I På sannolika skäl följer vi en advokat, Guido Guerrieri, i
knappa 40-årsåldern som efter en skilsmässa blir farligt nära deprimerad
och som under denna period med nöd och näppe klarar av sitt jobb. Han
tar på sig att försvara Abdou Thiam från Senegal och försäljare av väskor och falska
märkesprylar på stränderna i Guerrieris hemtrakter. Abdou har blivit
anklagad för ett mord på en liten pojke som hittats på botten av en
brunn.
Det jag gillar med den här deckaren är att det inte alls fokuseras på att lösa brottet. Fokus är istället på rättegångsprocessen och på försöket att få den anklagade Abdou Thiam frikänd. Frikänd från en anklagelse som i allra högsta grad har sin botten i ren rasism. Det är också en bra balans mellan Guerrieris privatliv och rättegångsprocessen. Det här är kanske mer en roman än deckare egentligen. Kanske bidrar det till att jag tycker så bra om boken! Men det är också något med Guerrieri som person, han verkar helt enkelt reko, väldigt italiensk, ser sannolikt ut som på omsalgsbilden, snygg, snyggt klädd, rökande, ingen hjälte, men reko helt enkelt.
Det enda jag stör mig på är att Guerrieri spolar ner de antidepressiva medlen i toaletten. Kanske gjorde man så i slutet på 90-talet, kanske gör man det ännu i Italien. Men det skär i mig att se det i tryckt text!
Fler böcker om Guido Guerrieri finns utgivna på svenska; Med slutna ögon och Skälig misstanke.
På sannolika skäl är en av de tre italienska deckare som jag tänker läsa i höst och mitt första bidrag till Pocketlovers utmaning TRE PÅ TRE. Läs mer om min egen utmaning här.
Det jag gillar med den här deckaren är att det inte alls fokuseras på att lösa brottet. Fokus är istället på rättegångsprocessen och på försöket att få den anklagade Abdou Thiam frikänd. Frikänd från en anklagelse som i allra högsta grad har sin botten i ren rasism. Det är också en bra balans mellan Guerrieris privatliv och rättegångsprocessen. Det här är kanske mer en roman än deckare egentligen. Kanske bidrar det till att jag tycker så bra om boken! Men det är också något med Guerrieri som person, han verkar helt enkelt reko, väldigt italiensk, ser sannolikt ut som på omsalgsbilden, snygg, snyggt klädd, rökande, ingen hjälte, men reko helt enkelt.
Det enda jag stör mig på är att Guerrieri spolar ner de antidepressiva medlen i toaletten. Kanske gjorde man så i slutet på 90-talet, kanske gör man det ännu i Italien. Men det skär i mig att se det i tryckt text!
Fler böcker om Guido Guerrieri finns utgivna på svenska; Med slutna ögon och Skälig misstanke.
På sannolika skäl är en av de tre italienska deckare som jag tänker läsa i höst och mitt första bidrag till Pocketlovers utmaning TRE PÅ TRE. Läs mer om min egen utmaning här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar