. Inte min sorts bok. Men så var det en bok som bara ramlade över mig och som jag inte gett mig på alls om den varit tjockare eller tyngre...

Portsättet av dig av Isabel Wolff

 Porträttet av dig av Isabel Wolff är en typisk Londonbaserad feelgood med en ung kvinna i 35+ års åldern som huvudperson. Ella är porträttmålare och vi följer hennes under några månader. Hennes syster ska gifta sig och en av Ellas kunder är systerns fästman.

Poträttet av dig är småtrevlig och lättläst. Det har redan gått några veckor sen jag läste ut boken och som alltid med den här sortens böcker börjar jag redan glömma vad den handlade om.

Nikkis dagbok #1 av Rachel Renén Rusell

När Nikkis dagbok damp ner i brevlådan kände jag mig först lite trött. Jag var behov av rec ex paus och hade flera pågående längre böcker jag föresatt mig att försöka läsa ut. Men Modernista blev snabbt förlåtna.  

Nikkis dagbok är en lättläst, snabbläst och rolig 9-12 bok. Det är glest mellan raderna och boken är illustrerad med massor av  teckningar som ger boken lite seriealbumskänsla. En hel serie böcker tycks vara på gång. Det kommer säkert att gå bra.

Nikki är en fjortonårig väldigt amerikansk 14-årig tjej på en väldigt amerikansk middle school. Hon har just börjat på en ny finare skola och känner sig allt annat än CSP (cool, söt & populär). Istället för en ny smart telefon får hon i bokens början en dagbok av sin mamma. Den dagboken är det vi läser. Och det är Nikkis egna teckningar som illustrerar dagboken.

Nikki har allehanda yngre tonårsproblem relaterade till CSP-gänget och framförallt den främsta CSP-tjejen MacKenzie som har skåpet bredvid henne. Nikki lyckas ständigt göra bort sig och har svårt att hitta nya vänner på skolan, men till slut hittar hon Chloe och Zoe. Två bokläsande tjejer, i CSP-perspektivet nördar, som precis som Nikki är volontärer på biblioteket. Chloe och Zoes passion för böcker får en bokbloggare att le och tjejerna visar sig vara riktigt bra vänner att ha.

Mycket stereotypt är det förstås men det är charmigt och roligt och temat är trots allt inte långt ifrån Sarah Dessens, vars böcker jag med glädje läser. Men det här är huvudpersonen några år yngre...

Boken är recensions ex från Modernista.

Att vilja sitt öde - trots allt av Sigrid Kahle

Att vilja sitt öde - trots allt är andra delen i Sigrid Kahles memoarer. Att vilja sitt öde -trots allt är en tegelsten, precis som första boken Jag valde mitt liv. Min läsning av boken har pågått hela hösten. Det är en utmärkt bok att läsa lite då och då i. 

Sigrid Kahles öde är att vara västtysk diplomathustru. I denna andra del är Sigrids man John Kahle stationerad i New Delhi, Washington, Munchen och Khartoum.

Sigrid slits ständigt mellan sina egna ambitioner och de obetalda plikterna som diplomathustru. Hennes liv ter sig omodernt idag och Sigrid var en föregångare att inse det redan på 50-talet. Hon väljer sitt liv. Hon väljer bort sina egna ambitioner. Hon får ett spännande liv i världen med stationeringsorter allt från Sudan till USA. Men är det värt priset? Sigrid vacklar och utvärderar detta kontinuerligt. Ibland förlikar sig hon med sitt öde, ibland försöker hon revoltera. Hon skulle så gärna velat bli någon form av erkänd politisk kulturskribent men når aldrig riktigt dit, även om hon då och då blir publicerad, framförallt i Svenska Dagbladet. Sigrid får aldrig tillräckligt tid över i rollen som s.k "lyxhustru". Hon har också insikten om att hon saknar förmågan att fullfölja sina goda idéer, vilket också gör det svårare att uppnå sina ambitioner i det splittrade pliktfyllda livet som diplomathustru.

Ovanstående är det genomgripande temat i dessa två första delar av memoarerna och det accentueras mer i del två när barnen blir äldre och Sigrid går in i medelåldern. Parallellt med dessa våndor skildras livet på de olika stationeringsorterna och resorna i länderna som hon gör. Dessa skildringarna finner jag väldigt intressanta. Det som egentligen inte intresserar mig är det ständiga namedroppandet. Men jag samtidigt förstår jag att det är viktigt. Alla dessa fantastiska möten och samtal med intresssanta människor är ju det som håller Sigrids intellektuella liv igång och som hon får på köpet med plikterna.

Boken är skriven i många kortare stycken, som dagboksanteckningar, eller...blogginlägg. Sigrid Kahle hade haft en blogg om hon varit diplomathustru idag. Det vill jag tro iallafall! Och hon hade då fått hålla i sig för att inte skriva alltför kontroversiellt, så att det inte skulle verka störande i de västtyska diplomatkretsarna....

Sigrid Kahles memoarer är inget man läser bara sådär i förbigående. Jag tror man måste vara genuint intresserad och leva sig in i Sigrids utmaningar. Detta då det är otroligt tjocka böcker med väldigt mycket text, detaljerade och ingående. Jag är helt och hållet med. Jag skulle varit en följare på Sigrid Kahles blogg. Nu får jag istället genom memoarerna del av Sigrids alla dagböcker. Och jag väntar nu på den avslutande del tre.

Läs en fin intervju med Sigrid Kahle i SvD här.

Gabriela Mistral i Spansk öppning av Knut Ahnlund

I min Latinamerikaläsning i höst var mitt mål att bekanta mig med de chilenska poeterna och nobelpristagarna Pablo Neruda och Gabrela Mistral. Häromdagen skrev jag om Pablo Nerudas Havsbävning

 

På mitt bibliotek hittar jag endast Gabriela Mistral i Knut Ahnlunds essäsamling Spansk öppning. Gabriela Mistral fick nobelpriset 1945 och Knut Ahnlund har skrivit en essä om hur hon fick nobelpriset. Det är ritkigt intressant läsning eftersom flera faktorer tycks samverka till att hon fick priset.

Hon lyftes fram av en enig kontinent. Gabriela Mistral var hela Sydamerikas kandidat. Till skillnad från många nobelpristagare blev inte Gabriela Mistral berömd genom nobelpriset. Hon var redan berömd - i den spansktalande världen. Hennes bakgrund var enkel med en början som lärarinna i hemstaden Vicuna i Elquidalen i öknen i norra Chile. Men hon blev något av en ungdomsledare och folkbildare och reste ständigt vidare hela livet, runt kontinenten, till Nordamerika och till det latinska Europa. 

Att blickarna vändes till Latinamerika överhuvudtaget berodde till stor del på kriget. Åren under kriget krävde neutrala pristagare långt från konflikternas centra.

Men det som tycks helt avgörande för att Gabriela Mistral till slut fick nobelpriset, hon var på tal under flera år, var när Hjalmar Gullberg kom ut med en översättning som gjorde hennes poesi rättvisa. De tidigare ordagranna översättningarna gav inget gehör hos komitten. Endast de komittemedlemmar som kunde läsa henne på originalspråk kunde förespråka henne.

När Gabriela Mistral väl får priset 1945 känner sig hela Sydamerika delaktiga.

Havsbävning av Pablo Neruda

I höstens Latinamerikaläsning var min tanke att även bekanta mig med de chilenska poeterna och nobelpristagarna Pablo Neruda och Gabrela Mistral.  

