Om det tog lite tid att komma in i Neil Gaimans Sandman, som var den förra serien jag läste i Elis serieutmaning, så var förhållandet helt det motsatta med Husfrid: en tragikomisk familjeberättelse av Alison Bechdel.
Husfrid tar jag till mig direkt. Jag gillade Marjane Satrapi, särskilt Persepolis. Jag tycker Alison Bechdels stil påminner mig lite om Marjane Satrapi. Självbiografi, verklighet, distans och utlämnande på samma gång. Det här är nog mer den typ av serier jag helst vill läsa om jag nu ska jämföra med The Sandman...
Husfrid handlar om Alisons uppväxt och framförallt hennes förhållande till sin far. När Alison kommer ut som homosexuell som tonåring, får hon veta att hennes far inte kommit ut som homosexuell under alla år. Några månader senare dör fadern och mycket förblir outsagd och okänt.
Riktigt bra! Rekommenderas verkligen!
Husfrid tar jag till mig direkt. Jag gillade Marjane Satrapi, särskilt Persepolis. Jag tycker Alison Bechdels stil påminner mig lite om Marjane Satrapi. Självbiografi, verklighet, distans och utlämnande på samma gång. Det här är nog mer den typ av serier jag helst vill läsa om jag nu ska jämföra med The Sandman...
Husfrid handlar om Alisons uppväxt och framförallt hennes förhållande till sin far. När Alison kommer ut som homosexuell som tonåring, får hon veta att hennes far inte kommit ut som homosexuell under alla år. Några månader senare dör fadern och mycket förblir outsagd och okänt.
Riktigt bra! Rekommenderas verkligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar