Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami

När jag läste Kafka på stranden i somras frågade jag mig om alla Murakami var så här bra? Jag konstaterar att efter att ha läst Fågeln som vrider upp världen att Kafka alltid kommer att vara min första Murakami kärlek och därmed ha en egen liten plats i mitt läsarhjärta. Men jag konstaterar också att så här långt, är alla två jag läst just så där bra.

Jag är djupt imponerad av Murakamis enkla språk och av de rum, de små och stora världar, i dröm och verklighet, som han skapar. Jag häpnar över hur Murakami i Fågeln om och om igen överraskar mig. Läsningen blir ett helt och hållet oförutsägbar. Jag är så glad att jag börjat läsa Murakami.

Jag tycker mycket om Fågeln. Men Fågeln tog tid att läsa. Främst berodde det på att när jag plockade upp boken ville jag veta att nu har jag tid att läsa en lite längre stund. De där korta stunderna jag ofta stjäl då och då för min läsning dög inte åt Fågeln.  

Nästa Murakami blir nog Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Det blir bra med en annan sorts Murakamibok.

Amerikanska skolan

Jag har förstått att det är en hel del lärare som följer Böcker emellan. Jag har skrivit en hel del om sonens skolgång på vår familjeblogg, utöver de inlägg om läsningen i skolan som jag gjort här på bokbloggen. Här är en sammanställning av inlägg som kan vara av intresse för den nyfikne...

Om läroplanen:
http://brostromusa.blogspot.com/2012/10/gemensam-laroplan.html

Om information via Skol TV:
http://brostromusa.blogspot.com/2012/09/skol-tv.html

Skollunch:
http://brostromusa.blogspot.com/2012/09/skollunch.html
http://brostromusa.blogspot.com/2012/08/skolmat.html

Pedagogik:
http://brostromusa.blogspot.com/2012/09/moderna-hjalpmedel-men-gammal-pedagogik.html
http://brostromusa.blogspot.com/2012/08/beloningar-och-bestraffningar.html

Insamlingar av medel till skolan:
http://brostromusa.blogspot.com/2012/09/alla-dessa-insamlingar.html

Skolschema:
http://brostromusa.blogspot.com/2012/08/schema.html

Läxor:
http://brostromusa.blogspot.com/2012/08/mycket-laxor.html

Skola hemma:
http://brostromusa.blogspot.com/2012/08/homeschooling.html

Grammatik:
http://brostromusa.blogspot.com/2012/08/avancerad-grammatik.html

Skolstarten:
http://brostromusa.blogspot.com/2012/08/forsta-skoldagen.html

Registering för skolgång:
http://brostromusa.blogspot.com/2012/07/school-registration-del-1.html
http://brostromusa.blogspot.com/2012/07/school-registration-del-2.html
http://brostromusa.blogspot.com/2012/08/school-registration-del-3.html
http://brostromusa.blogspot.com/2012/08/lakarundersokning.html

Trolldomens tre skrifter: Smaragdernas bok av John Stephens

Smaragdernas bok är del ett i serien Trolldomens tre skrifter och ännu en ny bok jag läser i mitt utforskande av böcker som vänder sig till läsarkategorin 9-12 år.

Jag är inte helt såld på denna bok. Boken är absolut spännande och oförutsägbar. Men det är något med det oförutsägbara i bokens skapade värld som jag inte riktigt känner mig hemma i. Världen som byggs upp känns lite avig och onaturlig, som om författaren vill lite för mycket men att det kanske inte blivit helt genomtänkt? Nu ligger det förstås i fantasygenrens natur att böckerna ska var onaturliga, men det är något som spretar och som gör att jag liksom befinner mig utanpå. Jag hoppas och tror dock att barn som läser boken låter sig uppfyllas och bortser från det som spretar.

För om jag nu bortser från ovanstående, så är det väldigt spännande och det är en riktig äventyrsbok. Det händer mycket och det går fort. Snabba kast mellan olika scener. Nya faror väntar runt varje hörn.

Vi följer de tre syskonen Kate, Michael och Emma, alla tre med olika personligheter och roller (något för alla...) på en resa fylld av elaka häxor, jättar, dvärgar, monster, magi och märkliga platser. Barnen har vuxit upp på olika barnhem och på ett av dem finner de en magisk bok, en skrift med vars hjälp de kan resa fram och tillbaka i tiden. Och reser fram och tillbaka gör de, för att ställa saker och skeenden tillrätta. Till sin hjälp har de bl.a dvärgen Robbie, människojätten Gabriel och trollkarlen doktor Pym. Och var deras föräldrar är, är det de allra helst vill veta...

Trolldomens tre skrifter är centrala i den här serien som ju börjar med Smaragdernas bok. I slutet av boken antyds att barnen kommer att ha något att göra med de andra två skrifterna likaså...

Boken är ett recensions ex från bokförlaget Semic.

Fortsättningen: Rubinernas bok har just kommit ut. Rec datum nästa vecka. Ett inlägg om den boken får vänta till någon gång efter höstlovet...