Pablo Nerudas mest kända verk Canto General kändes lite mycket, istället valde jag den mindre kända Havsbävning. Den fanns och såg trevlig ut på mitt bibliotek. Ett skäl gott som något annat. Min tanke var dessutom att endast bekanta mig med, inga djupgående åtaganden alltså. 

Artur Lundqvist skriver i Havsbävnings efterord ”Att Nerudas dikter i Havsbävning skulle vara oumbärliga vore väl för mycket att påstå. Men de bär mästarens märke och kunde lika gärna ingått i något av hans ordinarie diktsamlingar” 

Pablo Neruda skrev dikterna i Havsbävning inspirerad av bildkonstnären Karin Hjertonssons träsnitt. Det svenska diplomatparet Hjertonsson var kring 1970 stationerade i Santiago de Chile och goda vänner med Pablo Neruda.

Det är fina enkla tryck som tillsammans med Pablo Nerudas dikter för en till Stilla havets stränder. En havsbävning är en tsunami. Dikterna presenteras på både svenska och spanska. Havsbävning kom ut på svenska 2003.

När himlens stjärnor tröttnar på himlavalvet
och drar sig tillbaka för att sova om dagen,
då hälsar vattnets stjärnor
den i havet begravda himlen
genom att fylla sina plikter
i den nya undervattenshimlen

Att läsa och lära känna något av Pablo Neruda känns ofrånkomligt om man ska försöka sig på att lära känna den chilenska litteraturen och för den delen Chile. Isabel Allende citerar Neruda med ett flertal diker i sin bok Landet i mitt hjärta som jag skrev om i oktober. Nerudas vänsterengagemang och symboliska begravning några dagar efter kuppen förknippar honom förevigt med det Chile som gick förlorat 1973. Ulf Hjertonsson beskriver sitt eget förhållande till Pablo Neruda och dessa dagar väldigt fint i sitt förord till Havsbävning.

Hela tre av Nerudas hus är museer i Chile. Mest berömt är Isla Negra men även hans hus i Valparaiso och i Santiago är museer idag.

Berättelser från yttre förorten av Shaun Tan

Shaun Tans berättelser är helt enkelt fantastiska. Obeskrivbara i den mening att man måste läsa eller snarare uppleva dem själv. Jag har fallit pladask för detta skapande i ord och bild.

Så även för berättelser från yttre förorten. berättelser från yttre förorten kan närmast betraktas som en novellsamling. En samling av berättelser i ord och bild, alla med utgångspunkt från förorten. I den yttre förorten där allt oväntat och fullkomligt överraskande kan hända, beskrivet som en självklarhet.

Unga och gamla - läs Shaun Tan, upplev och vidga vyerna.

Om Ankomsten och andra berättelser av Shaun Tan har skrivits på Böcker emellan här. (Inklusive om Outer suburbia.)

I undrens tid av Ann Patchett

Det är mycket jag tycker om i I undrens tid.

Äventyrsskildringen, djungelmiljöerna, den bra historien, karaktärerna mm.

Det är en rakt igenom gedigen roman. Med början, mitten och slut.

Jag dras in i djungelns värld och det som var självklart utanför är det inte längre väl inne - precis som för bokens karaktärer när de når expeditionens centrum, forskarcentret, mörkrets hjärta... I undrens tid är en roman som engagerar, fängslar, fascinerar och tillför mig något nytt.

Den enda besvikelsen är nog slutet. Berättelsen tog några vändor där som jag gärna varit utan, men ett bra slut är det likväl.

Doktor Marina Singh tvingas hastigt att besöka sitt läkemedelsföretags forskningscenter långt in i Amazonas. En kollega har omkommit under mystiska omständigheter. Marina Singhs uppdrag är dels att ta reda på på vad som hänt och dels ta reda på hur långt forskningen fortskridit. Chefen på plats är Marina Singhs gamla handledare från läkarstudierna. Den egensinniga Annick Swenson  kör sitt eget race och har gjort sig onåbar för omvärlden.

Ann Patchetts bok I undrens tid gav mig ett angenämt möte med en ny författare som jag tror jag kommer att läsa mer av. Av Ann Patchett har tidigare givits ut Någon vakar i natten och Bel Canto. Båda lockar då jag förväntar mig att de håller samma klass som I undrens tid.

Boken är ett recensions ex från Norstedts.

Plommonträdet av Ellen Marie Wiseman

Plommonträdet utspelar sig i en liten sydtysk stad under andra världskriget. Vi följer en  vanlig, inte särskilt välbeställd, tysk familj.Mamma, pappa, mormor, morfar och fyra barn.

Den unga Christine Bölz som är vår huvudperson älskar Isaac, sonen hos den rika judiska familj som hon och hennes mor arbetar hos före kriget. Genom Christine och Isaac får vi även de tyska judarnas värld före och under kriget. Till en början gör det mig lite besviken, eftersom det trots allt mest kommit ut böcker om livet under andra världskriget utifrån alla andra perspektiv än just de helt vanliga tyska familjerna. Men samtidgt är skildringarna från Dachau väldigt bra och hur de tyska människorna förhåller sig till sina drabbade judiska landsmän en del av historien.Chrisitines och Isaacs kärlekshistoria blir den röda tråden i Plommonträdet.

Det är bra bok som kompletterar andra tyngre skildringar av andra världskrigets fasor. I början kände jag att Plommonträdet kanske snarare var en ungdomsbok, men väl utläst konstarar jag att det nog ändå är en lättläst vuxenbok.

Ellen Marie Wisemans förebilder för karaktärerna i Plommonträdet är framförallt hennes egen mamma och mormor. Deras upplevelser och uppoffringar under andra världkriget är det som inspirerat. Skildringen av den lilla pittoreska sydtyska staden är kärleksfull och färgas av författarinnans egna intryck vid sin barndoms besök. Det märks att hon njuter av att beskriva de kullerstenslagda gatorna.

Boken är ett recensions ex från Massolit.

Snöbarnet av Eowyn Ivey

Snöbarnet är som en saga men på riktigt. En fin historia som trots motgångar och vemodig stämning ändå har en aningens feelgoodkänsla över sig. Jag är hela tiden lite orolig att det ska hända huvudpersonerna något tragiskt. Och visst händer det saker. Händelserna som är svårförklarliga ibland, självklara ibland,  hemska och goda, onödiga och betryggande.

Vi befinner oss i Alaskas vildmark på 1920-talet. Tuffa nybyggartider. Järnvägen byggs ut för att staten ska kunna tillvarata Alskas naturtillgångar. Nybyggare söderifrån behövs för att producera mat. Jack och Mabel lockas att starta ett nytt liv i Alaska.

Jack och Mabels stora sorg är att de inte har några barn. De börjar bli gamla. Orkar de verkligen med det hårda nybyggarlivet? De vacklar i sin tro, samtidigt som sorgen över barnen som aldrig kom, tynger dem båda. Vänskapen till grannfamiljen Benson är ett ljus i mörkret.

En vinterdag när årets första snö faller kommer så en liten flicka till gården. Kvällen innan har Jack och Mabel byggt en snögubbe i form av en flicka. Snöskulpturen är på morgonen raserad och vantar och mössa är borta. Hon är skygg och tycks hålla till i skogen, men sakta vinner de hennes förtroende. Vem är flickan? Är hon verklig eller den sagofigur den belästa Mabel minns från en rysk folksaga.

