Den vita frun av Frida Skybäck

Helt klart har jag snöat in på historisk romance för tillfället... Det har väl delvis med årets utmaning hitintills: att låta lustläsningen styra. Det blir lätt hänt lättläst då. Jag läser andra böcker parallellt, men romance- och feelgoodböckerna letar sig liksom överst i högen  hela tiden...

Nåväl, om Den Vita frun kan jag säga att den var trevlig och lättläst och det var romance och exakt precis vad jag förväntade mig. Det är 1700-tal och den unga Maria kommer från Stockholm till Borgeby slott i södra Skåne som kammarjungfru till Juliana. På Borgeby slott finns även tre unga ogifta herrar och en förlovning är vad Julianas mor har som mål åt sin dotter. Men saker och ting är inte riktigt som de verkar. Spökerier och hemligheter. Och det blir romantik även åt Maria. Naturligtvis.

Jag gillar att Frida Skybäck i sitt efterord berättar lite om Borgeby Säteri och hur hon förklarar en del historiska detaljer. Gärna mer av det. Åtminstone vill en historieintresserad som jag ha det...

Det jag dock inte kan låta bli att fundera kring är hur fideikomissen fungerade på Borgeby slott. Jag har ju läst Björn av Kleens Jorden de ärvde, men minns främst att det är helt makalöst otroligt att detta fortfarande tillåts existera i Sverige. I Jane Austens Stolthet och Fördom krävdes en manlig arvinge. Hur förhöll det sig i Sverige? Jag hittar lite fakta hos Kammarkollegiet "De flesta fideikommiss inrättades på 1700-talet och innebär oftast att egendomen ska ärvas av äldsta manliga bröstarvinge inom en eller flera släkter. Det förekommer även att fideikommisset följer kvinnolinjen"

Tillägga kan jag att jag gärna läser Frida Skybäcks nästa roman, Norrsken, som kommer ut senare i år.