Stadsbesök: Oslo

Svårt att gör ett stadsbesök i Oslo utan att tänka på Anne Holts deckare om Hanne Willhelmsen. Jag tyckte bäst om de första böckerna. Ju argare och vresigare Hanne Wilhemlsen blev desto mindre intresserade mig böckerna. Tyvärr. Men 1222 över havet gjorde Anne Holt en comeback för mig. Miljön fascinerade och det var lite Agatha Christie över den boken. Just den boken utspelar sig dock inte i Oslo, utan på en insnöad fjällstation...

Stadsbesöket är ett i raden i Enligt Os bokgeografi.

Christian literature

Jag var tvungen att studera detta fenomen med kristen litteratur lite närmare eftersom det är en genre som inte alls finns i Sverige. I alla fall inte lika tydligt exponerad som här i USA. Det är en stor genre här, det finns flera förlag som enbart ger ut kristen litteratur och bokhandlare som bara säljer det. Visst det finns det i Sverige också, men omsättningen där är nog betydligt blygsammare. Det finns naturligtvis särskilda bokklubbar, t ex en av mina bekanta här är med i en bokcirkel där varannan bok är en kristen bok och varannan en vanlig "topplistebok".

Vad är det då? Ja, det är helt enkelt litteratur som är skriven med kristet perspektiv. Men det är ingalunda en enhetlig genre. Det kan vara allt från deckare till romaner till fantasy till poesi till memoarer och verklighetsskildringar till teologisk litteratur. När jag tittar i bokhandelns hyllor noterar jag framförallt det stora antalet romantiska historier som utspelar sig i 1800-talets immigrantamerika. Men även deckare som utspelar sig i nutid eller fiktiv framtid. Det verkar vara rätt flytande vad som betecknas som kristen litteratur och inte direkt någon kvalitetsstämpel på att det är djuplodande teologi som man får begrunda... Kanske mest en moralkaka?

Broderier av Marjani Satrapi

Min första serie i vinterns serieutmaning blev på välkänd mark, Marjane Satrapis Broderier. Jag har läst Persepolis förrut och i jämförelse är Broderier kort, snabbläst och begränsad. Men likväl klart intressant. Trots att jag läst Satrapi förrut, blir jag överraskad av öppenheten i samtalen kring tesamovaren .... Samtal om sex före, under och efter äktenskapet, att gifta sig och/eller varför, oskuld eller inte och så den där mödomshinnan som det ju faktiskt går att brodera ihop igen. Och hon gör det så avväpnande bra! Mer Satrapi kommer det att bli.

Författardag på bokhandeln

Idag var det författardag på bokhandeln. Ett gäng lokala författare var inbjudna att sitta och signera böcker och berätta om sitt författande. När vi var där på eftermiddagen var det en barnboksförfattare med sin illustratör och en annan författare som hade en intressant utgångspunkt för sitt författande. Hon hade skrivit en bok utifrån sitt yrke som kosmetolog och frisör. Arlene Embola (undre bilden) heter hon och har skrivit Call Forth From the Deep.

Från baksidan av boken:

Undoing generations of erroneous practices call for change to the most powerful tool known to mankind, the mind. Only through a "Transformation" can true change take place. Far too long, man has damaged himself by his hurried acceptance of what can be done for him, with some "miracle" product and remaining ignorant to that which is already within him.

Examining one specific area- the hair- brings to remembrance for some or all:

Sitting between Mama's legs while she oiled your hair. Mama didn't know better.

Going to the salon to have your curly hair fried straight. The stylist didn't know better.

Using over-the-counter products and then demanded a stylist fix it. You didn't know better.

Discover how to revel in your crowning glory.

Learn how to replace the generations of erroneous practices, and "Call Forth From the Deep" your true beauty.

Hon beskrev själv för mig att den handlar om hur många lägger ned så mycket möda på att förändra sitt yttre till att kanske likna någon annan istället för att acceptera sitt ursprung och se bakom hudfärgen. Att se att vi alla är rätt lika egentligen, trots våra skillnader i hårfärg och lockighet. (Peter Carlssons låt "Svartvit Calypso" dyker upp i huvudet. Lyssna på den!).

Nåväl, det blev inte några bokinköp idag, men det var en trevlig stund i alla fall.

Resan till Ribston av Christel Kvant

Resan till Ribston gör mig lite brydd. Vad handlar den om egentligen. "En generationsroman för svärdöttrar som blivit svärmödrar" väljer Wahlström&Widtrand att marknadsföra boken som. Och förvisso är det ett tema i boken men det är absolut inte det dominerande temat. Vad det dominerande temat är kan jag dock inte bestämma mig för. Därav gör boken mig lite brydd.

