Odd och frostjättarna av Neil Gaiman

Odd och frostjättarna är en liten, fin och söt bok av Neil Gaiman. Gaiman som jag främst känner genom hans lika söta fantasybok Stardust. På något vis påminner Odd och frosthjältarna om Stardust. De är liksom lika gulliga.

Men Odd och frostjättarna är en ungdomsroman. Den utspelar sig helt i den nordska mytologins värld och den bygger på myter från vår gamla asatro. Det är en fantasybok men också oundvikligt en historisk bok. Jag tycker helt enkelt det är lite fränt hur Neil Gaiman tagit upp de gamla fornnordiska myterna och omvandlat dem till en modern fantasy, riktad till unga läsare.

Tors hammare Mjölner har blivit stulen av en frostjätte och det är förstås Loke som förorsakat detta. Tor, Oden och Loke förvisas till Midgård och får skepnader av Björm, Örn och Räv. Med frostjättar i Asgård kommer inte våren till Midgård detta år.

Odd är en faderlös vikingapojke som hjälper Tor, Oden och Loke att ställa saker till rätta.

Jag tyckte mycket om Odd och frostjättarna. Jag rekommenderar den som fantasysaga för alla åldrar.  Och varför inte som en introduktion till vikingatidens gudar för de yngre. Själv var jag tvungen att kolla upp myten om stölden av Tors hammare för att stämma av hur det "verkligen" gick till när Mjölner blev stulen...

Jag högläste boken. Från att ha fått flera kommentarer på temat "tråkigt" under första kaptitlet övergick kommenterandet till "fortsätt", "snälla ett kapitel till" och "bara en sida till" från och med andra kapitlet.