Lucy Dillons tredje hundbok Och så levde de lyckliga håller inte riktigt samma nivå som de föregående.
Visst är den ok, det är samma miljöer, samma sorts människor och ibland samma människor men det är något som gör att jag inte riktigt engagerar mig i denna bok. Förutom i Annas roll i livet. Jag blir verkligen arg på hennes man och på henne själv. Take your bags and leave tänker jag. Men hon stannar förstås och det slutar som väntat ändå gulligt. Det är ju en feelgoodbok trots allt.
Michelle flyttar så långt bort hon kan från sin man och startar en heminredningsbutik i Longhampton. Där blir hon vän med Anna - numer arbetslös bibliotikarie - som sköter om sin man, en hund och tre rätt jobbiga bonusdöttrar.
Visst är den ok, det är samma miljöer, samma sorts människor och ibland samma människor men det är något som gör att jag inte riktigt engagerar mig i denna bok. Förutom i Annas roll i livet. Jag blir verkligen arg på hennes man och på henne själv. Take your bags and leave tänker jag. Men hon stannar förstås och det slutar som väntat ändå gulligt. Det är ju en feelgoodbok trots allt.
Michelle flyttar så långt bort hon kan från sin man och startar en heminredningsbutik i Longhampton. Där blir hon vän med Anna - numer arbetslös bibliotikarie - som sköter om sin man, en hund och tre rätt jobbiga bonusdöttrar.