Jag har länge tänkt att jag ville läsa något i den stora okända oändliga världen av manga. Och nu har jag tagit mig igenom en del 1 i en låååååång serie.
Jag är fascinerad av det genomslag mangatecknandet fått i Västerlandet. Det är alltid roligt med trender från andra delar av vårt klot än de amerikanska och europeiska. Och mangainspirerat finns ju nu även i vår svenska barnlitteratur, i tecknade filmer vi med glädje ser (som Miyasaki - som jag älskar) och lite överallt här och var, som tex i Melodifestivalen...
Men framförallt vill jag veta vad 10-åringen här hemma slukar och läser så intensivt och insisterar på att jag måste läsa del 2,3,4 och 5 etc av också. För de är så bra, så spännande och så vidare. Gripande inser jag de verkar vara - helt klart. Och läsning som lockar till slukning är jag positivt till.
Mitt val föll på, eller snarare slumpen gjorde så att jag nu bekantat mig med, Naruto Hokage. Detta då jag just då befann mig i en situation där jag var utan bok (KATASTROF) och att 10-åringen hade med sig en del 1 i en serie som jag kunde låna.
Och vad tycker jag. Nja. Det var rätt våldsamt, mycket upprepning, svårt att hålla reda på vem som var vem och storyn var rätt tunn. Det kändes att det kommer mer för det hann inte hända så mycket i del 1. Men någonting fanns där ändå som ändå fascinerade. Eller som jag förstår fascinerar.
One Piece har jag hört av fler än 10-åringen är bättre än Naruto. Kanske ska jag göra ett försök där också. Men frågan är om jag når in i mangavärlden om jag bara kör lite stickprov, man borde förmodligen leva sig in i en lång serie för kunna nå någon slags insikt...
Jag är fascinerad av det genomslag mangatecknandet fått i Västerlandet. Det är alltid roligt med trender från andra delar av vårt klot än de amerikanska och europeiska. Och mangainspirerat finns ju nu även i vår svenska barnlitteratur, i tecknade filmer vi med glädje ser (som Miyasaki - som jag älskar) och lite överallt här och var, som tex i Melodifestivalen...
Men framförallt vill jag veta vad 10-åringen här hemma slukar och läser så intensivt och insisterar på att jag måste läsa del 2,3,4 och 5 etc av också. För de är så bra, så spännande och så vidare. Gripande inser jag de verkar vara - helt klart. Och läsning som lockar till slukning är jag positivt till.
Mitt val föll på, eller snarare slumpen gjorde så att jag nu bekantat mig med, Naruto Hokage. Detta då jag just då befann mig i en situation där jag var utan bok (KATASTROF) och att 10-åringen hade med sig en del 1 i en serie som jag kunde låna.
Och vad tycker jag. Nja. Det var rätt våldsamt, mycket upprepning, svårt att hålla reda på vem som var vem och storyn var rätt tunn. Det kändes att det kommer mer för det hann inte hända så mycket i del 1. Men någonting fanns där ändå som ändå fascinerade. Eller som jag förstår fascinerar.
One Piece har jag hört av fler än 10-åringen är bättre än Naruto. Kanske ska jag göra ett försök där också. Men frågan är om jag når in i mangavärlden om jag bara kör lite stickprov, man borde förmodligen leva sig in i en lång serie för kunna nå någon slags insikt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar