Det är nu snart ett år sedan jag fick tips på ett gäng ungdomsfantasy. Jag ville läsa mer fantasy men hade gått på några nitar när jag försökt mig på några vuxenfantasy. Dessa var alla långa serier, inte särskilt välskrivna och framförallt hade de dåligt beskrivna och ointressanta karaktärer. Men Vampire Academy serien - Richelle Mead, Krönikan om Ismark - Stuart Hill, Hungerspelstrilogin - Suzanne Collins och De utvalda - Kristin Cashore trodde jag på, främst pga den initierade tipsaren själv. Därtill kommer Annah Nozlins Ekens dotter i samma genre.
Under året som gått har jag lyckats läsa alla ovan nämnda. (Dock inte alla delarna i Vampyre Acedemy serien och bara första delen: Tankeläsaren i Kristin Cashores serie). Och jag kan konstatera att samtliga gett mig den goda underhållning jag sökt.
Slående är dock att i alla böckerna är det unga starka självständiga kvinnliga hjältar som är huvudpersonerna. De är vinnare och de kan alla slåss. Jag har läst för lite i genren för att egentligen uttala mig, men jag kan inte låta bli att fundera på om det är en trend med starka kvinnliga hjältar. Uppenbart är också att relationerna karaktärerna emellan är mycket viktigare i dessa böcker än tex utdragna miljöbeskrivningar eller långa redogörelser av historiska myter och skeenden. Har något hänt i fantasygenren? Sker något liknande bland vuxenfantasyböckerna? Jag har tyckt mig uppfatta genren tradionellt som övervägande manlig - dess författare, dess läsare och dess sagovärldar. Eller anar jag denna trend bara för att jag fick tips av en ung kvinnlig läsare, som visade sig gilla att läsa samma sorts sagor som jag?
Klart sen länge är iallafall att jag kommer läsa fler fantasyböcker framöver, dock är jag fortfarande lite rädd för att råka ut för någon långrandig.
Under året som gått har jag lyckats läsa alla ovan nämnda. (Dock inte alla delarna i Vampyre Acedemy serien och bara första delen: Tankeläsaren i Kristin Cashores serie). Och jag kan konstatera att samtliga gett mig den goda underhållning jag sökt.
Slående är dock att i alla böckerna är det unga starka självständiga kvinnliga hjältar som är huvudpersonerna. De är vinnare och de kan alla slåss. Jag har läst för lite i genren för att egentligen uttala mig, men jag kan inte låta bli att fundera på om det är en trend med starka kvinnliga hjältar. Uppenbart är också att relationerna karaktärerna emellan är mycket viktigare i dessa böcker än tex utdragna miljöbeskrivningar eller långa redogörelser av historiska myter och skeenden. Har något hänt i fantasygenren? Sker något liknande bland vuxenfantasyböckerna? Jag har tyckt mig uppfatta genren tradionellt som övervägande manlig - dess författare, dess läsare och dess sagovärldar. Eller anar jag denna trend bara för att jag fick tips av en ung kvinnlig läsare, som visade sig gilla att läsa samma sorts sagor som jag?Klart sen länge är iallafall att jag kommer läsa fler fantasyböcker framöver, dock är jag fortfarande lite rädd för att råka ut för någon långrandig.
Vad roligt du gillade dem serierna:)
SvaraRadera