Boken handlar om Gunilla som är i 55-årsåldern. Hon är svärdotter och hon blir svärmor i boken. Sonen är just utflyttad ur hemmet. Hon flyttar till sitt drömhus tillsammans med sin make, ett gammalt hus med en underbar uppvuxen trädgård.  Hon har gjort en klassresa, från uppvuxen i de enklaste hyreshuskvarteren i staden, via universitetstiden i Lund och en make med överklassrötter, till slutligen nu det borgerliga drömhuset. Det händer också dramatiska saker på Gunillas arbete, där hon arbeter som reklamtecknare. Vi får helt enkelt följa Gunilla under ett par år mitt i livet. Dramatiska och omvälvande år på sitt sätt i all sin vardaglighet. Ungefär som det är eller kan vara för människor i största allmänhet.

Det är trivsam och lättläst läsning med en liten humoristisk touch på det hela. Boken är bättre än jag väntade mig. Kanske mest för att den faktiskt innehåller med än det dramtiska anslaget med det där att få en svärdotter att förhålla sig till. Personligen tycker jag den resa Gunilla går igenom på sitt arbete är mycket intressantare...

Att staden som boken utspelar sig i är Helsingborg roar mig att upptäcka på egen hand. Det uttalas aldrig direkt i boken, men genom att jag känner platsen inser jag snabbt att vi inte kan vara någon annanstans.

Jag tycker om att det här är en bok med en 55-årig kvinna mitt i livet som huvudperson. Det är trots allt en ganska ovanligt i skönlitteraturen med en person med just den kombinationen av ålder och kön att få vara huvudperson...

Christel Kvant är trädgårdsjournalist/författare med flera tidigare utgivna böcker, bl. a en augustnominering i fjol. Det här är hennes debutroman.

Boken är ett recensions ex från Wahlströms & Widstrand.

Serieskörd

Botaniserade på biblioteket efter serier till mitt deltagande i Elis serieutmaning. En serie eller grafisk roman i månaden året ut. Som alltid har jag oerhört låg motståndskraft när jag är på biblioteket och högen jag plockade på mig växte allteftersom jag kände igen fler och fler serier från tipsen i utmaningen.

From Hell av Alan Moore & Eddie Campbell (Gillade Watchmen och är svag för skildringar i det Victorianska England, om än just Jack the Ripper aldrig fascinerat mig...)

Broderier av Marjane Satrapi (Persepolis var riktigt bra...och ansatsen til den här boken tilltalade mig, kvinnliga samtal kring en samovar i Iran)

Sjunde våningen av Åsa Grenvall (Snappade upp Åsa Grenvall någonstans och Sjunde våningen hade fått något pris...?)

Husfrid av Alison Bechdel (På tips från min medbloggare Lotta, fler tips från henne i kommentaren till mitt förra inlägg om serieutmaningen)
The Sandman - Preludes Noctures av Neil Gaiman (Neil Gaiman är en favorit som icke grafisk romanförfattare, så naturligtvis måste Sandman få en chans)
Ja till Liv av Liv Strömqvist (Aktuell och känns som ett måste i min självbildning inom genren. Lottas tidigare inlägg på Böcker emellan har onekligen gjort mig nyfiken)

Om det blir två i månaden eller ett avslut framåt mars nästa år får vi se...

Stadsbesök: Paris

Dags för nästa stadsbesök i Enligt Os bokgeografi: Paris.

Jag tänker på den allra första bok jag läste som utspelar sig i Paris: Astrid Lindgrens Kati i Paris från 1954! Astrid Lindgren skrev fler ungdomsböcker om Kati, men Kati i Paris är den enda jag läst... Kanske borde jag ändra på det.

Förra veckan gullade jag med en massa feelgoodskildringar i London. Men i Parisfilmerna blir av en helt annan kaliber... Historiskt under andra världskriget: Stark och sevärd film. I gryningens timmar om Velodrome d'Hiver räden. Framtidsskildringen (2013 nästa år alltså...!) om brottsligheten i en Parisförort 13th District.  Och så Luc Bessons skumma klassiker Subway som utspelar sig i Paris Metro.

Serieutmaning

Jag inser att jag tycker om läsutmaningar. Jag vill ju så gärna bredda mitt läsande och hitta nytt utanför komfortläsningen. Eli läser och skriver har just nu en Serieutmaning. Så här skriver Eli:

Fram till årets slut tänkte jag läsa minst tre seriealbum/grafiska romaner – ett i månaden ungefär.

Det passar mig precis. Jag sneglade på vuxenseriehyllan sist jag var på biblioteket men tog mig inte tid att utforska. Kände dessutom att jag var ute på okänd mark. Vad är bra? Vad är aktuellt? Vad är läsvärt?

Mina egna vuxenserierfarenheter sträcker sig till tre minnesvärda: Marjani Satrapis Persepolis,  Charlie Christensens Röde Orm och Watchmen av Moore, Gibbons och Marx

Min medbloggare har desto bättre koll. Samlade inlägg Serier/Grafiskt på Böcker emellan hittar ni här. Vilsen som jag är i genren tänker jag börja utforska Elis tips och de andra bokbloggarna som hakar på serieutmaningen  för ideer.  Vilka serier det blir får vi se. Det här ska verkligen bli spännande!