Jag tycker mycket om Snöbarnet. Jag är svag för skildringar av nybyggare, särskilt i nordlig vildmark. Stämningen i boken är fin och oroande på samma gång.

Boken är ett recensions ex från Bazar.

Kärlek i kolerans tid av Gabriel Garcia Marques

En nobelprisklassiker utläst. Två Garcia Marques har jag nu tagit mig igenom. Hundra år av ensamhet läste jag för några år sedan. Och jag kan konstatera att jag tycker att Garcia Marques är ganska tungläst. Men Kärlek i kolerans tid är iallafall klart lättsammare än Hundra år av ensamhet...

Det myllrar av karaktärer och sidoberättelser i det stillsamma livet i den fiktiva karibiska hamnstaden i norra Colombia. Cartagena och dess koloniala stadskärna sägs vara förebilden. Jag har lite svårt att gripas av berättelsen som sådan, även om den tar sig när jag får helheten.

Vackert hus i Cartagena från wiki

Månadens val - oktober

Månadens val i oktober blir 438 dagar av Johan Persson & Martin Schibbye. Sträckläsning.

Blogghöstlov

Det blir höstlov på bloggen den kommande veckan. Men jag har laddat upp med en riktigt bra hög böcker jag ser fram emot, men som jag naturligtvis inte vet om jag lyckas få tid att läsa...Att vilja läsa mer än tiden räcker till vet jag att jag inte är ensam om...

Gabriel Garcia Marques - kärlek i kolernas tid. Läsning pågår för fullt och ur myllret känner jag nu att jag börjar komma in i handlingen. Fokusering är nog bra framöver.

I undrens tid av Ann Patchett. Ett rec ex från Norstedts som ligger bra i höstens Latinamerikaläsning. Utspelar sig i Amazonas och det ska verkligen bli intressant att bekanta sig med en ny författare.

Snöbarnet av Eowyn Ivey. Ett lockande rec ex från Bazaar. Kanske hinns den också med på höstlovet?

Porträttet av dig av Isabel Wolff. En feelgood jag vann av Feelgoodbibliotikarien förra året...Har inte blivit av. Kanske nu?

Och så pågår kontinuerligt min läsning av Sigrid Kahles memoarer del 2 Att vilja sitt öde -trots allt. Sigrid har nu kommit till Sudan och boken verkar ta fart igen efter några långsammare hemmafruår i Bayern.

Kärlek, uppror och kardemummakärnor - Berättelser från Indien (noveller)

I höst har jag läst ut Kärlek, uppror och kardemummakärnor. Sedan tidigare hade jag läst nära halva denna novellsamling från Tranan förlag. Jag fortsätter där mitt bokmärke legat stilla en tid.

En novell, av de jag redan läst, som står ut, som jag minns väl och som jag ibland tänker på är Oppol av M T Vasudevan Nair. Den är så fruktansvärt sorglig. Om den lilla pojken och hans Oppol. För honom och omgivningen är hon storasystern Oppol. Läsaren förstår att hon är hans mamma. Och Oppol måste lämna honom för att kunna gifta sig. Den lilla pojken blir kvar hos mormor. Historien är skildrad ur den lilla pojkens perspektiv och det skär fortfarande i hjärtat när jag tänker på den här novellen. 

Lata av Binapani Mohanty handlar om en fattig ung kvinna i en liten by på landsbygden. Ett tragiskt levnadsöde. Men ändå andas det hela någon slags hoppfullhet, trots de grymma strukturer som omger henne. 

En sorts kärlekshistoria av Mrinal Pande är en sorts kärlekshistoria, men grym, sned och svårförståelig. Den ger även läsaren en djupdykning i klassisk indisk musik. 

Mrs Ganapathys blygsamma triumf av Manjula Padmanabhan är en skön humoristisk feelgood om arrangerade äktenskap och tradionella roller hos unga och gamla. 

Den inneboende av Bharati Mukherjee är den immigrerade akademikern i centrum. Frånskild och ensam och vilsen, med ett ben i USA och ett ben fortfarande i Indien söker hon efter kärlek. 

Yatra av Indira Goswami tar oss till Assam en mörk kväll. En färd tillbaka till flygplatsen. Oro för terrorister, en god kopp te och ett möte med ett äldre par som förlorat nästan allt.

I Drottningen av Paneshwar Nath Renu skildras en dramatisk eftermiddag och kväll i den lilla byn. Ett häftigt och ombytligt hunör. Avundsjuka. En oxkärra eller inte till dansen i grannbyn. 

I Risskörden av Mogalli Ganesh får vi vara med om ännu ett svårförståeligt svek mot en oberörbart samhälle. 

Jakten av Mahasweta Devi är skrämmande men befriande på något sätt med den unga anglo-indian kvinnan Mary i huvudrollen. Mary ärinte som andra. Stark och egensinnig med sin machete i sitt stamfolk utanför Daltonganj. 

Gul fisk av Ambai symboliserar ett litet liv och fisken kastas tillbaka i sjön. 

Savitri av P.S. Rege är lite längre och en samling brev från en ung kvinna till en ung man. Studier, utlandsresor och andra världskriget kommer dem emellan. Vid novellens slut känner jag att jag gärna läst en hel roman om dem.

På det hela taget är det här en fantastisk bra samling noveller och underbar för den som, genom en berättelse då och då, vill stanna till en stund i Indien. Berättelserna berör och spänner djupt och brett över hela Indien.Varje novell berikar och kompletterar annat jag redan läst och sådant jag känner till om Indien. Jag tycker mycket om Kärlek, uppror och kardemummakärnor. 

Denna novellsamling är mitt sista åtagande inom min noveller 2013 utmaning.

- en novellvåg i bokbloggarhavet -

Landet i mitt hjärta av Isabel Allende

Landet i mitt hjärta är en annorlunda bok av Isabel Allende. Inte roman, inte fakta, inte biografi. Men det får likväl bli de två senare etiketterna på  det här inlägget ändå. För den biblioteksintresserade så klassades den som Gz, vilket för mig innebar första besöket till den hyllan.

Landet i mitt hjärta är annorlunda men otroligt läsvärd. Isabel Allende skriver i korta kapitel om Chile och chilenarna. Hon skriver om sitt eget liv i förhållande till Chile och hon skriver om sina egna romaners förhållande till sitt chilenska liv. Hela tiden skildrar hon chilenarna med varm humor.

En riktigt intressant bok för den som vill lära sig och veta mer om Chile och/eller Isabel Allendes författarskap. Rekommenderas!

Landet i mitt hjärta är min tredje bok i min tre på tre utmaning med 3xIsabel Allende denna höst. Och en fortsättning på min Latinamerikaläsning 2013 .

438 dagar av Johan Persson & Martin Schibbye

Den är bra den här boken. Jag vet vad som hände, jag vet hur det slutade, jag vet en del om Ogaden. Ändå är boken en sidvändare och svår att lägga ifrån sig. I princip sträckläste jag 438 dagar (jag hade tacksamt nog möjlighet till det).

438 dagar skildrar bakgrunden till konflikten i Ogaden, förberedelser, tiden före i Nairobi och Somalia, vandringen in i Ogadenprovinsen i Etiopien, gripandet, tiden i häktet, tiden i Kalityfängelset, ambassadens besök, de anhörigas besök, medfångarnas livsvillkor och slutligen frisläppandet. Vilket fångas väl i bokens undertitel Vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar.Det är dramatiska 438 dagar, om än de allra flesta av de dagarna förmodligen var nära outhärdliga av annat än just dramatik, dvs av tristess och ovisshet.

Johan och Martin har skrivit stycken växelvis vilket fungerar väldigt bra och när de då och då lappar över något får vi en del situationer ur olika perspektiv. Det berikar. Jag känner att jag inte vill eller behöver orda så mycket om den här boken. Men en gripande avslutande scen i boken blir det i detta inlägg och det är hur Johan& Martin väljer att sova i samma rum, i samma säng, på samma sänghalva, första natten i frihet på hotellet i Istanbul.

Jag rekommenderar starkt en läsning av den här boken, för Johan & Martins upplevelser men även för en förståelse för situationen för fångarna i Kalityfängelset och människorna i Ogadenprovinsen. Kanske och förhoppningsvis är det så att denna bok kommer att läsas av många som aldrig annars skulle varit i närheten av att läsa en bok om vardagens realiteter på Afrikas Horn eller om politiska samvetsfångar. Boken augustnominerades just idag.

En annan riktigt läsvärd bok, biografi, som utspelar sig i regionen nämligen i Sudan, är Emmas krig som jag skrev om tidigare i år.

Läs mer om 438 dagar här http://438dagar.se/. 10 kronor per såld bok kommer att gå till Kalityfonden, en ideell förening som kommer att ge stöd till reportrar och fotografer över hela världen som som råkar illa ut på grund av sin yrkesutövning. Läs mer på http://kalityfonden.se/.

Legend av Marie Lu

Legend av Marie Lu är onekligen en ungdomsbok i tiden. En dystopisk science fiction som för tankarna till Hungerspelen, men jag vet att det finns fler i genren som jag inte läst.

Republiken är en militärdiktatur ständigt i ett resurskrävande krig med Koloinerna. Gränsen mellan Republiken och Kolonierna går någonstans från mellersta Texas till North Dakota.

Day är 15 år och lever på gatan. Han är Republikens mest efterlysta småbrottsling. Han borde egentligen vara död.

June är 15 år och lever i en priviligerad värld med toppbetyg i skolan och spikrakt på väg mot en militär karriär. För det är i militären alla med förutsättningar sugs in.

Att Day och June möts beror på att Junes älskade bror Metias mördas och Day anklagas för mordet. June ger sig själv ut på jakt i de slumområden där Day håller till.

Junes möte med slumområdena, flera av dem är i karantän pga återkommande pestutbrott, är början på förändringen av hennes syn på Republiken. Tillsammans genomskådar Day och June det som framförallt de rika och privilegierade trott varit sanning.

Legend känns lite för kort. Jag vet att det är tänkt bli en hel serie i denna dystopiska värld, men jag hade gärna haft lite mer redan i denna första del. Mer fördjupning av samhället och människornas förhållande till det.  Jag vill naturligtvis veta hur det går för Day och June men jag vill framförallt redan nu veta mer om världen de lever i. Varför är det krig mellan Republiken och Kolonierna? Var exakt går fronten mellan västra och östra USA? Var det vulkanutbrotten som orsakade översvämningarna? Har kriget något samband med översvämningarna?  Och hur är det med resten av världen? Jag vill ha mer förklaringar för jag vill verkligen att få veta hur Day och Junes värld ser ut.

Jag misstänker att det kommer mer om USAs öde i uppföljaren. Det faller sig naturligt i den här sortens berättelser. Jag vill gärna läsa fortsättningen.  Prodigy och inom kort Champion finns utgivna på engelska för den otålige.

Boken är ett recensions ex från Modernista.

För den som vill läsa fler dystopier finns några läsvärda inlägg av min vilande medbloggare här; Fantastik och dystopier och Dystopier och postapokalyps del 2.

Stål-Stella: Den ruttna hämnden och den smutsiga kuppen av Maria Frensborg

Två böcker om Stål-Stella av Maria Frensborg har kommit ut. Den tredje är på gång till våren. Jag tycker det är befriande med mysterieböcker som inte är Lassemajaböcker. Lassemaja är bra, barnen vill läsa dem, barnen läser dem. Men det finns ju fler böcker och att försöka bredda läsningen ser jag som en utmaning. Och så dyker Stål-Stella upp. Härligt. Efter några kapitel får jag ett första omdöme: Bra. Tröskeln har kommits över och det finns hopp för Stål-Stella. 

I Den ruttna hämnden har all surströmming stulits på ICA i Dockvik. Stella och kompisen Gustav cyklar runt i det lilla samhället och tycks nosa upp allt som inte är som det brukar och aningens mystiskt. Och Stella hittar en plastpåse med en Superhjältedräkt... I Den smutsiga kuppen har ett Greenpeacefartyg lagt till i hamnen, någon har spillt tjära på landgången och alla vänsterskor blir stulna en kväll då det spelas pingis i Dockvikshallen.

Böckerna utspelar sig i idylliska Dockvik på Höga kusten i Skulebergets skugga. Onekligen en trevlig miljö.

 

Krukmakarens åker av Andrea Camilleri

En ny Montalbano. Trevligt. Jag har skrivit det förrut på den här bloggen och jag gör det igen. Montalbano är en favorit och jag är verkligen glad att Modernista bestämt sig för att översätta och ge ut fler av Camilleris deckare om den egensinnige sicilianske komissarien.

Krukmakarens åker har dessutom vunnit något slags kriminalromanpris. Jag kan dock inte riktigt urskilja varför just denna Montalbanodeckare skulle vara bättre än de förra jag läst.

Det jag dock tycker är att Montalbano tycks bli allt argare. Eller minns jag fel. Förutom att han är bekymrad över att han åldras tycker jag att han är lite mer lättirriterad i den här boken. Som tur är har han sitt hus vid havet med verandan att sitta i mörkret på och komma på hur saker och ting hänger ihop. Denna gång bläddrar han förutom i Bibeln, även i en bok av Andrea Camilleri när han behöver inspiration att lösa sitt fall. För ovanlighetens skull får vi även följa med på besök hos Livia i norr. (Men vi kommer henne inte närmare för det).

En styckad kropp dyker efter skyfall upp i en lerig sluttning - Krukmakarens åker. Kopplingen till den lokala maffian klurar Montalbano ut. Men varför beter sig hans trogne kollega Mimi så oförklarligt upprört åt? Och vad har den colombianska skönheten för roll i det hela?

Boken är ett recensions ex från Modernista.

Sushi och kondoren av Eusebio Topooco

Sushi och kondoren utspelar sig i Bolivia innan spanjorernas intåg. Indianpojken Sushi bor vid Titicacasjöns strand tillsammans med sin familj och en liten kondorunge. Kundurii växer upp och blir så stor att han av misstag tar med Sushi på en lång spännande resa, bland annat högt upp bland Andernas snöklädda toppar. Sushi själv vill hälsa på sin vän Waira som bor i lamadjurens land.

Sushi och kondoren är verkligen annorlunda och spännande barnbok.

Författaren är aymaraindian och bosatt i Sverige. Eusebio Topooco är även konstnär och har själv illustrerat boken. Färgsättningen är stark och nästan psykadelisk. Ibland får vi inte riktigt ihop vad bilderna föreställer vilket förstärker det annorlunda i berättelsen och i aymaraindianernas liv.

Sushi och kondoren är en fortsättning på Wairas första resa som jag tyvärr inte lyckats få tag på.

Det här fina inlägget om Eusebio Topooco hittade jag på Glokala berättelser.

Alice Munro 2013

I våras läste jag Alice Munros novellsamling Kärlek, vänskap, hat. Dels med anledning av årets novellutmaning 2013 som Anna på och dagarna går initierat. Dels på grund av min bokklubbs gemensamma behov av att läsa något av Alice Munro. Vi valde alla olika novellsamlingar. Jag tyckte Kärlek, vänskap, hat var riktigt riktigt bra. Novellerna var lättillgängliga och tunga på samma gång. Framförallt fullkomliga. Så mycket så skickligt fångat med så få ord. Så jag instämmer naturligtvis i "Den samtida novellkonstens mästare".

Jag blev riktigt glad när jag hörde att just Alice Munro fått nobelpriset. Inte bara jag har läst och tyckt om henne, utan många har det. Hon är helt enkelt redan läst och älskad. Årets jullklapp skriver Enligt O på Litteraturmagazinet. Och jag tänker att hon kan komma att bli en av de mest lästa nobelpristagarna, åtminstone av de på senare år.

 Bilden är åter lånad från Atlas som givit ut flera av Alice Munros novellsamlingar på svenska; För mycket lycka, Kärlek vänskap hat, Nära hem, Brinnande livet.

INKA: I pumans skugga av A.B Daniel

I pumans skugga är en historisk roman som utspelar sig under Inkarikets sista skälvande år. Boken är överlag ganska rörig och för den delen väldigt detaljerad med en massa intriger och religösa upplevelser vid Inkans hov. Ett hov i upplösning. Interna stridigheter, maktkamper och inbördeskrig är det som präglar Inkariket när spanjorerna anländer. Trots att Inkariket borde vara övermäktigt är det chanslöst. Denna dramatiska miljö skildrar I pumans skugga.

I A. B Daniels roman är det den lilla flickan Anamaya från djungeln, som blir en ung Inkaprinsessa, vår huvudperson. Och med Fransisco Pizzaro kommer en ung spansk officer Gabriel. Osannolik och omdelbar kärlek uppstår. Kanske för att Anamaya är blåögd?

Det här är inte min sorts bok. Fokus är på de historiska detaljerna och personerna blir aldrig levande. Jag läser mycket gärna historiska romaner, men berättelsen och människorna måste vara fokus. Miljön ska istället fås som en bonus, en viktig bonus.

A.B Daniels Inkaserie består av tre böcker där I pumans skugga är del ett. A. B Daniel är förresten pseudonym för tre franska författare Antoine Audouard, Jean-Daniel Baltassat och Bertrand Houette.

Trots att jag inte blev så imponerad av denna bok så kanske jag ändå kommer ta mig igenom de andra två också, detta då jag har min egen Latinamerikautmaning i höst med fokus på Peru, Bolivia och Chile.  Jag vill gärna lära mig mer om Inkariket och Latinamerika - innan det blev Latinamerika. Kanske tar sig serien...?

För den som är intresserad av historiska äventyrsromaner så gästbloggas det just nu hos Bibliophilia i en serie inlägg om dylika serier. Kanske kommer en recension om INKA såsmåningom...? Gary Jennings ska förresten ha skrivit en liknande serie om Aztekerna.

Dimma över Darjeeling av Mikael Bergstrand

Det är med vissa förväntningar jag tar mig an Mikael Bergstrands uppföljare Dimma över Darjeeling. Delhis vackraste händer överraskade mig positivt och frågan var hur den här boken skulle hålla. Och efter att ha läst ut Dimma över Darjeeling så konstaterar jag att den håller.

Det puttrar på, på ungefär samma vis som i förra boken. Mr Gora är ungefär likadan. Han känner sig lika misslyckad som vanligt och är väl ungefär lika misslyckad som vanligt. Mr Yogi är tack och lov också likadan som i förra boken. Positiv ordvirtuos som ställer till det för sig själv och Göran och som alltid landar rätt.

Min favorit i den här boken är dock fenomenet till chaufför Gaga, som från ingenstans tillsammans med sina bröder, blir nyckeln till teplantagets uppryckning ur sin dvala. Tråkigt nog får man inte lära känna Gaga, han förblir tyvärr ett anonymt indiskt fenomen.

Görans indiske vän Yogi ska gifta sig. Men det stundande bröllopet skjuts fram av astrologiska skäl, vilket medför att Göran går in i en av sina gamla vanliga depressioner. Att få åka tillbaka till Indien och sin vän Yogi var det som höll honom igång. Men Göran komer naturligtvis iväg ändå till slut.  Väl i Indien får han hjälpa Yogi att reda ut den härva Yogi hamnat i. Detta genom den blivande svärfaderns inte helt genomtänkta investering i ett teplantage utanför Darjeeling i norra Indien. Förvecklingar, komplikationer, lurendrejare och oväntade händelser. Däremellan tibetanska momos på en immig restaurang i ett kyligt Darjeeling.

Dimma över Darjeeling överraskar mig dock inte positivt denna gång, för den här gången hade jag ju till skillnad från inför första boken, vissa förväntningar. Det blir naturligtvis svårare då. Men som sagt det puttrar på och roades man av Göran, Yogi och Indien i den förra boken så borde man göra det även i Dimma över Darjeeling. Dessutom är det väldigt uppfriskande att få komma upp i Himalaya.

Boken är ett recensions ex från Norstedts.

Barn i världen - LL-förlagets bokserie

Jag har blivit väldigt förtjust i LL-förlagetsserie "Barn i Världen".  

Det är böcker som vid första anblicken inger känslan av att vara lite sådär 70-tals pretentiösa occh tråkiga i sin stillsamhet.

Men det är de inte. Det är fina berättelser om barns vardag runt om i världen. Och om det är något som är lätt att ta till sig för barn, så är det andra barns vardag. Att ha skoluniform. Att längta efter en egen hund.

Det jag gillar med böckerna är att det inte är fokus på orättvisor och olikheter, utan det handlar helt enkelt om vanliga barn i för oss andra miljöer, i andra delar av världen, i deras vardag. Böckerna är korta och lättlästa och, tycker jag, ytterst lämpliga för högläsning.

Böckerna har många fina och stora fotografier som ger en möjlighet att leva sig in i hur det är i just det landet barnet man läser om lever i.

Jag skulle önska det fanns fler böcker i serien, fler barn från fler länder och gärna från de länder vi svenskar reser till som turister eller länderna som barnens klasskamrater eller deras föräldrar kommer från.

Här är hela listan:

Amolle från Niger i Afrika

Claudio från Santiago de Chile

Esraa från Alexandria i Egypten
Jozsef från Ghimes i Rumänien
Kay från Koh Lanta i Thailand
Mrika från Prishtina i Kosovo
Oni från Harlem i New YorkPema från Bhutan
Pooja från Indien
Röda Lövet från Kina
Sanna - sameflickan från Jokkmokk

Yo-chan från Matsue i Japan

Månadens val - september

I september väljer jag den chilenske författaren Luis Sepulvedas lilla pärla i Amazonas Den gamle mannen som läste kärleksromaner.

Amazonas på wiki

Glasslottet av Jeanette Walls

Glasslottet är en helt otrolig berättelse. Jeanette Walls beskriver sin och sina syskons barndom och uppväxt med sina två- på olika sätt men lika - oansvariga föräldrar.

Jeanette och hennes tre syskon växer upp i riktig misär. Att tvingas leta mat i skolans papperskorgar efter lunchrasten är bara ett exempel. Det som gör denna uppväxtskildring annorlunda mot andra berättelser om en fattig barndom är föräldrarnas totala oansvar eller snarare totala egoism. Fadern är förvisso alkoholist men det är bara en liten del i orsaken till det kringflackande livet i Sydvästra USAs öknar. Någonslags frihetskänsla i kombination med att flykt är det bästa sättet att komma undan och vidare är det som driver föräldrarna. Modern- med lärarexamen och lätt att få jobb -  är konstnär och ska förverkliga sig själv. Fadern är oerhört matematiskt och naturvetenskapligt begåvad men tar endast tillfälliga ströjobb som han ständigt blir uppsagd ifrån. Det som gör mig mest upprörd när jag tänker på de overkligt oansvariga föräldrarna är allt livsfarligt de utsätter sina barn för.

Barndomen tillbringas flackande i Arizona och Nevada och någorlunda mer stationärt faderns hemstad i West Virginas avfolkade gruvtrakter. Syskonen hungrar, fryser och går i trasiga begagnade kläder. Men de är smarta, de klarar sig alla bra när de ibland går i skolan och framförallt är de överlevare som tar hand om varandra. Jeanette Walls och hennes syskon tar sig till slut till New York för att där försörja sig själva och ta hand om varandra. Jeanette  Walls blir såsmåningom jornalist.

Glasslottet har legat på New York Times bestseller listor och det förstår jag. Det är fascinerande läsning. Språket är dessutom väldigt lätt. Skildringen är väldigt saklig. Så var det. Det där hände. Sen gjorde vi så etc. Jeanette Walls dömer aldrig sina föräldrar. Hon konstaterar hur de var. Hon skildrar sin historia. Kanske är det rätt att boken är skriven så, kanske bidrar det till fascinationen, men jag kan inte låta bli att sakna refektioner kring vad hon tyckte om föräldrarnas sätt att behandla sina barn.

Glasslottet ska bli film. Jennifer Lawrence i huvudrollen är naturligtvis klockren, denna den amerikanska filmens white trash prinsessa. Glasslottet får etikett country noir här på Böcker emellan, detta trots att den alls inte är skriven i den stämningen. Men världen som skildras är den som Daniel Woodrells och Tawnie O´Dells romaner utspelar sig i.

Boken är ett recensions ex från Bazar.

Heidi av Johanna Spyri

Inför Alpresan i juli blev valet för sommarens högläsning självklart: Johanna Spyris klassiker Heidi. Den tog sin tid att läsa ut och boken fick följa med en bra bit in på höstkanten. Förvånande nog tvingades högläsningen avbrytas en månad, då någon annan också ville läsa denna bok. Vi tvingades återlämna Heidi till biblioteket ett par veckor.

Jag har inte läst Heidi tidigare, bara hört om henne. Därför var det med stor glädje och nyfikenhet som jag tog mig an detta högläsningsprojekt.

Och jag tycker riktigt bra om boken. Det är så skönt att läsa "långsamma" traditionella böcker som ändå fångar barnens intresse. Vi pratar om förr i tiden och om det där med "fint folk". Det är en annan värld och en annan tid som skildras. Och - viktigt - boken är inte skriven idag med dagens syn på vår omvärld, något som ofta kan prägla historiska skildringar på ett i mitt tycke negativt sätt, tex genom att huvudpersonerna blir alltför moderna. Heidi skrevs 1880.

Heidi håller. Så jag tänker att man får inte låta äldre barnböcker skrämma bort dagens yngre lyssnare och läsare. Barnen från Frostmofjällen får bli ett framtida projekt.

Jag känner nästan inte till någon annan Schweizisk litteratur. Hur kan det egentligen komma sig att Schweiz är en nästan vit fläck? Heidi är däremot välkänd. Och stor i Schweiz. En hel region har fått namnet Heidiland för att locka turister.

Morgon i Jenin av Susan Abulhawa

Jag var inte övertygat positiv till valet av Morgon i Jenin i min bokklubb. Mycket då det kändes som en typiskt-mig-bok och i bokklubben vill jag gärna tvingas vidga mina vyer. Men ett annat skäl var också att jag visste den skulle bli känslomässigt jobbig. För det är tungt. Palestinas öde är tungt.

Men boken är lättläst med bra flyt. Ibland byts berättarjaget och/eller återberättaren vilket dock stoppar upp flytet i mitt tycke, samtidigt som det berikar.

Morgon i Jenin är en dramatisk familjehistoria i fyra generationer. En gång självägande bönder. Olivlundar och rosenträdgårdar. Sen kom judarna efter andra världskriget, sen kom staten Israel, sen kom sexdagarskriget, massakrar, PLO, terrorism. Palstinas folks öde är inte bara tungt, det är fruktansvärt.

Berättelsen är förutom dramatisk även sprängfylld av grymma öden och dessutom sorglig. Så sorglig.

Läsvärd och som alltid extra läsvärt med böcker som gör nyhetsrapporteringarna levande med ritkiga livsöden - om än i romanform.

Den gamle mannen som läste kärleksromaner av Luis Sepulveda

Den gamle mannen som läste kärleksromaner av Luis Sepulveda är en oväntat trevlig bekantskap som låter mig tillbringa lite mer tid på riktigt i Amazonas än jag fick genom Isabel Allendes äventyrliga ungdomsbok Odjurens stad som jag läst alldeles nyligen.

Vi befinner oss långt in i Ecuadors regnskog. Några shuarer transporterar i kanot ner en död gringo till den lilla flodhålan. Den gamle mannen Antonio José Bolívar, en gång för länge sedan nybyggare, därefter levde han under många år med shuarerna, är den som räknar ut vad som hänt. Gringon har dödat några ozelotungar. Honan har blivit galen av sorg och hämnd. Nu kommer hon ge sig på alla människor i trakten. Vi följer Antonio José Bolivars jakt på ozelothonan och vi får tillbakablickar i hans liv. Och vi får veta hur hans böjelse för kärleksromaner vuxit fram.

Jag tycker väldigt mycket om denna korta innehållsrika roman.

Antonio José Bolivars liv är i fullständig samklang med djungeln men med kärleksromanerna som något livsnödvändigt och ålderdomens räddning från ensamhet och uttråkning. När han kom tillbaka till gringovärlden från shuarerna insåg han att han faktiskt kunde läsa. En gång för länge sedan hade han lärt sig detta, men kunskapen var oviktig i djungeln och glömdes bort. Vägen till att det är just kärleksromaner som gäller är fin läsning. Han tar sig till en större stad där han utforskar litteraturen för att komma fram till vad han vill läsa. När tandläkaren åker till den lilla flodhålan en gång i halvåret har han alltid med sig två nya romaner till den gamle mannen.

Den gamle mannen som läste kärleksromaner är en riktig liten pärla, som jag aldrig skulle upptäckt om jag inte satsat på att försöka läsa mer latinamerikansk litteratur. 

Luis Sepulveda är en chilensk författare som var studentledare under Allendes tid och som då tvingades fly från Pinochets Chile.

Ozelot från wiki

Mörk ängel av Laini Taylor

Karou är en tillsynes vanligt ovanlig konstudent i Prag. En student som besväras av sitt ex, bor i en liten etta i Prags historiska kvarter och som hänger på favoritbaren-fiket med bästa kompisen Suzana efter skolan.

