Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand

Jag hade inga särskilda förväntningar på den här boken. Mer än att jag alltid är intresserad av nya romaner från Indien eller romaner som utspelar sig i Indien. Inte lockade det med en krisande medelålders man som huvudperson heller (något med identifikationen antar jag...).

Men Mikael Bergstrands bok Delhis vackraste händer överraskar mig positivt. Den är lättläst, ibland rolig och förstås full av en massa saker man kan förvänta sig när en svensk man möter Indien för första gången. Handlingen känns lite lagom tillspetsad. Och det märks att Mikael Berstrand kan sitt Delhi.

I särklass bäst tycker jag kompisen Yogis repliker är. De helsköna, tillkrånglade och ytterligt artiga replikerna är inspirerade av en viss typ av pidginengelska som faktiskt förekommer i Indien. Jag kan inte låta bli att för mig själv översätta replikerna till engelska för att få dem på "riktigt".

Göran är frånskild sedan många år och livet är allmänt tråkigt när han dessutom förlorar sitt jobb - något inom reklam - ett jobb han misskött ganska länge. Men han får ett rejält avgångsvederlag och följer motvilligt med sin kompis reseledaren på turistresa till Indien. Och i Indien blir han, av lite olika skäl, kvar. Främsta skälet är kanske att han ju inget har att åka hem till. Han har dessutom blivit kompis med Yogi, affärsman i textilbranchen. Han installerar sig som gäst hemma hos Yogi och hans mor i en av Delhis finare stadsdelar. Så sakteliga etablerar han sig som frilansjournalist.

För mig typisk bok som förmodligen blev bättre av att jag inte hade några höga förväntningar...