Kautokeino, en blodig kniv av Lars Pettersson

Precis den här sortens deckare är det som gör att jag tycker om att läsa just deckare. Brotten blir för mig av underordnad betydelse. Miljöerna, människorna och samhället som skildras är det viktiga. Och Lars Pettersons Kautokeino är otroligt intressant skildrat.

Kautokeino, en blodig kniv. Jag fascineras av den här boken från första sidan. Det här är verkligen en värld jag vill veta mer om. Lars Petterson bor i Kautokeino under vinterhalvåret och det här är hans debutroman. Den skrevs först som filmmanus. Och det märks. Boken kommer den dag den förhoppningsvis filmas att göra sig mycket bra i bild.

Lite Åsa Larsson vibbar får jag i bokens ansats. Anna Magnusson, åklagare i Stockholm kallas till Kautokeino i Nordnorge av sin samiska mormor. Kusinen Nils Mattis  anklagas för våldtäkt och Anna behövs. Men ganska snart tar den här bokens unika karaktär över. Och Åsa Larssons Rebecka Martinsson i Kiruna försvinner långt söderut.

Anna är svensk, men boken utspelar sig på andra sidan riksgränsen i Norge.  Norska polis- och åklagarväsendet, tillika norska staten finns i Kautokeino och närmaste centralort Alta. Men rättskipandet på fjället sker likväl ofta utan dess inblandning.

Det som först verkar enkelt för Anna är inte så enkelt. Att fungera som gratis juridisk rådgivare till familjen, att läsa genom en utredning och reda ut vad kusinen orimligt anklagas för. Istället måste Anna gång på gång ifrågasätta det som tycktes henne självklart innan hon for norrut.

"Vad kunde vårt moderna rättsystem spela för roll i ett samhälle som utgår från att lag och rätt är beroende av sociala sammanhang och historiska erfarenheter?"

Anna lever dessutom med sin egen skuld. Mammans skuld till familjen. Mamman som lämnade allt, for till Stockholm, utbildade sig och blev kvar.

Boken balanserar mellan ytterligheter. Å ena sidan beskrivs det samiska Kautokeino som ett rättsosäkert laglöst klansamhälle. Å andra sidan beskrivs den samiska minoriteten och kanske framförallt de renägande samernas förutsättningar med stor respekt. Skuld och moral. Tradition och modernitet. Även motsättningar och klasskillnader mellan de olika samiska grupperingarna berörs.

Det här är en bok jag verkligen rekommenderar. Läs den som en spännande deckare i en annan del av Norden eller läs den som en samtidsroman som utspelar sig i en samisk verklighet. Det är en riktigt bra deckare och en bok jag kommer att minnas.

Boken är ett recensions ex från Ordfront.

The Orchard av Theresa Weir

Theresa Weir är en författare som tidigare bara skrivit fiktion. En del utgivet under pseudonymen Anne Fraiser. Det har varit framförallt thriller och spänning, men i denna memoar ger hon sig i kast med sin egen uppväxt och tidiga äktenskap.

Theresa jobbar på en smått bisarr bar längs en higway i Illinois, inte långt från Missisippifloden, mitt i ett jordbruksdistrikt. In kommer en av de yngre lantbrukarna för ett par öl. Det är Adrian Curtis som kommer från en gård som alltför ofta drabbats av bråd död. Alla påstår att den bär på en förbannelse. Men Theresa pratar med honom på samma sätt som de andra gästerna. Adrian kommer tillbaka efter stängningsdags och kommer med det suspekta förslaget att de ska ut och rida i månskenet. Theresa ser inget att förlora och hoppar in i picupen. Men får sedan panik eftersom obehagliga minnen av nattliga turer i okända mäns bilar bubblar upp. Adrian har dock inga dolda avsikter utan bjuder verkligen på en ridtur i månskenet.

Theresa är drygt tjugo år, har inget riktigt hem och har tillbringat barndom och ungdom kringflackande mellan olika orter i USA, bortvald av sin pappa och så småningom även bortstött av sin mamma. Den enda fasta punkterna i tillvaron är farmor och den farbror som äger baren hon jobbar på. Adrian däremot är femte generationen på en äppelgården med ett obligatoriskt ansvar som äldste son att förvalta gården. Lika djupt rotad som äppelträden. Hårt hållen av sin krävande mor som gör allt för att upprätthålla en fasad av en lyckad gård och familj. När Theresa inte står ut på baren längre så erbjuder Adrian äktenskap, bara några månader efter den första månritten. Både Theresas närmaste och Adrians familj avråder de unga från äktenskapet och grannarna tror att Theresa kommer att dra efter några dagar. Men trots att de inte känner varandra och trots allt det utsätts för så håller de fast vid varandra.

Livet på äppelgården är tufft, det jobbas dygnet runt med att producera statens finaste, mest välsmakande äpplen. Det sprutas ideligen olika kemikalier och mycket av miljöbeskrivningarna inkluderar denna ständigt närvarande doft av kemikalier som ligger som ett skikt över allt. Det är mitten av 1970-talet och tilltron till kemikalierna är stor, även om ett visst medvetande börjar vakna till liv. Boken "Tyst vår" ger eko, även om många av jordbrukarna anser sig tvugna att fortsätta spruta för att kunna producera och få inkomster. Både Adrian och Theresa känner att det är fel, men de kan inte stå upp mot den äldre generationen på gården. Men de får betala ett högt pris....

Det är en intressant historia ur många perspektiv; kollisionen mellan den rotlösa och den fastvuxne, uppväxtens konsekvenser, traditionernas och jordbrukets krav samt miljöförstöringen och den uppvaknande medvetenheten. Trots detta så fångas jag tyvärr inte in helt i historien. Jag vet inte om det beror på författarens ovana att blotta sitt eget liv som gör att det inte blir riktigt engagerande.

Var är Alaska? av John Green

Var är Alaska? är en ungdomsbok som fått stor uppskattning av kritiker, läsare och bokbloggare. Det var inget jag visste när jag hittade boken på biblioteket utan jag tyckte nog mest den verkade intressant.

Jag vill tycka om Var är Alaska? Det är nog en bra bok. Men jag grips liksom aldrig av karaktärerna och deras personligheter. Och framförallt faller jag inte för Alaska, vilket jag tror är en förutsättning för att man ska tycka om boken helt och fullt.

Miles börjar på Culver Creeks internatskola i Alabama och lämnar livet som tönt på High school i Florida. Han hoppas på förändring och får det, genom sina nya vänner Alaska, Översten, Lara och Takumi. Alaska och Översten är mästare på att hitta på hyss, men de håller sig alla undan att bli relegerade.

Det här är absolut något mer än en internatskoleskildring av vilda ungdomar. Något händer i mitten av berättelsen och boken förändras. Till det bättre tycker jag.

På baksidan har förlaget skrivit att boken jämförts med JD Salingers Räddaren i nöden. Det är väl ändå att ta i, även för den som tycker mycket om boken.

En värld för Julius av Alfredo Bryce Echenique

Den här boken fick jag i tips av en vän när jag efterlyste och sedermera sammanfattade bra litteratur från Latinamerika. 

En värld för Julius utspelar sig i Limas extremt rika överklass under 60-talet. I centrum står den lille miljonärsgossen Julius som iakttar sin omvärld, sin vackra mamma, sin playboy till styvfar, sina drumlar till bröder, bråkstakarna till klasskamrater och tjänstefolket i det stora huset. Julius är ensam, liten, mager och intelligent. Han känner starkare samhörighet med tjänarna än med sin familj.

Jag tycker mycket om boken, om än den kanske är lite i tjockaste laget. Det som gör den så bra är hur allt skildras ur barnet Julius perspektiv. Vad som egentligen sker och hur livet egentligen är, t ex för fattiga i Peru, kan ibland bara läsas mellan raderna. Då och då fångas händelserna upp utifrån någon av de vuxna. T ex konkret och kritiskt ur något av tjänstefolkens perspektiv eller som fladdrande tankar i mammans världsfrånvända medvetande.

Det är en bok om klasskillnader. Även om vi främst följer coctailpartyn, golfspel, rikemansskolor och fina restaurangmiddagar så tappar man aldrig känslan för det utsatta tjänstefolkets situation. Det blir extra tydligt genom överklassperspektivet och det är uppenbart att det är just orättvisorna som Alfredo Bryce Echenique bl a vill lyfta fram.

En latinamerikansk klassiker. 

Uppföljning av Clara and Mr Tiffany

Fönster av Tiffany.

Helgen har spenderats i New York och jag kunde inte låta bli att följa upp romanen Clara and Mr Tiffany som jag recenserat tidigare här på bokbloggen. Ni hittar ett uppföljande inlägg med fler bilder på Tiffanys verk på vår familjeblogg.

Magic Tree House - Serie av Mary Pope Osborne

Sonen har hittat en ny favoritserie av böcker; Magic Tree House. En dag dyker en trädkoja upp i en skog nära syskonen Jack och Annies hus. Det visar sig att trädkojan kan transportera dem i tid och rum. Magikern Morgan le Fay skickar ut barnen på uppdrag i världen och de får uppleva de mest exotiska äventyr och träffa många historiska personer. I serien finns det runt 30 titlar och i ytterligare en serie (Merlin Missions) med något tjockare böcker om samma barn ytterligare 15 titlar. Några titlar: Mummies in the morning, Tonight at the Titanic och Ghost town at sundown. En del av dem finns översatta till svenska, men inte alla.

Jag har läst ”Abe Lincoln at Last” där Jack och Annie får i uppdrag att skaffa en fjäder från president Lincoln och samtidigt hjälpa honom hålla modet uppe i inledningen av det Amerikanska inbördeskriget. Det är en spännande historia där vi både hamnar i presidentens sovrum och får se Lincoln sitta i viktiga politiska möten. Men i sin strävan att lösa det givna uppdraget måste Jack och Annie hjälpa en fattig ensam pojke i en skog som barnen hamnar i genom magi. Det visar sig sedan att den fattiga pojken var Lincoln som barn, och ja, barnen lyckas med sitt uppdrag till slut.

