Colombia Vuelta

Förra vändan till Colombia blev det:

Cocaina - en bok om de som gör det av Magnus Linton

Förnämlig reportagebok om Colombias nutidshistoria och därmed kokainet nutidshistoria, tätt sammanlänkade som de är. Det ena historien går inte att berätta utan den andra. Aktuell och grymt bra.

Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marques

Colombias stolthet. En klassiker och ett måste för en bokläsande besökare till Colombia. Byn Macondos närhet till Rioacha och Karibien gjorde sitt därtill för min läsupplevelse. Men jag kan inte låta bli att önska att några mer namn än José Arcadio hade fått vara tradition i släkten...

Även tystnaden har ett slut av Ingrid Betancourt

Fascinerande läsning om Ingrid Betancourts sex år som fånge hos FARC-gerillan i Colombias djungel. Fick ett tidigt inlägg i denna blogg. Dessutom blev det ett inlägg om kidnappningslitteratur.

Dessutom den danska dokumentären Bogotá Change. (Del 1-6 finns utlagda på youtube.) För den som är intresserad av den förändring som Colombia och Bogotá genomgått de senaste 10-20 åren rekommenderar jag filmen varmt. Riktigt bra dokumentär, om förändring och om stadsplaneringens betydelse. Bogotá är fortfarande en farlig stad. Men som mina vänner säger om säkerheten i sitt land ”Idag är det säkert, idag är det bra”. Allt är relativt. En förändring har skett. Om än är allt ack så skört.

Denna vända till Colombia blev det:

Americanos -  ett reportage om Latinamerikas rebeller av Magnus Linton

Ännu en förnämlig reportagebok av Magnus Linton som i sex kapitel i Argentina, Bolivia, Brasilien, Colombia, Venezuela & Los Angeles benar ut trender & tradtioner i folkliga & politiska rörelser i dagens Latinamerika. Ett måste för alla Latinamerikaintresserade. Augustprisbelönad.

Drottning av Amerika av Nuria Amat

En vacker bok som verkligen talade till mig, där de sitter i en bungalow i djungeln vid Stillhavskusten, älskande och samtalande, den åldrande författaren och den unga aspirerande. Men boken handlar även, eller egentligen, om det våldsamma vackra Colombia.

Leoparden i solen av Laura Restrepo

Får följa med över Atlanten.

Don't forget, God bless our troops

Idag fastnade mina ögon på ett ställ på bokhandelns barnavdelning. Jag skrev i mitt förra inlägg att det finns mycket militär litteratur. En del även på barnavdelningen. Denna bok, Don't forget, God bless our troops av Jill Biden, handlar om en familj vars pappa åker på utlandsuppdrag som soldat. Huvudpersonen är dottern (i 7-års åldern) vill förstås inte att pappa åker, men de förklarar för henne att hon ska vara stolt att ha en pappa som kämpar för landet. De pratar med varandra på Skype och dottern uppmanas kämpa på i skolan och med simningen för pappas skull så att han kan vara lika stolt över henne som hon är över honom. Till slut kommer som tur är pappa hem....

I Sverige har vi liknande böcker för barn som förlorat närstående, har sjuka eller missbrukande i sin närhet. Men jag har inte sett någon liknande litteratur för de som har föräldrar som gör tjänst för nationen. Jag ser boken som en spegling av det Amerikanska samhället och de värderingar som råder här, inte minst med rubrikens "God Bless". Man är verkligen en hjälte när man åker ut som soldat för nationen.  I US Army är drygt 500 000 soldater i aktiv tjänst, så det är inte alls ovanligt att familjer splittras när någon i familjen åker på uppdrag.

Boken är skriven av vicepresidentens (Joe Biden) fru, alltså USAs "Second lady". Jill Biden är professor i engelska och den enda vicepresidentsfrun genom tiderna som fortsatt jobba vid sidan av representationen som makens jobb medför. Hon är mycket engagerad i bland annat förustättningarna för arméfamiljer, vilket denna bok är en yttring av.

Iceland - Land of the Sagas

Ännu ett beviljat inköpsförslag på biblioteket. Det känns verkligen lyxigt att de köper in allt jag föreslår...

Denna gång ville jag läsa Iceland -Land of the Sagas av Jon Krakauer och David Roberts. Idag kunde jag hämta den. En bok att förhoppningsvis drömma sig tillbaka till sommarens Islandsresa med. Har bara bläddrat i den så här långt, men om boken går att läsa:

"Both the land and the people of one of Europe's most gorgeous countries come into life in this colorful account of the authors' adventures as they walk, climb and photograph their way through Iceland and connect to the bone-chilling sagas and the unfamiliar terrain."

