Varför kom du hit? av Julia Svanberg

Jag visste jag skulle läsa Julia Svanbergs debutroman Varför kom du hit så fort jag fick nys om den hos Magnus Linton och nu har det blivit av. Jag har stött på Julia Svanbergs blogg www.mammasmachete.se när jag surfat runt på Colombia och Latinamerika tidigare. På mitt bibliotek fanns inte Varför kom du hit? så jag bad snällt om ett rec ex från Månpocket istället...

Julia Svanberg bor i Colombia sedan många år, kom dit som backpacker, blev med man och barn och liv och blev kvar. Läs mer om Julia på hennes läsvärda blogg.

Det är en fröjd att läsa en backpackerroman av någon som är så påläst och kunnig, både om backpackerlivet och landet som boken utspelar sig. Julia gissar och skarvar inte. Julia vet.

Den bild av landet, de problem, de maktstrukturer, de orättvisor och de spelregler som förmedlas kan jag ta in, känna igen och bekräfta utifrån min lilla erfarenhetsspillra. Och jag tycker Julia gör det så bra. För Colombia, genom turisternas (backpackernas) ögon och insikter pytsats ut lite lagom, pö om pö, intrasslat i den spännande historien.

Colombia är hett som turistland. Det har blivit säkrare. Det är flera år sedan Bogotá var världens farligaste stad. FARC och paramilitär och fredsamtal. Colombia som hett turistland är självklart med tanke på hur mycket landet har att ebjuda; Anderna, Amazonas, Karibien... Men att det är hett för backpackers har även med den där (precis lagom stora) Farligheten att göra. Och precis som kokainturisten Joe i Varför kom du hit? uttrycker det "Tack vare gerillan har turistindustrin inte kunnat komma hit och förstöra, de flesta platser är helt orörda"

Romanens Ellen kommer till Bogotá med sin pojkvän, den vana backpackern Henke. Det tar bara några dar innan Henke drar vidare, han har sin resplan och sin Lonely Planet. Ellen finner sin syskonsjäl på hostelet Papegojan i Bogotá i colombianska Lila. Tillsammans hänger de på hostelet med den grupp långtidsboende och de colombianer knutna till hostelet som utgör de centrala personerna i romanen. Livet på hostelet är det som komplikationerna och handlingen utgår från. Mord och trafficking. Drömmar om Paris för Lila. Drömmar om det ultimata resenärslivet,  det genuina Colombia, Farligheten och drogerna för turisterna. Och bland de där turisterna (eller resenärer - vanligtvis vill de ju inte kalla sig turister) är ett gediget urval typer som alla går att känner igen från verkligheten.

Jag summerar min läsning enligt följande: mycket läsvärt för bakpackerskildringen och för Colombia.

Julia Svanberg avslutar sin roman med hostelet Papegojans bookexchange i urval:
Trapped by the Yakuzamafia av Marcela Loaiza (2009)
The Fruit Palace av Charles Nicholl(1985)
Sin tetas no hay paraiso av Gustavo Bolivar (2007)

Jag lägger till Magnus Lintons Cocaina. Grymt bra och ett måste för den som vill få bakgrunden och helhetsbilden kring Colombias och kokainets nutidshistoria. Finns även i engelsk översättning numer, så förhoppningsvis dyker även den, tummad och sliten, upp på hostelen i Latinamerika inom kort.

Min egen Colombialäsning de senaste åren återfinns här.

Val förövrigt just idag i Colombia.

Drömhjärta av Cecilia Samartin

Drömhjärta utspelar sig före under och efter revolutionen på Kuba och handlar om de båda kusinerna Nora och Alicia. Alicia blir kvar på Castros Kuba. Nora flyr med sin familj till Californien. De båda flickorna och senare unga kvinnorna står varandra nära, mycket nära även genom de censurerade brev som skickas dem emellan.

Det är en bok om vänskap, familjeband och kärleken till Kuba. Om att lämna och om att vara kvar.
Det är mycket som ryms i den här boken. Varmt och kärleksfullt beskrivs även det tragiska som Kuba och dess folk går igenom.

Ändå är det något som inte riktigt griper tag i mig i Drömhjärta. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. För i mångt och mycket är det en typisk bok jag borde tycka mycket om. Varm och lättläst men ändå allvarlig och en skildring från en exotisk värld under en turbulent tid på andra sidan jorden.

