Döttrarnas rike av Yang Erche Namu

Det här är en biografi om den kinesiska popstjärnan Yang Erche Namus barndom. Namu är okänd för oss men tydligen mycket känd i Kina. Dessutom tämligen kontroversiell läser jag efter att ha avslutat boken, på Wikipedia och även i  Lyrans Noblessers intressanta inlägg.

Namu är moso, en etnisk minoritet i västra Kina, i trakterna av Lijang, upp mot Tibet. Moso är ett folkslag som kallats matrarkaliskt men som bokens efterord av antropologen och medförfattaren Christine Mathieu skriver är moso snarare matrilinjärt.

Det som fascinerar mig med boken är främst två saker. Dels mosokulturen som sådan genom skildringen av Namus barndom. Dels Namus oändligt starka längtan bort. Att ta sig från denna avlägsna by helt ovetande om världen utanför till Shanghais musikkonservatorium och det andra liv som därefter tar vid, kan inte annat imponera och visa på en vilja några tiopotenser utöver det vanliga. Mest häpnar jag när hon åker hard-seat, dvs 3:e klass, med ytterst begränsad erfarenhet av livet utanför byn och i princip utan mat och utan pengar i flera dygn för att komma fram till Shanghai för att göra sitt inträdesprov.

Klart läsvärd men kanske mest som en lättillgänglig och intressant skildring om ett av Kinas många minoritetsfolk.