Underverk av Brian Selznick

Brian Selznick har gjort det igen! Efter "En fantastisk upptäckt av Hubo Cabret" kommer han nu med "Underverk". Också detta är en underbar grafisk roman som på ett finurligt sätt varvar text och "filmiskt" bildberättande.

Boken om Hugo Cabret utspelade sig i Paris; i "Underverk" befinner vi oss i New York, och vi följer två parallella berättelser som har tydliga beröringspunkter längs vägen. Det handlar om Rose och Ben, två barn som lever på 1920- respektive 1970-talet. Båda rymmer till New York för att söka efter sin rätta hemort, sin tillhörighet i världen. Rose är döv från födseln och henne följer vi i den tecknade berättelsen - mycket fint skildras här den dövas värld utan ord eller dialog (utom på skrivna lappar). Ben berättar sin historia med ord, också han är döv men till att börja med bara på sitt ena öra. Så småningom möts de två berättelserna och man förstår hur allt hänger ihop.

Den gåtfulla, varma, magiska stämningen från Hugo Cabret präglar också "Underverk". Många inslag känns också igen, såsom fascinationen inför märkliga gamla ting och intresset för stumfilmen. Det här är också en roman om och en hyllning till staden New York (och det naturhistoriska museet där!). En bok jag varmt rekommenderar till alla, från 9-årsåldern och uppåt - även som högläsning för yngre barn.

Den Röda Grevinnan: en europeisk historia av Yvonne Hirdman

En annorlunda, läsvärd och mycket fascinerande biografi om Yvonne Hirdmans mamma, Charlotte. Yvonne Hirdman är professor  i historia vid Stockholms universitet. Hennes mamma var tyska som levde ett liv så fascinerande att det kan få en undertitel som En europeisk historia.

Den röda grevinnan är välskriven, lättläst och spännande, med ett driv som biografier sällan har. Fakta från brev, små lappar, sovjetiska arkiv och böcker blandas med fiktion där Yvonne Hirdman själv föreställer sig hur det nog var.

Och efteråt vet jag inte vilken tid i hennes liv som var mest fascinerande, barndomen under 1:a världskriget i tyskspråkiga rumänska delar av Österrike-Ungern, bland vänsterintellektuella i Weimarrepublikens Tyskland, början av Stalins terror i Sovjetunionen i slutet av 30-talet eller varför inte att som en främmande fågel landa i stiljtjen i beredskapstidens Sverige. Mest spännande är självklart när snaran dras åt kring de tyska kommunisterna som emigrerat till Sovjetunionen. När jag läser sådana här böcker känns Sverige väldigt perifert.

Rekommenderas!

Bokhandeln - ett andningshål

Ett av familjens favorittillhåll är bokhandeln Barnes & Noble som är en av de större bokhandelskedjorna här. Det är en stor bokhandel med en Starbucks coffe i en del av lokalen. Det finns också trådlöst nätverk, vilket gör att många sitter här och pluggar eller bara läser och surfar en stund. Det är alltid lugnt och avslappnat, en skön atmosfär. Inte helt olikt ett bibliotek faktiskt. Det är lugnt tempo, man ser aldrig någon som rusar in och rycker åt sig en bok. Man uppehåller sig gärna länge mellan hyllorna.

Boksortimentet är stort och liknar mycket det som vi hittar i en välsorterad bokhandel i Sverige. Men det finns några undantag. Flera hyllsektioner handlar om krigshistoria och strid (förklaras av att det är ett betydligt större intresse för det här än i Sverige, men också av att det är en militärstad vi bor i). Det finns även en ännu större hyllsektion med religiös (kristen) litteratur. Och då är det inte bara biblar och teologisk litteratur, utan romaner och annan fiktion med religiöst tema. Annars ryms det mesta, från Harlekin pocket (lever än!!) till kokböcker till träningsböcker till fantasy (stor avdelning) till bibliografier. Dock inte studentlitteratur. Det får man handla på universitetets bokhandel.  

På deckarsidan finns Stieg Larsson, Henning Mankell och Jo Nesbo på framskjutna platser på bokborden.(Det svenskklingande namnet Erik Larsson på bokbordet visade sig vara en amerikan, som kan vara värd att utforska för den som gillar böcker som behandlar historiska händelser och personer.)

Bokhandeln har även litterära träffar och högläsning för barn. Inget av detta har vi deltagit i ännu, men vi är flitiga besökare ändå. Jag slinker ofta in på en kaffe och sitter och läser en stund (har t.o.m. somnat i en av de sköna fåtöljerna).