Men Karou är inte vanlig. Hon kan tex ta till önskningar som går i uppfyllelse, som tex att plötsligt behärska ett helt nytt språk. Det är så hon tex kan tjeckiska. Karou försvinner också plötsligt på ärenden hon måste göra. Och den som kallar på henne är en budbärare i form av en monster-demonfågel. Karou tar sig till en port, knackar på, släpps in i mellanrummet och därefter in till Brimstones affär. Affären som är en länk mellan människornas värld och Annorstädes. Brimstone är monster-demon eller sk kimär han med, tillika Karous fosterfar och dessutom trollkarl.

Karou vet inte så mycket om Annorstädes. Eller snarare, hon vet ingenting. Hon vet ej heller något om sitt eget ursprung eller vem hon är. Hon utför sina ärenden, hämtar och köper tänder i männsikornas värld till Brimstone. för att sedan återgå till studentlivet i Prag. Brimstones affär är hennes barndomshem och de fyra kimärer som bor där hennes familj. Men hon vill veta mer.

Akiva är en ängel. Hans igenkänning av Karou är omedelbar men han vet inte vad han ska göra med det. Han har ett uppdrag. Han är en krigare. Änglar och kimärer har i Annorstädes varit i krig i tusen år. Samtidigt som Karous insikt om sig själv, änglarna och kimärerna växer fram hamnar Karou mitt i konflikten.

Mörk ängel är helt klart en annorlunda fantasy. Onekligen har Laini Taylor skapat en helt egen fascinerande värld. Med en helt oväntad utveckling i mitten av boken. Att något oväntat skulle hända var dock väntat...Urban fantasy till unga vuxna har jag förstått att genren är. Ny sub-genre för mig. 

Mörk ängel är del ett i en serie. Och det känns att det bara precis börjat. Inte ens mot slutet av boken tror jag riktigt att jag förstått hur den här fantasyvärlden är tänkt att hänga ihop. Avsiktligt. Jag vill gärna läsa fortsättningen. Känslan när jag lägger ifrån mig boken är nämligen att det är ju nu det börjar liksom.

Boken är ett recensions ex från Bazar.

Mayas dagbok av Isabel Allende

Maya är 19 år gammal och skickas i bokens början av sin chilenska farmor till ön Chiloé i södra Chile. Mayas unga liv är ovanligt dramatiskt och struligt. En trygg uppväxt hos farföräldrarna rämnade då hennes älskade styvfarfar dog av cancer när Maya var 16 år. Mayas liv gick därifrån rakt utför. Botten nåddes på en offentlig toalett i Las Vegas tillsammans med dåligt heroin. På Chiloé får Maya bo hos sin farmors gamle vän Manuel. Manuel är antropolog och författare, en gång i tiden, efter miltitärkuppen 1973, förvisad till Chiloé. Mayas egen farfar fängslades och försvann efter militärkuppen. Mayas farmor flydde med sin son via Kanada till Californien.

Detta är en dramatiska ramen kring berättelsen i Mayas dagbok. Isabel Allende sätter dels upp denna historiskt intressanta och relevanta ram kring Maya, samtidigt som boken följer Mayas stillsamma liv på Chiloé. Sakta återfår hon sin självkänsla och kärlek till livet och försonas med sin älskade Popo, styvfarfadern som dog ifrån henne. I dagboken, som vi läser, berättar hon om barndomen, revolten och livet i Las Vegas undre värld.

Jag tycker om att läsa Mayas dagbok. Detta trots att det finns en hel del jag känner mig rejält skeptisk till i boken. Jag har vid det här laget läst ganska många böcker av Isabel Allende och även om ingen av dem kan matcha Andarnas hus så gillar jag de flesta, åtminstone de som knyter an till Chile. Och det gör Mayas dagbok. Bokens stora behållning för mig är vardagslivet på Chiloé och hur Maya anpassar sig till och införlivas i det livet. Grannar och bybor och livet i allmänhet med sina goda och mindre goda sidor skildras med stor kärlek och jag tycker mycket om den läsningen. Dessa passager har jag ett behov av att läsa långsamt och smälta med pauser mellan styckena. Kanske har det med dagboksansatsen att göra. När jag kommer till tillbakablickarna till livet i Californien och Nevada ner i missbrukarträsket, återgår jag till mitt normala snabbläsartempo.

Det som jag är skeptisk till i boken är framförallt Maya själv. Hon känns helt enkelt lite väl osannolik. Att gå ner sig så i botten och sen ändå vara en så klok, förnuftig och insiktsfull person ett par månader senare. Jag tror helt enkelt inte på det. Det behövdes bara ett samtal till den trygghet och räddning som hela tiden fanns hos den älskade och stöttande familjen. Dessutom är detta inte en dagbok skriven av en omogen om än litterärt begåvad 19-åring. Det håller inte. Berättelsen hade nog blivit bättre i tredjeperson eller om den inte utgett sig för att vara en dagbok.

Behållningen i boken är förutom Chiloé, kopplingarna till Chiles moderna historia, militärkuppen 1973 och liksom kluvenheten hos befolkningen. De som var för och de som var emot. Och hur de idag lever sida vid sida. Mayas dagbok ger ett möte med dagens Chile.

Sammanfattningsvis kan jag säga att Mayas dagbok är väldigt läsvärd för Chiles och Chiloé skull och för den som vill läsa en feelgood med lite annorlunda och större perspektiv.

Boken är ett rec ex från Norstedts. Dessutom den andra boken i min tre på tre utmaning med 3xIsabel Allende denna höst. Och naturligtvis en del i min Latinamerikaläsning 2013 .

Odjurens stad av Isabel Allende

Odjurens stad är den första delen i en trilogi av Isabel Allende som vänder sig till ungdomar. Själv tänker jag att det nog är en 9-12 bok då karaktärerna känns såpass schablonmässiga och handlingen stundtals är så förutsägbar. Men mot slutet drar det iväg med en mass mystiska andliga övernaturliga upplevelser i den djupa djungeln och då tänker jag att den kanske ändå passar äldre ungdomar bäst. På mitt bibliotek återfanns Odjurens stad märkligt nog bland vuxenböckerna.

Alex blir kompis med expeditionens guide Carlos dotter Nadia. Tillsammans upplever de en massa äventyr. För det här är en äventysbok i första hand med en del verkliga, en del allvarliga och en hel del övernaturliga inslag - i sann Isabel Allende anda.

Lite väl mycket andar, talismaner och schamaner för min smak men ändå en trevlig bok. Absolut ingen Isabel Allende favorit. Har förresten svårt att föreställa mig att någon bok av henne kan slå hennes mästerverk Andarnas hus. Ett plus till den oväntade upplösningen. Jag blev överraskad vilket helt klart var positivt!

Vidare var det roligt att läsa en ungdomsbok av Isabel Allende men jag har verkligen svårt att föreställa mig vad ungdomar tycker om boken. Det är inte självklart, då den blandar tämligen simpelt med avancerat. I de kommande delarna i trilogin hamnar Alex, Nadia och farmodern i Tibet och någonstans i Afrika... Schamaner och andligt även där antar jag. Men jag nöjer mig nog med Odjurens stad.

Odjurens stad är bok nummer ett i min tre på tre 2013 utmaning.