Men det är lite senimentalt och klyshigt alltihop, både karaktärer och händelseförlopp. Den politiska situationen i Kuba och därmed regionen är dessutom rätt onyanserat skildrad. För att få perspektiv på det "paradisiska" Kuba före revolutionen skulle jag velat ha mer från den värld den stora massan fattiga kubaner levde i, innan revolutionen men även efter, när det gick snett. De skymtar främst förbi som välvilligt tjänstefolk. Men de var trots allt fattiga analfabeter och de blev inte  hjärntvättade över en natt. Alicias man får representera dem, men vi följer honom på alltför långt avstånd.

Bokgeografi: Sydafrika

Bokgeografi till Sydafrika hos Enligt O denna gång!

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Sydafrika eller är skriven av en författare med anknytning dit. och  2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Sydafrika. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.


Ack så förutsägbart för min del. Jag är helt såld på Deon Meyers deckare. Om Spåren skrev jag här och om Den sista safarin skrev jag här. Jag vill ha mer. 13 timmar ligger i att-läsa högen. 

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Sydafrika, som du inte läst, men är nyfiken på.

Om Nelson Mandelas självbiografi skrev min medbloggare i ett tidigare inlägg så här:

Och så den bästa boken av alla - faktiskt en av de bästa böcker jag någonsin läst:   Den långa vägen till frihet - Nelson Mandelas självbiografi. Otroligt intressant om Sydafrikas moderna historia, frihetskampen och apartheidregimen.

Självlart är jag nyfiken.

En annorlunda bok om Nelson Mandela är förresten barnboken Herdepojkens dröm om Nelson Mandelas barndom av Niki Daly.

Niki Daly har skrivit de fantastiska böckerna om den sydafrikanska flickan Kwela Jamela. Böcker om en liten svart medelklassflicka i sydafrikansk stadsmiljö - långt från det stereotypa landsbygdsafrika.

Kwela Jamela ställer alltid till något tok som löser sig på bästa sätt. Underbara bilderböcker.


4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Sydafrika.

Filmen Cry Freedom från 1987, med Denzel Washington som Stephen Biko, gjorde stort intryck på mig.

Klicka på Sydafrika för samtliga Sydafrikarelaterade inlägg på Böcker emellan.

The Mortal Instruments x 3 av Cassandra Clare

 

Och vad tycker jag om den här YA Urban Fantasy serien då? Jodå tillräckligt bra för att vilja läsa vidare efter första delen. Senaste månaden har jag läst alla de tre delarna som kommit ut på svenska och konstaterar att det finns ett bra driv i böckerna men samtidigt går det ganska sakta och det är väldigt trassligt. De är ju inte bara snygga utan också så duktiga och driftiga, våra demonjagarungdomar och Nephilim i sin helhet så gudomliga. Ändå tycks de ha så fruktansvärt svårt att få till det. Kommunikation är ao i de flesta fall, så även i denna värld. Och problemen är egentligen inte mer komplicerade än att det behöver trasslas till det rejält med kommunikationen för att det ska kunna bli spännande och världsordningen hotas.Om jag kommer läsa fler i serien när de kommer ut på svenska. Självklart.

Bokgeografi: Danmark

Jag har skrivit det förut, jag gillar bokresorna i form av Enligt O's bokgeografier. Dels den egna resan jag behöver göra för att hitta böckerna som finns lagrade någonstans därinne i mig. Och dels den resan jag gör när jag läser alla andra bokbloggars inspirerande bokgeografier. Men jag konstaterar att jag inte hinner med i mitt bokbloggande, så mina bokgeografier blir om inte alltid så oftast i nära retroaktiv form. Nåväl, Danmark var föremål för en bokresa i tisdags så mitt inlägg blir iallafall denna gång nästan aktuellt.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Danmark eller är skriven av en författare med anknytning dit. och  2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Danmark. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Spontant tänker jag på Hanne-Vibeke Holst böcker, framförallt de om journalisten Therese Skårup. Therese tillstånd,Det verkliga livet och En lycklig kvinna. Mycket bra och lättillgängliga. De öppnade mina ögon för Hanne Vibeke Holst och jag har därefter även läst Min mosters Migrän, Kvinnan med de vackra händerna samt trilogin Kronprinsessan, Kungamordet och Drottningoffret. Och nog känns det som om Hanne-Vibeke Holst har lärt mig mycket om dagens Danmark.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Danmark, som du inte läst, men är nyfiken på.

