Önska bort, önska nytt och Blink, blink med stjärnan av Ingrid Olsson

Ungdomsböcker som vågar experimentera lite med formen, som exempelvis Aase Bergs några år gamla diktroman Människoätande människor i Märsta - sånt fångar alltid mitt intresse. Till den kategorin hör de två böcker som Ingrid Olsson kommit med i höst. Det är fråga om så kallad kortprosa, eller noveller som delats upp i några korta, täta stycken.

Berättelserna motsvarar verkligen mina förväntningar med råge. Särskilt den av böckerna som riktar sig till en lite äldre målgrupp, "Önska bort, önska nytt" - där Ingrid Olsson vågar skriva mest naket och avskalat - gick rakt in i hjärtpunkten på mig. Liksom systerboken "Blink, blink med stjärnan" innehåller den åtta olika berättelser. Åtta olika liv. Livsöden, i blixtbelysning. Med några få pennstreck kring en situation, ett möte, en vardagshändelse, tecknar författaren en skarp bild av de olika personernas tillvaro. Det är så skickligt gjort, så nära, jag bara sugs in och kan inte sluta läsa, jag plågas när en berättelse tar slut och läser febrigt vidare på nästa.

Ett sammanhållande tema i båda böckerna är relationen till en förälder. Det handlar inte, åtminstone inte i första hand, om dysfunktionella familjer. Tvärtom är föräldrarna i de flesta av berättelserna som föräldrar är mest, och de vill bara väl. Men med glasklar närhet till de smärtpunkter som varje sådan relation inrymmer, hos varje människa, skildras känslor såsom saknad och längtan, sorg, skam och längtan bort från kvävande kärlek. Även, i några fall: tryggheten, den som är självklar när den finns.

Det här är fantastiska små berättelser som stannar kvar. Jag hoppas att många, många, både ungdomar och vuxna, kommer att upptäcka dem.