Sågverksungen, Bricken på Svartvik, Sågspån och Eld av Vibeke Olsson

I sommar har jag läst trilogin om Bricken av Vibeke Olsson, en trilogi jag betvivlar jag skulle upptäckt om jag inte läst om den hos flera andra bokbloggar.  Jag har inte läst Vibeke Olsson sedan Ulrike och kriget och Ulrike och freden för närmare 30 år sedan. Jag vet att jag sen försökte mig på romanerna om Sabina i Rom men jag tyckte helt enkelt inte om Sabinaböckerna, trots att jag verkligen gillar historiska romaner. Kanske blev det för mycket fokus på kristendomens tidiga år i de böckerna, kanske var det något annat.  Sedan dess har inte Vibeke Olsson intresserat mig. Men jag är glad att bokbloggsläsandet fick mig att ta mig an böckerna om Bricken.  

Böckera passar alla åldrar. De är mycket lättlästa. När jag läser dem flyttas jag tillbaks till min ungdomsläsning, ty det känns som jag läst väldigt många ungdomsromaner som skildrar svensk arbetarklass och för den delen svensk fattigdom. Mest minns jag Sven Wernströms serie Trälarna. 
  
Jag gillar böckerna om Bricken för dess detaljrikedom kring livet på sågverket i Svartvik utanför Sundsvall. Sågverksmiljön och livet där är lysande bra skildrad. Stoltheten att vara svensk arbetare och verksbo. Stoltheten efter storstrejken -79.  Och sorgen efter de sista stora svenska svältåren på 1870-talet. Samma svältår som Aino Trosell skildrar i Västerdalarna i Hjärtblad.

Bricken är både lillgammal och naiv. För jag tycker tyvärr inte att hon utvecklas särskilt mycket genom böckerna. Vibeke Olsson upprepar hennes funderingar om och om igen genom böckerna. Men det är ok. Det skapar liksom en igenkännande trivsel  och det gör Bricken verklig. För nog är det så att de flesta ältar, stöter och blöter sina tankar. Men hon är liksom samma lilla sympatiska person som lillgammal 10-åring i Sågverksungen, som brådmogen 14-åring i Bricken på Svartvik och som naiv 20-åring i Sågspån och Eld.  

Jag konstaterar att Sågspån och Eld slutar mitt i, nog borde det komma en fortsättning? Jag fortsätter gärna följa Bricken genom livet. Jag vill veta hur det går för henne. Jag vill veta hur livet på Svartvik utvecklas. Så mycket kommer ju att hända de närmsta åren för Bricken och för svensk arbetarklass. Och jag läser så gärna om dessa spännande och för Sveriges utveckling dramatiska år genom Vibeke Olssons berättelser om Bricken.