Från www.kronborg.dk

Det är definitivt att ta i att påstå att jag är nyfiken på att läsa Hamlet. Men Kronborgs slott är mig välbekant utan att jag egentligen någonsin satt mig in i vad Hamlet består av eller varför just detta slott förärats vara skådeplats för detta klassiska drama.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Danmark.

De röda pölserna. Finns de fortfarande eller är färgämnet bannlyst? 


Klicka på Danmark för samtliga Danmarkrelaterade inlägg på Böcker emellan.

Kungen kommer av Jo Salmson

Kungen kommer är första delen i Jo Salmsons nya fantasyserie: Maros resa.  Tre delar har kommit ut och den sista avslutande delen kommer till hösten.

Vi har läst hela serien om Tam - tiggarpojken och jag konstaterar att Kungen kommer är lite i samma anda. Det är nästan så man kommer tillbaka till Tams värld. Men Maro känns något äldre. Och han är rik. Han är äldste sonen till en av Kungens riddare. Maro ska bli kungens page och därefter riddare som sin far. Men hans far låter honom inte rida på den häst Maro själv tycker han är värd och Maro är väldigt otålig. Tiggarflickan Undra dyker också lite märkligt upp och hon verkar vara en mer spännande karaktär än Maro själv...

Kungen kommer lovar gott inför vidare läsning och jag konstaterar att Jo Salmson är säker.

Kom igen Sigge av Lin Hallberg

Jag älskar notera boktips som sprids mellan barnen i skolan. Bänkböckerna som inspirerar. Kanske finns en skolbibliotikarie där i skuggorna...? Vad vet jag. Men eftersom jag inte upptäckt eller tipsat om böckerna själv måste jag ju haka på och läsa dem efteråt ...

Senast ut av boktips som spridits på detta vis är är böckerna om Sigge. Jag läser Lin Hallbergs bok Kom igen Sigge och konstaterar att den är riktigt trevlig även för den som inte är hästtokig. Är man hästtokig förstår jag att den verkligen kan älskas. För det är detaljerat beskrivet med alla hästar, sysslor och hästprylar. Men det jag gillar mest är Elinas relation till sina kompisar och de äldre hästtjerna. Konflikter uppstår som måste hanteras.

När jag var liten eller ung läste jag inte hästböcker förutom några få som jag fått i present och det var böckerna om Lotte, den rullstolsbudna tjejen som hade häst och tillbringade mycket tid i stallet. Eftersom jag inte läst någon hästbok sen dess, så är det Lottes pysslande i sadelkammaren jag tänker på när jag läser om Elina och Sigge...

Afrikanen av J.M.G. Le Clézio

Lite oväntat slog jag i veckan till på en nobelpristagare. Afrikanen av J.M.G Clézio har legat länge i att-läsa-högen, så länge att jag nästan började tro att det aldrig skulle bli av att läsa den. Men så behövde jag en kort bok till en resa, samtidigt som jag fick syn på Afrikanen och blev inspirerad...

För det är en nätt liten bok. Och jag misstänker att Afrikanen inte är Clézios mest typiska verk. Jag vet inget om Clézios författarskap men ett porträtt av en far, Clézios egen far tänker mig att det är lite av en bok författad bredvid romanerna.

Språket är vackert och särskilt beskrivningen av det afrikanska och det afrikanska landskapet känner jag att det finns något stort och mer. Clézio liksom bara flyter iväg.

Det är en liten rik bok som jag tycker väldigt mycket om. Porträttet av den stränge fadern och hans kärlek till Afrika, till Västafrika och afrikanerna i Nigeria (Landets Nigerias gränser är dock oväsentliga, när fadern först tillträdde i sin läkartjänst i brittiska armen fanns inte dessa gränser) är både fint och intressant. Det handlar även  om Clézio själv och hans möte med Afrika som 8-åring. Efter kriget reste han tillsammans med sin bror och mor till fadern i Västafrika. Familjen hade blivit fast i Nice under kriget. En fruktansvärd tid och desto mer förlösande är mötet med Afrika när pojkarna kommer dit.

Och finalen, det förödande, ofattbart fruktansvärda Biafrakriget som fadern på ålderns höst får uppleva genom de nyhetsflöden som når Europa. Och Clézio själv får för första gången se sitt afrikanska barndomsland på världens förstasidor, men bara för att det är döende.