Anarki och gamla hundar av Colin Cotterill

Colin Cotterills deckare utspelar sig i Laos under mitten av 70-talet, ett par år efter det kommunistiska maktövertagandet. Landet som kommunistisk stat är i sin linda men byråkratin har redan anlänt. Revolutionärerna, djungelsoldaterna och frihetskämparna från Houpans grottor har segrat. Utan annan utbildning än många år av krig och kamp i djungeln sitter Pathet Lao vid makten. Sovjetiska, kinesiska och vietnameiska intressen intrigerar. De flesta med utbildning har lämnat landet vid maktövertagandet alternativt skickats på omskolning uppe i Houapan.

Detta är anledningen till att dr Siri inte fått sin efterlängtade pension, en belöning han tyckt sig vara värd efter de många årens djungelkamp i norr. Som en av de få återstående läkarna i landet utses han till landets rättsläkare. I egenskap av sådan snubblar han över mysterier och fall hans nyfikenhet inte kan hålla honom ifrån att försöka lösa. Till sin hjälp har han bland annat sjuksköterskan Dtui och polisen Phosy. Dessutom står Siri i kontakt med andevärlden och får både hjälp och stjälp från denna. I Laos råder animism, kommunism och buddhism.

Anarki och gamla hundar är den fjärde boken på svenska i serien om Dr Siri. Jag har läst alla de tidigare med stort intresse. Jag njuter av miljöskildringarna och beskrivningarna av människor och situationer som uppstår. Colin Coterill fångar Laos och landet är väldigt tydligt framför mig, trots att böckerna skildrar en tid för 35 år sedan.

I Anarki och gamla hundar hittar Siri en lapp skriven med osynligt bläck i en död blind mans ficka. Spåren leder vidare till en planerad statskupp. Siri behöver resa ner till landets södra delar och Dtui och Phosy hamnar i laotiska flyktingläger på den thailändska sidan i sin jakt.

Anarki och gamla hundar är lite långsamare än Den motvillige kommunisten, Trettiotre tänder och Disco för de hädangångna. Det står nästan stilla ett tag där nere i Champasak, på Pakses leriga gator. Å andra sidan kommer läsaren närmare Siri i denna bok än i tidigare böcker, då han var mer av en mysgubbe. Här får vi följa med tillbaka till tiden då Siri var ung, idealistisk och nygift. Framförallt klarnar bilden av den unge frihetskämpen som då på 40-talet kämpade i Lao Issara mot fransmännen för ett självständigt Laos. Därefter blev han den motvillige kommunisten och drog till norr tillsammans med sin hängivna fru. Men jag undrar hur motvillig Siri egentligen var. Inte så motvillig att det skulle bli en titel i den svenska översättningen av den första boken iallafall (originaltiteln lyder The Coroners lunch). Ung och idealistisk var han. Och på gamla dar, med den nya regimen på plats, blir han cynisk och uppgiven.

Colin Cotterills böcker glädjer mig. Jag har inte läst några andra romaner som utspelar sig i Laos, förutom en handfull i Vietnamkrigets skugga, försvunna amerikanska soldater i Laos djungler etc. För mig är böckernas egentliga huvudperson landet Lao People's Democratic Republic.

Kolla även in Colin Cotterills hemsida här. Colin Cotterill bor i norra Thailand och skriver mer än böckerna om Dr Siri. Han är även serietecknare, vilket tydligt framgår på hans lite annorlunda hemsida...

Läsning i Elementary School

Detta med läsning är verkligen en stor del av skolarbetet, både i skolan och i hemmet. Min son går i tredje klass och han har 1,5 timmes läsning på schemat varje dag fördelat på två olika läspass. Det är både enskild läsning och högläsning av fröken. Böcker hämtas i lådor i klassrummet eller i skolans välutrustade bibliotek.

Alla elever gör regelbundet lästest via datorer. I lästestet kontrolleras läshastighet och läsförståelse och testet ger en indikation om vilken nivå varje elev ligger på och vilken nivå som rimligtvis ska uppnås inom läsåret. Utifrån testet får sedan eleven reda på vilken nivå det bör vara på böckerna som de ska läsa för att elevens läsning ska utvecklas. Rent praktiskt är böckerna i biblioteket märkta med olika färger. Längden på meningarna, svårighetsgraden på orden osv. styr vilken nivå böckerna får i klassificeringen. Efter att eleven har läst ut en bok får eleven svara på några frågor om boken och anteckna i ett protokoll vilken bok som lästs, författare, nivå på boken och resultatet på det lilla provet.

Utöver läsningen i skolan ska eleverna läsa minst 120 minuter varje vecka i hemmet, det blir 15-20 minuter varje dag. Även det ska bokföras i en logg som ska signeras av elev och förälder.

Vi upplever detta som en stor skillnad från hur det är i Sverige. Det är positivt att det är fokus på böcker och läsande, men vi är ju inte riktigt vana vid att det hela tiden ska mätas och värderas i siffror....

