Rikitikitavi av Rikard Wolff

Rikard Wolffs biografi Rikitikitavi: en folkhemsberättelse fick min bokbloggskompis som tips. Det var en överväldigande och svåremotståndligt tipsning. Själv tyckte jag ja när boken dök upp som förslag som nästa bok i min bokklubb. Jag hade på känn att det här antagligen bra. Och det var det. Att få läsa böcker jag annars förmodligen inte skulle läst är just den anledning som gör att jag verkligen vill vara med i en bokklubb.

Rikitikitavi är en intressant och givande biografi ur flera aspekter; folkhemsberättelsen, bögkulturen, skådespeleriets värld och förstås allt annat i Rikards liv.

Rikard Wolff är för mig som för de allra flesta främst Änglagård. Men han är även sångerna, Pojken på månen mfl. Jag tror Rikards utstrålning som person och rollen i Änglagård som han spelar så helgjutet, gör att jag fövånas och förundras över hans ordinära folkhemsuppväxt i 60-talets Sverige; Gubbängen och Karlstad. Fadern, ingenjör - förvisso lite annorlunda genom att vara en judisk sådan - på Televerket. Modern, hemma de flesta åren under uppväxten. (Jag önskar verkligen Rikards mamma kunde fått chansen att uppfostra sina barn i en annan tid - nu tex, med dagens barnomsorg - så hon kunnat få förvärsarbeta samtidigt.)  Men det finns också en mörkare sida under uppväxten. Rikard lider tidigt av dödsångest och det verkar onekligen varit riktigt tufft, för både den lille pojken och resten av familjen.

Rickard har sin barndom i Stockholm och sin ungdom i Karlstad. Han tågluffar till Paris, dyrkar Edith Piaf, inser tidigt att det är teater han är ämnad för, men går Natur på gymnasiet. Resten av livet börjar när Rickard antas till folkhögskolan Skara skolscen.

Jag har inte läst Torka aldrig tårar utan handskar men tillsammans med Rikard Wolff möter även jag 80-talets homosexuella Stockholm denna höst. Det är inte fokus i boken, men det är naturligtvis en viktig tid i Rikards liv och den är bra skildrad. Jonas Gardell passerar liksom många andra namn i Kultursverige under denna tid. I Rikitikitavi får jag veta att Pojken på månen är tillägnad Rikards ex, en av de många som dog under 80-talets aidsår.

Med den inbundna versionen av boken följer en CD med ett urval av sånger. Det är fint. Tilltalande.

Det här är en biografi jag rekommenderar. Intressant om en  mångsidig svensk artist.