Böckerna är typiskt amerikanskt pedagogiska och läsaren får med sig historiska fakta och kännedom om andra kulturer och länder. Men det funkar och sonen kommer ofta med fördjupande frågor om platser och händelser som han läst om.  Sonen tycker om böckerna eftersom de är spännande och intressanta.

Det har även satts upp en musikal med Jack och Annie som huvudpersoner, det finns datorspel mm. Kolla gärna in hemsidan om ni är nyfikna på karaktärerna och historierna.

Önska bort, önska nytt och Blink, blink med stjärnan av Ingrid Olsson

Ungdomsböcker som vågar experimentera lite med formen, som exempelvis Aase Bergs några år gamla diktroman Människoätande människor i Märsta - sånt fångar alltid mitt intresse. Till den kategorin hör de två böcker som Ingrid Olsson kommit med i höst. Det är fråga om så kallad kortprosa, eller noveller som delats upp i några korta, täta stycken.

Berättelserna motsvarar verkligen mina förväntningar med råge. Särskilt den av böckerna som riktar sig till en lite äldre målgrupp, "Önska bort, önska nytt" - där Ingrid Olsson vågar skriva mest naket och avskalat - gick rakt in i hjärtpunkten på mig. Liksom systerboken "Blink, blink med stjärnan" innehåller den åtta olika berättelser. Åtta olika liv. Livsöden, i blixtbelysning. Med några få pennstreck kring en situation, ett möte, en vardagshändelse, tecknar författaren en skarp bild av de olika personernas tillvaro. Det är så skickligt gjort, så nära, jag bara sugs in och kan inte sluta läsa, jag plågas när en berättelse tar slut och läser febrigt vidare på nästa.

Ett sammanhållande tema i båda böckerna är relationen till en förälder. Det handlar inte, åtminstone inte i första hand, om dysfunktionella familjer. Tvärtom är föräldrarna i de flesta av berättelserna som föräldrar är mest, och de vill bara väl. Men med glasklar närhet till de smärtpunkter som varje sådan relation inrymmer, hos varje människa, skildras känslor såsom saknad och längtan, sorg, skam och längtan bort från kvävande kärlek. Även, i några fall: tryggheten, den som är självklar när den finns.

Det här är fantastiska små berättelser som stannar kvar. Jag hoppas att många, många, både ungdomar och vuxna, kommer att upptäcka dem.

Stadsbesök: London

Enligt O drar igång en bokgeografi bokbloggvärlden. Bokfunderingar relaterade till geografiska platser gillar jag och vill gärna följa med på resan när jag kan.

Först ut bland stadsbesöken är London. Jag tänker då spontant på alla dessa chiclit/feelgood böcker som så ofta handlar om att vara singel och +/-30 och bo i London. Hittar dessa fyra i bokhyllan hemma: Lisa Jewel-Ralphs party, Jenny Colgan-Amandas bröllop, En dag-David Nicholls, Karriär och köksbesvär-Sophie Kinsella. Jag har ägt fler och jag har framförallt läst fler. Men minns dem INTE... I vilket fall fångar de alla en liten bit av hur det är att leva i dagens unga London.

Filmer på samma tema, ofrånkomligt, Notting Hill, Fyra bröllop, Love Actually & Bridget Jones. Lika charmiga feelgoodfilmer alla fyra, med Hugh & co i samtliga.

Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand

Jag hade inga särskilda förväntningar på den här boken. Mer än att jag alltid är intresserad av nya romaner från Indien eller romaner som utspelar sig i Indien. Inte lockade det med en krisande medelålders man som huvudperson heller (något med identifikationen antar jag...).

Men Mikael Bergstrands bok Delhis vackraste händer överraskar mig positivt. Den är lättläst, ibland rolig och förstås full av en massa saker man kan förvänta sig när en svensk man möter Indien för första gången. Handlingen känns lite lagom tillspetsad. Och det märks att Mikael Berstrand kan sitt Delhi.

I särklass bäst tycker jag kompisen Yogis repliker är. De helsköna, tillkrånglade och ytterligt artiga replikerna är inspirerade av en viss typ av pidginengelska som faktiskt förekommer i Indien. Jag kan inte låta bli att för mig själv översätta replikerna till engelska för att få dem på "riktigt".

Göran är frånskild sedan många år och livet är allmänt tråkigt när han dessutom förlorar sitt jobb - något inom reklam - ett jobb han misskött ganska länge. Men han får ett rejält avgångsvederlag och följer motvilligt med sin kompis reseledaren på turistresa till Indien. Och i Indien blir han, av lite olika skäl, kvar. Främsta skälet är kanske att han ju inget har att åka hem till. Han har dessutom blivit kompis med Yogi, affärsman i textilbranchen. Han installerar sig som gäst hemma hos Yogi och hans mor i en av Delhis finare stadsdelar. Så sakteliga etablerar han sig som frilansjournalist.