TRE PÅ TRE - en utmaning

TRE PÅ TRE är en bokbloggsutmaning som Pocketlover anordnar. Tydligen har det utmanats tre på tre även andra år...Pocketlover beskriver utmaningen så här:

"Det hela är mycket enkelt. Du kan välja att läsa en trilogi, tre böcker av samma författare, tre böcker i samma genre, de tre första i en serie, tre böcker från samma land, tre som börjar på samma bokstav - you name it! Och de tre du väljer ska du slutföra inom tre månader. Vi drar igång första september och avslutar sista november."

Sommarens resa till Island och läsningen före, under och efter har jag bloggat om. Resan inspirerade bl.a till tre isländska deckare av tre olika författare: Indridason, Thorarinsson och Sigurdardottir. Två av tre är avklarade. Sigurdardottir ligger i att-läsa-högen.

Bokbajsaren i Vendedig.
Känd från Vendela i Venedig

Sommarens resa till Italien fick inga blogginlägg, även om Vendela i Venedig lästes med stort nöje inför resan.

Däremot har jag bestämt att tre italienska deckare av tre olika författare också ska läsas. Och där finns ju redan min utmaning i tre på tre.

3 x italienska deckare: Carofiglio, Guittari & Leon

Gianrico Carofiglio - På sannolika skäl
Michele Guittari - En florentinsk fälla
Donna Leon - En dunkel död

Odd och frostjättarna av Neil Gaiman

Odd och frostjättarna är en liten, fin och söt bok av Neil Gaiman. Gaiman som jag främst känner genom hans lika söta fantasybok Stardust. På något vis påminner Odd och frosthjältarna om Stardust. De är liksom lika gulliga.

Men Odd och frostjättarna är en ungdomsroman. Den utspelar sig helt i den nordska mytologins värld och den bygger på myter från vår gamla asatro. Det är en fantasybok men också oundvikligt en historisk bok. Jag tycker helt enkelt det är lite fränt hur Neil Gaiman tagit upp de gamla fornnordiska myterna och omvandlat dem till en modern fantasy, riktad till unga läsare.

Tors hammare Mjölner har blivit stulen av en frostjätte och det är förstås Loke som förorsakat detta. Tor, Oden och Loke förvisas till Midgård och får skepnader av Björm, Örn och Räv. Med frostjättar i Asgård kommer inte våren till Midgård detta år.

Odd är en faderlös vikingapojke som hjälper Tor, Oden och Loke att ställa saker till rätta.

Jag tyckte mycket om Odd och frostjättarna. Jag rekommenderar den som fantasysaga för alla åldrar.  Och varför inte som en introduktion till vikingatidens gudar för de yngre. Själv var jag tvungen att kolla upp myten om stölden av Tors hammare för att stämma av hur det "verkligen" gick till när Mjölner blev stulen...

Jag högläste boken. Från att ha fått flera kommentarer på temat "tråkigt" under första kaptitlet övergick kommenterandet till "fortsätt", "snälla ett kapitel till" och "bara en sida till" från och med andra kapitlet.

Motsatsen till kärlek av Julie Buxbaum

En lättläst, trivsam chic-lit-feel-good-bok om en ung kvinnlig advokat på Manhattan i New York som krisar lite lagom. Jag har lite svårt att komma på vad jag skriva om den här boken. Men den gick fort att läsa. Och den var precis vad jag förväntade mig.

Vad utmärker den från alla andra liknande böcker i samma genre?

Kanske att Emily gör slut med sin pojkvän fastän det är honom hon älskar och sen får hon kämpa när hon försöker få tillbaka honom. Ingen desperat singeljakt på pojkvänner alltså.

Kanske att Emily står sin farfar väldigt nära. Att farfadern och de andra på äldreboendet skildras med äkta värme och att de framstår som bland de  intressantare personerna i boken. Eller kanske framförallt farfaderns vän Ruth, den pensionerade domaren.

Och så det där att Emily tillåts mottaga och motstå och få sin hämnd vad gäller de sexuella trakasserier som den delägande chefen ägnar sig åt.

Häxans tid av Arni Thorarinsson

Jag har sett fram emot den här boken hela sommaren, främst då jag varit sugen på fler isländska deckare av andra författare än Indridasson.  Det är ofrånkomligt att inte låta bli att jämföra. Jämförelsen faller dock ut väl för båda. Jag tycker om både Indridasson och Thorarinsson.

Det här är inte den första boken om journalisten Einar. Det märks i boken. Men det är den första som översatts till svenska. Jag läser mycket hellre böcker i kronologisk ordning, även deckare. Men vad göra.