Chile 1973 - 40 år sedan

Även jag vill bidra med ett inlägg denna dag och minnas militärkuppen den 11 september i Chile 1973. Bokmania och Lyrans noblesser minns denna dag med sina fina recensioner av Isabel Allendes fantastiska bok Andarnas hus. Bokmania bidrar även med ett inlägg om Robert Bolanos Om natten i Chile.

Andarnas hus är en bok som gjorde mycket stort intryck på mig när jag läste den. Andarnas hus är Isabel Allendes mästerverk.

I höst har en ny bok av Isabel Allende kommit ut på svenska Mayas dagbok. För mig pågår rec ex läsningen för fullt. Jag konstaterar dock att läsningen går ganska långsamt. Det är något med dagboksansatsen som gör att jag vill läsa den bit för bit och hinna smälta vad Maya är med om. Chiloé är i centrum för Isabel Allendes Chilekärlek i den här boken, men boken knyter an till historien. Mayas farfar var en av dem som fängslades och försvann 1973.
 
Min tre på tre utmaning denna höst är 3xIsabel Allende. Landet av mitt hjärta tänker jag läsa senare i höst och även i denna delvis självbiografiska boken finns militärkuppen ofrånkomligt med.

Från wiki

Jag skrev ett inlägg häromåret om just Chile 1973. Den bok jag då och fortfarande verkligen rekommenderar är Joan Jaras självbiografi - Victor -en sång utan slut, om sitt liv med sin make den chilenske vissångaren Victor Jara. Victor Jara var en av dem som avrättades den 16 september på Estadio Chile, numer Estadio Victor Jara.

Ut i rymden med Mulle Meck av Georg Johansson och Jens Ahlbom

Ut i rymden med Mulle Meck är en jättefin faktabok om rymden som återupptäckts härhemma. Mulle Meck funderar och konstaterar. Professor Wilma von Winkelhock förklarar. Och allt så att Buffa ska förstå.

Men det är nog lite för svårt för Buffa trots allt. Vilket också är anledningen att boken glömts bort härhemma. Boken var helt enkelt för svår för barnen när de var i MulleMeckåldern. 

Men desto större är nöjet nu när vi nu återupptäckt Ut i rymden med Mulle Meck.

Latinamerikaläsningen ändrar fokus i höst

Min Latinamerikautmaning som jag påbörjade förra året fortgår, men det har inte hänt så mycket i år. Fokus har tidigare varit Colombia och ny modern skönlitteratur från vilken som av länderna i Sydamerika. Karibien och Centralamerika har fått stå utanför min utmaning. Colombia vill jag i höst runda av med Garcia Marques Kärlek i kolerans tid. Framöver ska jag låta Latinamerikaläsningen få fokusera på Peru, Bolivia och framförallt Chile.

Peru. Härifrån är något av Vargas Llosa är ett måste. Det får bli Tant Julia och författaren som finns i pocket. Kanke blir det någon mer? Tidigare har jag läst En värld för Julius av Alfredo Bryce Echenique från Peru.

Bolivia. Svårt att hitta något intressant från Bolivia, framförallt finns ytterst lite översatt. Men turligt nog finns en lockande barnbok av Toopoco Eusebio, som bor i Sverige. Sushi och kondoren får bli min Bolivialäsning.

Chile. Från Chile finns relativt sett mycket litteratur översatt. Varför undrar jag? Ett land där nobelpristagare och Isabel Allende öppnat dörrar till de svenska översättningarna? Eller finns andra skäl? Mängden intressanta romaner från Chile medför helt enkelt att jag kommer läsa fler böcker från detta land än från Peru och Bolivia. Från Chile har jag länge velat läsa Roberto Bolano. Nu är det dags för tegelstenen De vilda detektiverna. Jag vill dessutom nosa på de båda nobepristagarna och poeterna Gabriela Mistral och Pablo Neruda. De många böcker jag tidigare läst av Isabel Allende kommer kompletteras av den i höst aktuella Mayas dagbok (som jag redan påbörjat) samt biografin Landet i mitt hjärta och ungdomsboken Odjurens stad (en trippel som även blir del i min  Tre på tre 2013...). Jag kommer även att läsa Den gamle mannen som läste kärleksromaner av Luis Sepulveda. Kanske mest för att den är relativt ny och finns i svensk översättning på mitt bibliotek. Boken utspelar sig i djungeln i Ecuador. 

 

Kanske kan jag även låta Ann Patchetts nya bok Undrens tid räknas in höstens latinamerikaläsning. Amerikansk författarinna, men boken utspelar sig i Amazonas.

Får jag nys om fler intressanta romaner i svensk översättning - helst nya som utspelar sig i nutid - från ovanstående länder eller något annat Sydamerikanskt land kommer de naturligtvis fortsättningsvis också vara av intresse inom ramen för min utmaning.

Inför min Latinamerikaläsning 2012 här. Om min Sydamerikautmaning 2013 här. Om Bibliophilias Sydamerikautmaning 2013 här.

Det bästa av allt av Rona Jaffe

Det bästa av allt är en slags 50-tals chick-lit men knappast feelgood. Det hela är så vemodigt vinklat. Och det slutar inte bra för alla våra huvudpersoner. Rona Jaffes roman Det bästa av allt utspelar sig på Manhattan och de fyra-fem kvinnorna vi följer är alla kontorsflickor i 20-års åldern i förlagsbranchen.

Onekligen lättsam läsning men framförallt oerhört intressant som sociologiskt tidsdokument. 50-tal. Karriär eller bli gift? Och bli gift är det verkligen trots allt som gäller och som allt ändå kretsar kring. Och så de manliga cheferna som utan skrupler sextrakasserar de yngre kvinnorna och kommer undan med det. Och den kvinnliga chefen är naturligtvis en bitch.

Läsvärd.  En bestseller 1958. Modern klassiker. Förmodligen. Jag kom oundvikligen att tänka på Elin Wägners Norrtullsligan  från sekelskiftets Stockholm, som jag läste i början av året.

Inköpt när jag på en lång tågresa plötsligt och ovanligt nog befann mig vara utan bok.

Månadens val juni, juli och augusti

Valet i juni är blir självklart. Tiden där emellan av Maria Duenas är en underbar spansk roman helt i min smak.

Valet i juli är lika självklart fakta/biografin Inget att avundas - Vardagsliv i Nordkorea av Barbara Demick
 

I Augusti blir valet svårare, men det faller till slut på feelgooden Fiskar ändrar riktning i kallt vatten av Pierre Szalowski

Sommar övergår i höst

Så har jag då betat av mina lästa böcker under bloggsommarlovet med inlägg på bloggen. Lika tätt förekommande inlägg som de senaste veckorna är inte att förvänta på Böcker emellan. Läser dessutom just nu bl. a den flera centimeter tjocka Sigrid Kahles memoarer, del två Att vilja sitt öde - trots allt. En bok jag verkligen njuter av att läsa långsamt.

I höst har jag förrutom sedvanlig lustläsning tänkt mig en del latinamerikanskt. Jag har även efter en välbehövlig rec ex paus faktisk lockats och blivit inspirerad att åta mig några nya titlar. Bland annat Isabel Allendes Mayas dagbok som jag påbörjat och som även ingår i min tre på tre utmaning. 

En annan ambition jag har är att försöka disciplinera mig när jag besöker biblioteket. Jag har många böcker hemma som jag vill läsa, egna eller lånade av familj & vänner, som jag aldrig läser eftersom bibliotekshögen alltid är närmast gigantisk. Detta är dock en ambition jag troligtvis kommer att misslyckas med.