Jag såg henne idag i receptionen av Anders Fager

Det är inte ofta som jag upplever att en bok börjar ta fart först i andra halvlek. Oftast missar jag sådana böcker för att jag slutar läsa efter omkring hundra sidor, i övertygelsen om att hoppet är ute. Men nu var detta ett recensionsex och då ger man inte tappt så lätt.

Den inledande delen av Jag såg henne idag i receptionen, om om huvudpersonen Cornelia Karlssons liv från elva års ålder fram till tjugo nånting, var minst sagt motig att ta sig igenom. Jag stör mig på det staccatoartade språket med ständigt avhuggna korta meningar (James Ellroy lär vara en av författarens husgudar). Och på all denna plats-, namn- och företeelsedroppning från 90-talet, som väl är tänkt att ge igenkänning, men jag tycker mest det står i vägen för berättelsen. Efter ett tag börjar jag också undra varför det här kallas för en skräckroman, för det känns inte det minsta läskigt eller spännande, utan bara trasigt, tråkigt och sorgligt.

Men så småningom knyts nya trådar till nutidsberättelsen om Cornelia Karlsson, detta oälskade kändisbarn som börjar missbruka allt möjligt i tidig ålder. Det är spretigt men blir ändå alltmer intressant, och jag vänjer mig långsamt vid stilen. Nu blottas också en del skräck- och äventyrsingredienser. Cornelia visar sig vara en tuff hjältinna vars mission här i världen är att bekämpa Den Viskande Mannen, en ondskefull gestalt som vill göra henne till sin mörka drottning. Kampen för hon med hjälp av list, våld, svartkonst och mystiska skrifter som färdats genom århundradena från 1600-talets svenska krigsbyte från Prag. 

En del av boken utspelar sig i historisk tid, här möter vi bland annat en hädisk drottning Kristina och känner krigets dofter ligga tunga över Skåne. Den historiska fiktionen känns helt okej. Den här delen och dess koppling till nutiden - förkroppsligad i gestalten Fredman, bibliotekarien som lyckats lura döden! - är nog det som räddar min läsupplevelse. För rättvisans skull ska sägas att jag inte är någon inbiten skräckläsare. Har till exempel inte läst Lovecraft, vilket gör att alla referenser till hans böcker som lär finnas med förstås går mig förbi.

Anders Fager har skrivit två andra böcker, Svenska kulter och Samlade svenska kulter. Också de i skräckgenren, som ju fått ett rejält uppsving i Sverige på senare år, med författare som John Ajvide Lindqvist och Amanda Hellberg.