Det här var mina första Jack Reacher-thriller. Och jag förstår varför han är så populär. Jack Reacher alltså. Och därmed Lee Childs böcker. Jack Reacher är en amerikansk f.d militärpolis som klarar sig själv och ofta alla andra i alla lägen. Han står utanför samhället men tillhör de goda. Man hejar på Jack Reacher Han är dessutom väldigt erfaren och klipsk. Man får hoppas han är i närheten om man själv någon gång skulle hamna i en sådan där amerikansk situation som ständigt händer på film och i thriller av den här typen.
I Lögner liftar Jack Reacher och han räknar väldigt snabbt ut att alla tre i bilen, som han blir upplockad av, ljuger. Så länge Jack Reacher sitter i bilen och räknar ut detta är boken riktigt bra. Han är imponerande i sin slutledningsförmåga och i och med att man - delvis- vet vad som hänt utanför bilen, så blir det väldigt spännande. När Jack Reacher väl är utanför bilen blir boken mer av en ordinär amerikansk FBI-CIA-terrorist-underhållningsthriller. Men det är ok. Man får vad man kan förvänta sig.
I Det ögat inte ser sitter Jack Reacher på ett tunnelbanetåg på väg in mot Grand Central Station i New York och räknar ut att kvinnan några platser bort är en självmordbombare. Åter tycker jag inledningen är mest underhållande. Jack surrar därefter runt i New York ett bra tag innan han lyckas komma underfund med vilka terroristerna är samt få ordning på dem, dvs likvidera dem. (Det känns faktiskt ok att avslöja slutet på den här boken.)
Efter två Jack Reacher thriller tror jag dock att jag och Jack tar en liten paus. Kanske ses vi igen om han drabbas av någon ond typ i en lite mer oväntad och intressant miljö. Det är inte omöjligt.
Böckerna läste jag under bloggsommarlovet.
I Lögner liftar Jack Reacher och han räknar väldigt snabbt ut att alla tre i bilen, som han blir upplockad av, ljuger. Så länge Jack Reacher sitter i bilen och räknar ut detta är boken riktigt bra. Han är imponerande i sin slutledningsförmåga och i och med att man - delvis- vet vad som hänt utanför bilen, så blir det väldigt spännande. När Jack Reacher väl är utanför bilen blir boken mer av en ordinär amerikansk FBI-CIA-terrorist-underhållningsthriller. Men det är ok. Man får vad man kan förvänta sig.
I Det ögat inte ser sitter Jack Reacher på ett tunnelbanetåg på väg in mot Grand Central Station i New York och räknar ut att kvinnan några platser bort är en självmordbombare. Åter tycker jag inledningen är mest underhållande. Jack surrar därefter runt i New York ett bra tag innan han lyckas komma underfund med vilka terroristerna är samt få ordning på dem, dvs likvidera dem. (Det känns faktiskt ok att avslöja slutet på den här boken.)
Efter två Jack Reacher thriller tror jag dock att jag och Jack tar en liten paus. Kanske ses vi igen om han drabbas av någon ond typ i en lite mer oväntad och intressant miljö. Det är inte omöjligt.
Böckerna läste jag under bloggsommarlovet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar