Anarki och gamla hundar av Colin Cotterill

Colin Cotterills deckare utspelar sig i Laos under mitten av 70-talet, ett par år efter det kommunistiska maktövertagandet. Landet som kommunistisk stat är i sin linda men byråkratin har redan anlänt. Revolutionärerna, djungelsoldaterna och frihetskämparna från Houpans grottor har segrat. Utan annan utbildning än många år av krig och kamp i djungeln sitter Pathet Lao vid makten. Sovjetiska, kinesiska och vietnameiska intressen intrigerar. De flesta med utbildning har lämnat landet vid maktövertagandet alternativt skickats på omskolning uppe i Houapan.

Detta är anledningen till att dr Siri inte fått sin efterlängtade pension, en belöning han tyckt sig vara värd efter de många årens djungelkamp i norr. Som en av de få återstående läkarna i landet utses han till landets rättsläkare. I egenskap av sådan snubblar han över mysterier och fall hans nyfikenhet inte kan hålla honom ifrån att försöka lösa. Till sin hjälp har han bland annat sjuksköterskan Dtui och polisen Phosy. Dessutom står Siri i kontakt med andevärlden och får både hjälp och stjälp från denna. I Laos råder animism, kommunism och buddhism.

Anarki och gamla hundar är den fjärde boken på svenska i serien om Dr Siri. Jag har läst alla de tidigare med stort intresse. Jag njuter av miljöskildringarna och beskrivningarna av människor och situationer som uppstår. Colin Coterill fångar Laos och landet är väldigt tydligt framför mig, trots att böckerna skildrar en tid för 35 år sedan.

I Anarki och gamla hundar hittar Siri en lapp skriven med osynligt bläck i en död blind mans ficka. Spåren leder vidare till en planerad statskupp. Siri behöver resa ner till landets södra delar och Dtui och Phosy hamnar i laotiska flyktingläger på den thailändska sidan i sin jakt.

Anarki och gamla hundar är lite långsamare än Den motvillige kommunisten, Trettiotre tänder och Disco för de hädangångna. Det står nästan stilla ett tag där nere i Champasak, på Pakses leriga gator. Å andra sidan kommer läsaren närmare Siri i denna bok än i tidigare böcker, då han var mer av en mysgubbe. Här får vi följa med tillbaka till tiden då Siri var ung, idealistisk och nygift. Framförallt klarnar bilden av den unge frihetskämpen som då på 40-talet kämpade i Lao Issara mot fransmännen för ett självständigt Laos. Därefter blev han den motvillige kommunisten och drog till norr tillsammans med sin hängivna fru. Men jag undrar hur motvillig Siri egentligen var. Inte så motvillig att det skulle bli en titel i den svenska översättningen av den första boken iallafall (originaltiteln lyder The Coroners lunch). Ung och idealistisk var han. Och på gamla dar, med den nya regimen på plats, blir han cynisk och uppgiven.

Colin Cotterills böcker glädjer mig. Jag har inte läst några andra romaner som utspelar sig i Laos, förutom en handfull i Vietnamkrigets skugga, försvunna amerikanska soldater i Laos djungler etc. För mig är böckernas egentliga huvudperson landet Lao People's Democratic Republic.

Kolla även in Colin Cotterills hemsida här. Colin Cotterill bor i norra Thailand och skriver mer än böckerna om Dr Siri. Han är även serietecknare, vilket tydligt framgår på hans lite annorlunda hemsida...