Förutom Chimamanda Ngozi Adichies En halv gul sol som utspelar sig i Nigeria och Biafra på 60-talet får Afrikanen mig att tänka på två andra barndomsskild-ringar av livet i det djupaste Afrika. Båda skildrar  uppväxten som missionärsbarn i Kongo; Lennart Hagerfors Längta hem och Johanna Nilssons Jag är Leopard-pojkens dotter. Mycket intressanta och läsvärda biografier.

Och det påminner mig också om att jag fortfarande vill läsa Lennart Hagerfors Valarna i Tanganyika om Stanley & Livingstone...

Norrsken av Frida Skybäck

Norrsken är Frida Skybäcks tredje roman i svensk historisk slottsmiljö och den första i en planerad romanserie om systrarna på Rosenlund. På slottet Rosenlund utanför Lund i Skåne bor Cecilia, Elisabeth, Amelie och deras lillebror Benjamin. Det är mitten av 1800-talet och industrialismen står för dörren men än så länge råder de gamla tradionella samhällets värderingar. Döttrarna måste giftas bort anständigt. Och Rosenlund är dessutom fideikomiss och kan endast gå vidare vidare till manliga arvingar.

Norrsken är Cecilias bok. Cecilia älskar den fattige konstnären Ludvig men behöver giftas bort med den grå Herr Roussaeu. Dels är han en lämplig affärspartner till Cecilias far men framförallt behöver Cecilias förhållande med Ludvig döljas och skandal undvikas.

Norrsken är lite annorlunda än vad jag väntat mig. Det är en romancebok på samma vis som Frida Skybäcks tidigare romaner, så tillvida att vi befinner oss i samma miljöer. Men den här boken är vemodig. Det är ett tungt öde som fallit på Cecilia. Det händer egentligen inte så mycket, de mest dramatiska händelserna ligger bakom Cecilia. Istället följer vi genom boken framförallt Cecilias tankar och känslor om det som varit och inför det hägrande bröllopet.

Jag utgår från att vi i de senare böckerna, även om de andra systrarnas liv kanske får mer fokus, även får veta mer om vad som händer senare i Cecilias liv.

Boken är ett recensions ex från Forum.

En välbevarad hemlighet av Kate Morton

En välbevarad hemlighet av Kate Morton är den sista boken i min påskläsning. Det har redan gått ett par veckor sen jag läste boken och som alltid med Kate Mortons böcker så glömmer jag väldigt snabbt väldigt mycket i dem. Märkligt nog för de är ju bra, läsningen flyter, jag engagerar mig.  Men En välbevarad hemlighet är nog en av dem som jag tycker bäst om och det för det oväntade slutet. Så härligt att få bli överraskad!

16-åriga Laurel ser ett fruktansvärt brott begås när hon ligger gömd i sin trädkoja. När Laurel sen som nära pensionär, tillsammans med sina syskon tar hand om sin mamma på hennes dödsbädd, vill hon reda ut vad det egentligen var som hände.

Berättelsen flyttar fram och tillbaka mellan 30-tal, 40-tal, 60-tal och nutid, där jag tycker livet i London under kriget är mest givande att läsa om.

Spåren av Deon Meyer

Alla Deon Meyers böcker jag läst är bra. Så även denna. Deon Meyer gör dessutom precis det jag verkligen uppskattar hos författare. Han låter personer från tidigare böcker dyka upp, både i huvudroller, biroller och som någon som omnämns i periferin. En frihet som en författare med ett brett författarskap kan ta sig.

I Spåren dyker framförallt Lemmer från Den siste safarin och Mat Joubert från Dead before dying upp. Eftersom jag inte läst Dead before dying (jag misstänker att den inte översatts till svenska trots att den är en av Meyers första) kan jag inte glädjas åt återseendet med Mat Joubert. Däremot är återseendet av privatdeckaren Lemmer och hans Emma desto kärare. ”Det är inte jag som dras till problemen det är problemen som dras till mig”. Lemmer är onekligen en våldsam karaktär men det är svårt att inte ta honom till sig.

Deon Meyers deckare är hårdkokta. Men tillskillnad från deckare där det hårdkokta endast består av våld, maffia och männens värld, så består Deon Meyers av hela regnbågsnationen Sydafrika. Därtill fås samhällskritiska klokheter och en bild av dagens Sydafrika.