För mig typisk bok som förmodligen blev bättre av att jag inte hade några höga förväntningar...

Boken om sjörövare av Ulf Sindt

I denna bok får vi lättillgängliga fakta om sjörövare och pirater. Det är ärliga fakta i denna bok och inget romantiserat. Huvudet höggs verkligen av på kapten Svartskägg till slut. Det tål att funderas på.
 
Själv funderar jag när jag läser Boken om sjörövare på Vi, de drunknade som jag läste i somras och skrev om här. Carsten Jensens skildring av livet till havs på slutet av 1800-talet gav mig en inblick jag inte hade förrut. Det glädjer mig också att de två berömda kvinnliga sjörövarna får vara med. Anne Bonney och Mary Read "härjade i Karibien och blev kända som djärva och snabba".

Boken om sjörövare är en lättläst bok med korta kapitel, ypperlig för en fakta-sökande-börja-läsa-läsare. 

Boken om sjörövare är skriven av Ulf Sindt med teckningar av Jens Ahlbom. Jens Ahlbom som även tecknat Mulle Meck. Vilken drömkombination för en 8-åring. Även Riddarboken finns, skriven och illustrerad av samma kombination av författare och tecknare. Samt en hel rad andra små intressanta faktaböcker av Ulf Sindt som vi - ännu - ej läst. 

Ulf Sindt är och förblir en riktig favorit. Under förra läsåret gjorde han flera klassrumsbesök på 8-åringens skola och förutom att barnen fick autografer av en RIKTIG författare så lät han sina berättelser flöda. Och Ulf Sindt är en mycket bra berättare. Jag fick själv möjlighet att lyssna till honom på bibliotekets barnboksfestival i våras. Något som fick en liten notis här. Efter det förstod jag varför det lyste i ögonen på barnen när det pratades om denne Ulf Sindt. Mycket viktiga möten för läslusten hos en hel hoper 1:a klassare...

Boken är ett recensions ex från Alfabeta förlag.

Yarden av Kristian Lundberg

Kristian Lundberg är en av mina favoriter bland nutida svenska poeter. Få kan som han beskriva det där dallrande förväntansfulla tillståndet, det gudagivna om man så vill, som kan komma till en tidigt på morgonen innan världen vaknar, när allt ännu är öppet och man står där i ljuset, med alla sina tillkortakommanden och sin last av mörker nära intill.

Lundberg var som ung med i Malmöligan, en grupp av poeter där också Lukas Moodysson ingick, och som inspirerades av självförbrännande poeter som Rimbaud och den samtida danske poeten Michael Strunge. Poesi skriven med blod på livets ibland rakbladsvassa egg.

När jag läser Yarden förstår jag betydligt bättre hur den poesin har uppstått. Lundberg berättar i den här självbiografiska prosaboken om hur han efter en resa uppåt i klasshierarkin - från arbetarmiljö, missbruk och fattigdom till den litterära parnassen - faller ner igen, blir skuldsatt och tvingas jobba som inhyrd daglönare i Malmö hamn. Grovarbetat har han gjort som ung, men nu är han tjugo år äldre, villkoren är sämre och arbetsmarknaden betydligt tuffare än då. Till denna skildring från arbetslivets botten knyts också återblickar på författarens uppväxt med en ensamstående, schizofren mor och en far som bokstavligen sket i honom. En fattiguppväxt utan framtidsdrömmar, med banan utstakad mot missbruk och kriminalitet. Bara litteraturen och skrivandet kom att hålla honom vid liv.

Yarden är en naken, mörk, poetisk berättelse om vad livet gör med människor, och hur samhället formar oss. Det är också ett viktigt och skakande vittnesbörd om klassamhället Sverige av idag.

Efter Yarden som kom 2009 har Kristian Lundberg skrivit en roman som heter Och allt ska vara kärlek, och som delvis är en uppföljare till Yarden. Han har tidigare även författat några kriminalromaner som utspelar sig i Malmö.

Det bidde inga gummistövlar idag heller...

...men däremot ett gäng pocket för en sammanlagd tia. När jag nu ska hinna läsa dem. Denna gång fyndade jag på Röda Korset. Jakten på gummistövlar går vidare.

Debatten om läsandet

Det är med stort intresse som jag har följt den senaste tidens debatt i Sverige om läsning med anledning av Litteraturutredningen. Jag ser ju vilket fokus det är på läsningen här i skolan i USA. Här är verkligen läsningen en central del i undervisningen, se tidigare inlägg Läsning i Elementary School och Skolbiblioteket - Skolans hjärta. För min son har läsningen verkligen tagit fart genom kravet på minst 120 minuters läsning i hemmet varje vecka. Men även lusten till läsning har fått en ordentlig skjuts tack vare hundraprocentig tillgång till skolbiblioteket med bibliotekarier som hjälper till att hitta rätt böcker. Han har även fått god hjälp att hitta böcker på rätt nivå tack vare de lästest som genomförs två gånger per termin. Detta är sonens klara bild av det hela, och jag delar hans syn. Vi är ju ingalunda pedagogiska proffs, bara elev och förälder. Men det är flera viktiga ingredienser i det hela för att få upp läslusten och läsvanan.

