Till offer åt Molok av Åsa Larsson

Jag kan inte annat än konstatera att Till offer åt Molok är riktigt bra. En riktigt bra Åsa Larsson. Såsom de alla tidigare varit. Jag har alltid gillat Åsa Larssons lappländska deckare. När jag tröttnat på övriga svenska polisdeckare så har jag inte tröttnat på deckarna med Rebecca Martinsson & Anna Maria Mella. Det är något med Kiruna, skogarna och Norrbotten som drar. Förutom att de är bra.

Det glädjer mig att Krister Eriksson får en alltmer framträdande roll i den här boken. Den där Stockholmaren Måns var väl ändå rätt så ointressant...

I Till Offer åt Molok får vi även följa med 100 år bakåt i tiden till Hjalmar Lundbohms tid och Kirunas begynnelse. Ellen Key, framtidstro och ett Sverige som reser sig ur fattigdomen med malmfältens hjälp. Men de flesta är fortfarande fattiga och mot överklassens herrar står man sig slätt och man får bocka och buga, om man nu inte tar en stenkross till hjälp.

I Till offer åt Molok blir Sivvings vän Sol-Britt brutalt mördad. Är det en slump att även Sol-Britts son och Sol-Britts far nyligen dött? Det tycks vila en förbannelse över släkten. Det är därför vi får följa med tillbaka till Hjalmar Lundbohms tid. Och Solveigs sonson Marcus får flytta hem till Krister Eriksson.

Det är en smart berättelse och så imponerande hur Åsa Larsson knyter an till Kirunas historia (och på köpet upplysa hela svenska folket som ju läser Åsa Larsson om hur det var då det begav sig). Men det är detaljerna, karaktärerna och den Norrländska glesa bygden som gör den här och alla de andra av Åsa Larssons deckare.