Häxans tid utspelar sig befriande nog i Akureyri, Islands andra stad. Förmodligen den enda stad på Island som kan kallas stad utöver Reykjavik ?  Jag gillar skildringen av Landsbygdsisland och Akureyri skarpt. Särskilt när det kommer som i en bisats genom storstadsjournalistens ögon. (Om nu Reykjavik kan kallas en storstad...) Det är förändringarnas tid, före finanskrisen. Häxans tid gavs ut 2005 på Island. Storindustrin och arbetskraftsinvandringen till den lilla fiktiva (?) hålan Reydargerdi skapar konflikter. Företagarna i Akureyri tar med sina anställda på event med forsränning.De unga påverkas av nymodigheter från Reykjavik.

Einar har blivit förvisad till Akureyri av något oklara skäl. Det framgår förmodligen i tidigare böcker. Tillsammans med en kollega ska han dra igång lokalredaktionen. Eftermiddagsbladet verkar vara en lite mer kvällstidningsaktig lokaltidning. Åtminstone beskylls Einar ibland för att vara den typen av journalist. Genom att rota runt lite i några nyheter -några gymnasieelevers uppsättning av en gammal teaterpjäs vid den gamla kyrkan i Holar, en ung manlig försvunnen karismatisk huvudrollsinnehavare, en forsränningsolycka och slagsmål på den nyöppnade krogen i Reydargardi - dras Einar in i något han vill ha svar på.

Deckarintrigen är bra och upplösningen oväntad. Men jag har lite svårt för dialogerna i början. Jag känner ju inte personerna, i och med att det är den första boken om Einar jag läser. Einar känns som en ok huvudperson att följa. Han är åtminstone en fd suput. I de tidigare böckerna är det dock kanske mer av det som jag har så svårt för i svenska deckare (ensam medelålders drickande manlig polis i storstadsmiljö...?).

Jag hoppas på fler till svenska översatta böcker av Thorarinsson. Främst för miljöbeskrivningarna och för att få lära känna Island bättre. Isländska deckare vill jag dock inte läsa på engelska. Det är något med språket, att svenskan som språk ligger närmare isländskan. Det kan inte bli bättre på engelska.

Svensk litteratur i USA

Idag har jag tillbringat ett par timmar på Columbus Public Library, ett stort nybyggt bibliotek. Alltid lika rogivande att besöka böckernas värld.

Av nyfikenhet kollade jag upp vilken svensk litteratur det finns här och jag fann faktiskt en hel del.

Främst de välkända däckarförfattarna (Dahl, Edwardsson, Kepler, Stieg Larsson, Läckberg, Mankell, Marklund, Nesser...). Sedan vet jag inte om jag är för dåligt insatt i deckarbranchen, men Roslund & Hellström var för mig en ny däckarduo (en av titlarna: Cell 8).

Av de svenska klassikerna återfinner jag bara Laterna Magica av Bergman.

På ungdomssidan återfinns Per Nilsson med ett flertal titlar (bl a You & you & you som vunnit pris här i USA). Även det en ny bekantskap för mig.

Bland barnböckerna återfinns Astrid Lindgren, men bara med Pippi Långstrump. Lite synd tycker jag, men det kanske är för svårt att relatera till den svenska stugan i Emil-böckerna?

Men jag gjorde en annan spännande upptäckt bland barnböckerna. Författarinnan och översättaren Joan Sandin. Hon är amerikanska, men har bott i Stockholm så länge att hon skrivit barnböcker på svenska och även jobbar med att översätta barnböcker från svenska till engelska (bland annat Linnea i Monets trädgård). Bland de böcker hon skrivit själv återfinns en serie om den svenska utvandrarpojken Carl Erik på 1800-talet, en Utvandrar-saga för barn. De tre böckerna heter The long way to a new land, The long way westward och At home in a new land. De blir jag sugen på att låna och läsa med sonen.

Skojarna i Örtagården: en rövarhistoria av Arto Paasalinna

Det var många år sen jag läste en Paasalinna. Jag gillade och gillar fortfarande hans böcker. Men nyhetens behag har lagt sig något och nu blir jag inte lika överraskad av allt tokroligt som händer. Likväl tycker jag alla böcker jag läst av Pasalina är bra mycket bättre än 100-åringen, som man väl ändå måste få säga är ett försök till samma typ av bok.

Skojarna i Örtagården är en typisk Paasalinnabok. Det händer en massa avigt roligt och människor i boken gör som vanligt plötsligt och självklart oväntade saker. Och längs resan får läsaren en massa fördomar bekräftade, om finländare i synnerhet. Men det är ok. Det är ju på låtsas. 