Naturligtvis så kostar detta. Både pengar och tid i skola och hem. Hur många skolbibliotek har bemanning i Sverige år 2012? Hur många gånger i veckan besöker barnen biblioteket? Hur många skolor saknar helt bibliotek? Hur många lektionspass med läsning är det i veckan? Diskuterar man det man läser?

Men det handlar ju även om hur barnens läsning följs upp bland föräldrarna. Hur många gånger har inte sonen lämnat tillbaka böcker från biblioteket utan ens ha tittat i dem? Jag erkänner att jag inte ställt krav på honom att läsa så mycket och högläsningen har gått i vågor, ibland varje kväll ibland några veckor utan att läsa alls. Det finns ju så mycket annat som konkurrerar om tiden. Här är sonen tvungen att avsätta ca 20 min varje kväll, men ofta så fastnar han och läser längre än så. Data- och TV-tiden krymper. Det gör ju inget :-)

Jag hoppas verkligen att läsningen lyfts upp i den svenska skolan, att skolbiblioteken blir mer tillgängliga och att barnen får hjälp att komma igång med läsningen. Och jag hoppas att vi i familjen lyckas upprätthålla läsvanorna vi fått här när vi kommer hem.

Luftsprång av Annika Widholm

I Luftsprång stukar Linnea sin fot på ett elitgymnastläger. Linnea är 17  år och hon ska vara lägret medan resten av familjen är i Italien på semester. Linnea går därifrån och hamnar i ett rivningsområde med slitna hyreshus. Stukningen är rejäl och Linnea insåg snabbt att hon inte hade något mer att göra på träningslägret. Men kanske är det inte så enkelt. När Linnea väl gett upp, når hon insikten att det inte bara är träningslägret hon lämnar utan även elitgymnastiken och alla de förväntningar och krav som den satsningen medfört. Hon är less på att vara den hon är och i rivningsområdet öppnar sig en ny värld.

Linnea möter Isak, Ina och Kristoffer och hon introduceras i parkour. Något hon har naturlig fallenhet för, som den elitgymnast hon är. Isak och de andra är spännande och intressanta, men det är när flyktingkillen David dyker upp som Linnea inser vad parkour är. David har lärt sig bland mästarna i Paris förorter och han har en helt annan begåvning och känsla.

Det är också när David dyker upp som Luftsprång blir riktigt bra. Annika Widholm lyfter in ett annat tema i boken. Historien fördjupas från att bara handla om en vilsen svensk tonåring, tyngd av prestationskrav och den roll hon har i skolan och livet till att även handla papperslösas flyktingars situation i Sverige idag. Allt detta i en spännande ungdomsroman inom ramen av parkour, som ofrånkomligt är en väldigt cool och häftig sysselsättning. Och det är David som är lägst och högst i den här berättelsen. Lägst såsom en av dem som lever gömd och på undantag från livet men också högst; David är parkour på riktigt.

Jag var naturligtvis tvungen att kolla upp hur det verkligen ser ut och hittade ett klipp på youtube med bl.a en av vad jag förstår parkours förgrundsgestalter David Belle. Så här kan parkour och free running se ut på riktigt avancerad nivå.

Nedan har jag klippt lite om parkour från wikipedia: 

Parkour är en disciplin och en metod som går ut på att utan hjälpmedel träna kroppen för att snabbt och effektivt kunna ta sig förbi hinder. Det går ut på att röra sig på ett smidigt, kontrollerat och snabbt sätt genom alla sorters miljöer. Hinder kan vara allt i omgivningen från hustak, stolpar, bänkar och trottoarkanter till träd, stenar, staket och murar. Enligt bland annat David Belle har parkour ett filosofiskt budskap som bygger på altruism. Parkour ska inte blandas ihop med freerunning. Freerunning är en sport bildad ur parkour men är mer lekinriktad, medan parkour är en disciplin och en närmast en religion för de som tar sporten på allvar.

Boken är ett recensions ex från Alfabeta förlag.

Tematrio - Nobelpristagare

Lyrans tematrio denna vecka gäller förslag på Nobelpristagare. Eftersom jag för första gången verkligen hoppas att en av mina nyupptäkta favoriter ska vinna så måste jag haka på denna Tematrio.

Murakami gick rakt in i hjärtat på mig när jag läste Kafka på stranden i somras. Det är underbart att en så lättillgänglig och fantastiskt bra författare är aktuell för nobelpriset. Jag hejar på Murakami. Men han skriver väl för opretentiöst och lättförståeligt eller tycks om av för många för att bli vald...?

Övriga två jag väljer får helt enkelt bli två amerikanska författare jag läst och som jag vet dykt upp i Nobelprisdiskussioner. Joyce Carol Oates (min favorit är Blonde) och Cormac McCarthy (Blodets Meridian var en väldigt stark läsupplevelse).