söndagen den 30:e september 2012

En dunkel död av Donna Leon

Det är bara att konstatera. Donna Leon är stabil. Man vet vad man får och man får det. Venedigs vackara stadsmiljöer. Italiensk byråkrati och skeptism mot Lagen, Skatterna och Politikerna. Gott vin på en trattoria. En lite lagom svår och aktuell deckarintrig.

Och så fru Bunettis underbart vällagade goda italienska mat. (Hur hinner hon? Arbete som professor i engelsk litteratur och ändå står det en lasgane och en färdig sallad i kylen när kommissarie Brunetti kommer hem på lunch? Själv har hon ett möte, men när fixade hon lasagnen?) Men maten är och förblir en njutning i Donna Leons böcker. Både för läsaren och för Brunetti själv.

I En dunkel död är det miljö- och arbetsmilöfrågor som står i centrum. I den världsberömda traditionell glasblåsarindustrin ute på ön Murano används en mängd kemikalier och det uppstår en mängd farligt avfall som måste hanteras. Även Italien är ju med i EU. Miljöarbete är förknippat med kostnader liksom även skälig arbetsmiljö och skäliga anställningskontrakt. En anställd hittas död och en utredning med Brunetti drar igång.

I den här boken stör jag mig dock på en miss av förlaget. Och det gäller texten på bokens baksida om vem det mördade offret är. En helt annan person än den man som nämns på baksidan hittas mördad. Hur har det kunnat få hända?

En annan sak jag funderar kring är vad översättaren menar med en sopstation?  När jag läser förklaringen kring begreppet i boken så utgår jag från att det ord som borde använts är deponi eller möjligtvis avfallsupplag. Och då undrar jag, är det tillåtet med ett "förenklat" ord bara för att det rör sig inom ett tekniskt-naturvetenskapligt fackområde. Jag betvivlar att det skulle vara ok med dylika "förenklingar" av ord inom den kulturella eller samhällsvetenskapliga sfären. Och ordet sopstation används ju överhuvudtaget inte på svenska. Då är det väl bättre att översättningen blir det gamla förlegade ordet soptipp, även om dess innebörd är något annat än en deponi. Men soptipp används ju åtminstone i svenskan.

Inga av de två störningsmomenten har dock egentligen något som helst att göra med Donna Leons bok. Den är lika trevlig och stabil för det!

Donna Leons En dunkel död ingår i  Pocketlovers utmaning TRE PÅ TRE. Min utmaning består av tre italienska deckare i höst.  Läs mer om min egen utmaning här.

2 kommentarer:

  1. Jag är lite sugen på att börja läsa Donna Leons deckare, men jag tänker mig att det vore bäst att börja från början. Har du läst många/alla? Har du någon uppfattning om det är bäst att läsa i ordning?

    SvaraRadera
  2. Jag har inte koll på hur många jag läst och jag har blandat, så jag tycker nog inte man behöver läsa dem kronologiskt. I någon bok dyker tex internet eller mobiltelefoner upp. Men familjen och kollegorna är statiska. Barnen är tex i övre tonåren i alla böckerna om jag minns rätt...

    SvaraRadera