I Spåren snirklar flera berättelser sig fram, flera spår. Smuggling av diamanter och utrotningshotade noshörningar från Zimbabwe, vapensmuggling och pengatvätt, rika vita afrikander på Harley Davidsons, en hemmafru i Kapastaden som börjar ett nytt liv efter 40, en något tafflig och intrigerande underrättelsetjänst, ett mystiskt försvinnande av en ung reko äkta man. Och i detta Lemmer och Mat Joubert som i något som mer kan likna noveller följer sina spår som snyggt sammanlänkas till en roman.

I slutet är jag dock lite besviken. Boken som var så betryggande tjock tog slut så fort… Hur gick det till egentligen… Det fanns dessutom flera spår i det sydafrikanska livet jag gärna velat följa Lemmer och Mat Joubert att fortsätta följa…

Presidentens stav av Tony Hillerman

Presidentens stav av Tony Hillerman är en deckare som utspelar sig i Navajo Nation, dvs i sydvästra USA. Huvudpersoner är de båda stampoliserna, den unge Jim Chee och den rutinerade Joe Leaphorn.

En lärare på en missionsskola har mördats ungefär samtidigt som en clown vid en religiös festival i en helt annan byhåla. Dessutom är en skolpojke på rymmen. Vaga samband mellan de olika händelserna finns, men det hela kompliceras av att det är olika poliskårer som utreder de olika händelserna. Jim Chee och Joe Leaphorn verkar inom navajoindianernas reservatsgränser men samarbete utanför dessa gränser visar sig krävas för att nå lösningen i denna pusseldeckare.

Det här är en bok jag läser för miljö- och kulturbeskrivningarnas skull. Röd öken och Monument Valley som omslagsbild. Socialarbetare. Långa avstånd.

Jim Chee betraktar sitt folk och sitt land. Förståelsen för kulturen och språket är helt avgörande för att förstå sammanhangen och för att därmed kunna nå lösningen på morden. Det är t ex inte tillräckligt att vara polis med bakgrund från en annan indianstam.

En intressant och rolig scen är när det på en drive-in bio visas en gammal westernfilm. Indianerna i filmen är cheyenne. Men inför det avgörande slaget mot de vita, när cheyenneindianerna sitter och planerar inför morgondagen har navajoindianerna i publiken väldigt roligt. Statisterna i filmen är nämligen navajos och de pratar bara snusk och strunt, vilket naturligtvis inte är det som visas på textremsorna...

Jag fick precis vad jag hoppades på av denna deckare. Livet från insidan i en främmande kultur, om än boken redan är 20 år gammal, så känns den hyfsat aktuell.

Tony Hillerman har skrivit flera böcker om Jim Chee och Joe Leaphorn. Det här är en i raden. Eftersom jag förmodligen vill ha mer av navajaoland kommer jag sannolikt läsa fler och i så fall kommer bibliotikarierna på mitt bibliotek behöva ta trappen ner till magasinet i källaren.Ty det tycks vara dit de förpassats. Men de finns iallafall att tillgå.

Monument Valley, Utah, Wiki

Under jorden i Vilette av Ingrid Hedström

Under jorden i Vilette är Ingrid Hedströms tredje deckare med undersökningsdomaren Martine Poirot samt hennes vänner och kollegor, i den lilla fiktiva belgiska staden Vilette-sur-Meuse. Jag läser Ingrid Hedströms Vilettedeckare i ordning, vilket jag önskar jag gjorde med alla deckare, för det spelar oftast roll.

I Under jorden i Vilette länkas berättelsen åter till händelser i det förflutna. Denna gång till en gruvkatastrof i staden på 50-talet då 162 arbetare omkom. Någon från då vill dölja något nu. Någon med skuld. Samtidigt finns en koppling till det svenska gruvsamhället Hanaberget i södra Dalarna, där Martine Poirots man Thomas med sitt svenska påbrå, just nu befinner sig hos sin gamla mormor.

Jag gillar den här Vilettedeckaren mer än den förra, Flickorna i Vilette. Med Under jorden i Vilette når Ingred Hedström åter upp på samma nivå som ettan Lärarinnan i Vilette.

Om Lärarinnan i Vilette skrev jag så här. Om Flickorna i Vilette skrev jag så här.

Jag konstaterar att brotten är onda och blodiga, men att det likväl är feelgooddeckare och att jag framförallt är fast i den europeiska, belgiska stadsmiljön. De höga klackarna på kullerstenarna, ett kvartersbageri för frukostbröd och en sen trerätterslunch i skuggan av katedralen.