Fast jag undrar förstås hur det kan växa så bra där uppe i finska Lappland. Då tror jag lite mer på svampodlingen nere i den nedlagda gruvan.

Ture Sventon håller än!

Sven Hemmels klassiska illustrationer hör till

Åke Holmbergs klassikerserie om privatdetektiven Ture Sventon håller än och är en av 8-åringens favoriter som valdes ut att följa med som svenskspråkig litteratur på resan till USA. Vi har läst de tre först utgivna böckerna Ture Sventon, privatdetektiv (1948), Ture Sventon i öknen (1949), Ture Sventon i London (1950) samt Ture Sventon i Stockholm (1954) som utkom lite senare i serien. Nu är vi inne på andra varvet.... Tål alltså att läsas både en och två gånger. Vad är det då som 8-åringen gillar? Jo, förstås att det är ett lagom spännande mysterium att lösa, även om skurken alltid har spetsiga skor och heter Ville Vessla.... Barn är ofta en viktig del i att mysterierna löses, med eller utan Sventons begäran om hjälp. Men det är även roligt att höra berättelser från en lite annan tid, som det var när farfar var ung. Språket är också lite gammalmodigt högtravande i dialogerna, men det är en del av charmen och sonen börjar dra citat som "Det är för tidigt att yttra sig om den saken" och "Det är för mig en stor ära...." när det passar. Läses med behållning av både unga och gamla.

Island Beneath the Sea av Isabel Allende

Jag befinner mig under ett halvår i södra USA och har därför intresse av att läsa litteratur som belyser historien och kulturen på denna kontinent. Jag tycker om Isabel Allendes blandning av historiska händelser och mystik och de rika persongallerier som präglar hennes böcker. Så även denna som utspelar sig dels i det karibiska Saint-Domingue (numera Haiti) och dels i den amerikanska söderns Louisiana. Historien som berättas i boken börjar under slutet av 1700-talet och fortsätter något årtionde in på 1800-talet.

Det är under den grymmaste slavperioden och vi får följa den kvinnliga slaven, Zarité Sedella, som av de flesta kallas Tété. Hon köps som ung av den franska plantageägaren Toulouse Valmorian som ärver sin faders plantage i den franska kolonin Saint-Domingue. Aristokraten Valmorian har kommit dit som 20-åring med Rosseaus ideal, men i den tuffa kolonialmiljön på plantagen råder andra ideal och Valmorian får anpassa sig.

Tété drömmer redan som barn om ett liv i frihet och har redan innan Valmorian köper henne försökt fly slavlivet, men misslyckats och fångats in. Tété är köpt för att serva Valmorians hustru som snart efter bröllopet blir psykiskt sjuk i ensamheten på plantagen. På plantagen lever Tété priviligierat som husslav och på sätt och vis som en del i familjen Valmorian. Men hon utnyttjas naturligtvis sexuellt av Valmorian och föder en son som tas ifrån henne för att inte väcka hustruns misstankar. När Tétés andra barn föds har hustrun sjunkit så djupt in i sig själv att hon inte vet om vad som händer runt henne och Tété får behålla sin dotter Rosette. Hustrun har lyckats föda en manlig arvinge, klen och bräcklig, men som med hjälp av Tétés omsorger överlever. Denne arvinge, Maurice, och hans yngre halvsyster Rosette är oskiljaktiga och hyser den djupaste kärlek till varandra, något som kommer att stå dem dyrt senare i livet…

Tillvaron på Saint-Domingue präglas av plantageägarnas grymma utnyttjande av slavarna, med slavuppror och de svartas kamp för frihet som följd. Samtidigt sker den franska revolutionen och det koloniala imperiet börjar falla sönder, vilket också påverkar den koloniala tillvaron. Snaran dras åt runt plantageägarna och familj efter familj utplånas av den svarta gerillamilisen som har som mål att bilda en egen republik och utrota alla vita. Valmorian lyckas fly terrorn med hjälp av Tété som gör allt för att skydda dottern Rosette och hennes halvbror Maurice. Priset som Valmorian får betala är ett dokument som ska ge frihet för Tété och Rosette, men det dröjer många år innan de kan kvittera ut sin frihet i Louisiana där Valmorian bygger upp en ny plantage och finner en ny hustru.

Tété finner en del av sin styrka att ta sig igenom sin slavtillvaro genom deltagande i kalendas, trumceremonier med dans i trance. Hon har stark tilltro till voodoo och har kontakt med andra världar. I Louisianas New Orleans finner hon även vägen till kyrkan och tillber så väl den kristna guden och de afrikanska gudarna. I den verkliga världen finner hon nära vänner och kärlek som ger henne styrka att fortsätta kämpa för att till slut få sin och dotterns frihet. Hon inser att hon är född under en lycklig stjärna. Lever i frihet, kan försörja sig själv omges av goda människor.

Det är en välskriven bok, där större delen av boken är skriven i berättarperspektiv, men kortare avsnitt är skrivet i självbiografiskt perspektiv av Tété. Dessa avsnitt är de mest berörande, när man får komma nära hennes känslor, tankar och drömmar. Det skulle vara intressant att få ta del av Valmorians tankar på samma sätt eftersom hans syn på tillvaron på plantagen är en helt annan. Det är en omvälvande tid som speglas där de storpolitiska besluten ibland påverkar de enskilda individerna mycket, men ibland inte alls i de avlägsna kolonierna där egna regler styr tillvaron. Synen på de svarta börjar svänga och slaveriet börjar ifrågasättas i början av 1800-talet. En integrering mellan svarta och vita börjar på individnivå, men det är en lång resa kvar när boken slutar. Jag önskar att jag får läsa en fortsättning där man får fortsätta följa Tété och de andra samt Amerikas historia, men Allende brukar bara skriva fristående böcker, så där får jag nog inte min önskan uppfylld.

Jag har läst boken på engelska, men i våras kom boken ut på svenska under titeln Zarités frihet. För den som behärskar spanska så kan man läsa den på orginalspråket under titeln La isla bajo de mar.

Den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet av Jennifer E Smith

Från att ha läst ungdomsböcker ytterst sällan, tycks det ökade läsandet av ungdomsböcker, sedan jag började bokblogga, helt enkelt kommit för att stanna. Främst har jag blivit inspirerad av de många ungdomsböcker som det skrivs om på andra bokbloggar. Och visst är det skönt att då och då läsa snabbt, enkelt och ibland riktigt bra.

Den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonblicket är ännu en bok om ung amerikansk kärlek. Amerikanska Hadley och engelske Oliver möts på planet mellan New York och London. Boken  är bättre än den krystade titeln.

Gästbloggande nordamerikakorre på Böcker emellan

Till min stora glädje kan jag presentera en gästbloggare här på Böcker emellan.

Min vän och kollega Susanna kommer att tillbringa året ut som medföljande hemmafru i Djupaste Södern, närmare bestämt i  Georgia, USA. Inlägg med en amerikansk vinkling på böcker och läsning kan vi alltså se fram emot under hösten.

Den försvunne av Kim Echlin

Det blev en bok till om Kambodja dessa dagar. En bok om en annan tid och med en helt annan ansats än Kum som jag skrev om förra veckan. Det här är en närmast poetisk roman om skräckväldets Kambodja under och efter Pol Pots dagar.

Den försvunne handlar om kanadensiska Anne som förälskar sig i den kambodjanske studenten Serey. När Kambodjas gränser öppnas igen efter den vietnamesiska invasionen återvänder Serey till Kambodja för att söka efter sin försvunna familj. Anne får inga brev av Serey. Många år senare tycker sig Anne se Serey på TV i en demonstration. Hon lämnar allt för att söka efer Serey.

Jag tycker mycket om boken för det vackra, vemodiga, enkla språket och för den vacka, vemodiga, komplicerade kärlekshistorien. Som ändå känns så trovärdig. Kulturskillnader till trots.

Bokens omslag stör mig. Det är vackert visst, men jag undrar varför det är en vietnamesisk kvinna som avbildas. Eller har jag missat något?

Måste i sammanhanget nämna två mycket läsvärda böcker kom ut för några år sedan. Peter Fröbergs Idlings Pol Pots leende och Jesper Huors Sista resan till Phnom Penh. Två riktigt bra böcker som skildrar dessa år förnämligt. Peter Idling som ett resereportage. Jesper Huor genom sökandet efter en försvunnen far. Böckerna kompletterar varandra. Läs båda!

The Abominable, The Terror och Dan Simmons

Hittar ett intressant inlägg på Ett hem utan böcker som handlar om en kommande bok The Abominable av en författare vid namn Dan Simmons. Jag har aldrig hört talas om Dan Simmons men jag inser att han är stor inom skräck-, sci-fi- och fantasyrelaterat. The Abominable blir jag otroligt nyfiken på. Skräck är inte min genre men historiska romaner är det och klätterrelaterade romaner måste jag bara läsa. I The Abominable tycks det även som en sorts Yeti kommer att figurera... Och där kommer väl skräck- och fantasybiten in.

Denna bok relaterar till britternas ödesdigra och mytomspunna expedition 1924, då George Mallory och Andrew Irvine försvann mycket högt upp på Everest. Så högt upp att det fortfarande diskuteras om de kanske t o m nådde toppen innan de förolyckades. George Mallory är dessutom klättraren som gav det legendariska svaret på frågan varför han vill klättra upp på Mount Everest "Because it's there".

Mitt problem är dock hur jag ska komma ihåg boken när den väl kommer ut någon gång nästa år. Kanske ska jag läsa Dan Simmons tegelsten The Terror under tiden. Också den en historisk skräckrelaterad roman som verkar väldigt intressant. Den, på sin jakt efter Nordvästpassagen, i Arktis försvunna Franklinexpeditionen 1845-1848.  Läs mer på Ett hem utan böcker om The Terror här.

Hövdingens bägare av Martin Widmark

Den här boken gillade jag. Hövdingens bägare är den första i en serie om den skaldande pojken Halvdan Viking. Böckerna är skrivna av den produktive Martin Widmark, som skriver böckerna om Lasse och Majas detektivbyrå.

Mycket viktiga i Halvdan Vikingböckerna är de detaljerade bilderna av Mats Vänehem. Arkeolog läser jag att han är och det känns bra. För jag hoppas verkligen det blir många barn som får upp intresset för historia genom de här böckerna. Och då är det viktigt att det är faktagranskat och att bilderna är på riktigt!

Boken är lättläst och lite lagom spännande. Och den väjer inte för fingrar som huggs av. Personligen är jag rätt trött på Lasse och Maja. Det här känns klart uppfriskande och mycket roligare. Kanske är dags att läsa om Röde Orm för egen del...?

Kum av Henrik Tord

Jag tycker inte om den här sortens böcker. 

Barn som far illa och blir utnyttjade. En liten svensk flicka som blir kidnappad på ett köpcentrum. Våld. Allt detta framgår av baksidan och jag är så nära att aldrig låna boken. Titeln på boken är talande i sig: Kum - khmer för oproportionelig hämnd.

När jag väl plockar fram boken hemma är det väldigt nära att jag lägger den direkt i högen som ska tillbaks till biblioteket. Jag vill inte! Men ändå. Jag kan bara inte låta bli. En ny svensk bok som utspelar sig i Singapore, Kambodja & Shanghai. Skriven av en nyligen hemkommen utlandssvensk. Utgiven av Ordfront, vilket brukar vara en kvalitetsstämpel. Ger dessutom ett intryck av att vara välskriven. Jag måste. Sydostasien.

Så jag börjar läsa.

Och det är riktigt bra. Det är otäckt spännande. Men framförallt fruktansvärt berörande. Jag har hjärtat i halsgropen hela tiden. Den lilla 5-åriga svenska flickan förstås. Men lika mycket den vackra 13-åriga flickan från norra Kambodja och hennes av en landmina trasiga 11-åriga bror. Vi följer den svenska familjen, de kambodjanska syskonparet och en ytterst rik och osympatisk kinesisk affärsman i tre parallella historier som knyts samman till en, i bordellernas Phnom Penh. Guns, girls and ganja.

Jag läser i en intervju med Henrik Tord att han skrivit boken i frustration. Frustration över att  människor värderas olika. Det är en stark och skickligt skriven thriller om det som pågår som vi inte ser eller vill förstå. Det som pågår hela tiden, om än ej lika dramatiskt som i boken, så lika tragiskt. Barnprostitution, fattigdom, orättvisor. Genom att en svensk expatfamilj drabbas, så kryper Henrik Tords historia naturligtvis under skinnet. Det är ofrånkomligt svårare att värja sig när det är en liten ljushårig flicka med rosa änglavingar som förs bort.

Jag tycker inte om den här sortens böcker. De berör mig alltför starkt.

Det blödande hjärtat av Andrew Taylor

Precis vad jag behövde just nu. Något lättläst och om inte en sidvändare så åtminstone den typen av bok. Med alla långa att-läsa-listor är det skönt att då och då bara plocka på sig något spontant från biblioteket. Det blödande hjärtat var en sådan bok.

Jag gillar miljöbeskrivningarna. Ett mörkt, regnigt och murrigt London på 30-talet. Och så fort personerna kommer ut på landet så är det lerigt men ljusare och kanske till och med lite  soligt?

Det mesta händer på Bleeding Heart Square i centrala London. Ett ruffigt torg i en återvändsgränd invid en stor kyrka. Persongalleriet är rikt och man vet inte riktigt vem som är viktig för berättelsen. Men i centrum står den unga överklasskvinnan Lydia, som lämnar sin man och flyttar hem till sin far i det nedgångna, lite sunkiga huset på Bleeding Heart Square

Det är en spänningsroman men inte en deckare. För ska det vara en deckare behövs väl någon som ger sig i kast med att lösa mysteriet. Här händer saker och på slutet får åtminstone läsaren reda på det sista ouppklarade. Oväntad upplösning för mig. Ett plus till boken för det!